Conan - Barbaren

Den första och grundläggande sagan av två. Om den svärdsvingande äventyraren Conan, spelad av Arnold Schwarzenegger.

Efter att ha sett sitt hem bli ödelagt och sin familj bli brutalt slaktad av barbarer och för att sedan själv bli bortrövad och använd som slav, bestämmer sig detta kraftpaket för att det är dags att hämnas.
Med endast ett emblem han känner igen från sin barndom som ledtråd ger han sig ut på en fartfylld jakt efter förövarna. Vägen dit kantas inte endast av utmaningar i olika former utan även av nya bekantskaper, så som den godhjärtade tjuven Subotai (Gerry Lopez) och den modiga kvinnokrigaren Valeria (Sandahl Bergman).
Resan mot målet blir en blodig, brutal och farofylld sådan. Med hjälp av sina nyfunna vänner så gör Conan sitt bästa för att få sitt hämndlystna sinne stillat.

En underbar berättelse om man tycker om fantasy. Filmen har allt man kan begära av en film i den här klassen, så som äckliga monster, trollkarlar, svartkonst och givetvis en gnutta kärlek.

Rollen som Conan är klippt och skuren för muskelpaketet Arnold Schwarzenegger. Om man som jag läst många av böckerna skrivna av Robert E. Howard så förstår man vad jag menar. Han passar otroligt bra in i min bild på hur Conan är och ser ut.

John Milius som tidigare och efter denna film inte har gjort speciellt storslagna eller storsäljande verk gör ett otroligt bra jobb. Sagan är välskriven efter förutsättningarna och effekterna är imponerande bra med tanke på när filmen är tillverkad. Han har på ett ingående sätt även lyckats fånga det brutala och det blodiga från böckerna.

Detta är en av mina absoluta favoriter när det kommer till tidig fantasyfilm så det blir därför en stor tumme upp.

Kortfattat;
Om du är en riktigt inbiten fantasynörd och uppskattar charmen och gnistan i film gjord på tidigt 80-tal, se denna!

Jag hade högt ställda förväntningar på denna kultrulle, men de var inte ens i närheten av att bli uppfyllda.. Schwarzenegger är riktigt pinsam! Mest pinsamt blir det när han säger någon av sina cirka 5 repliker. Man måste verkligen vara ett Arnold-fan för att härda igen denna plåga.

För mig är det här en riktig kultfilm. Milius har gjort ett riktigt bra jobb för att fånga magin i Conan berättelsen. Musiken är mästerlig. Manus är faktiskt skrivet av Oliver Stone. Det är inte så mycket dialog i filmen utan det är mest blickar, pompäs magisk musik, urkraft och muskler. Förstår om inte alla uppskattar denna film. Men alla har ju inte bra smak heller.

Jag blev inte direkt imponerad eller engagerad av detta tröga äventyr som både saknar intressant story och nerv. Knappt godkänd!

Hm, ingen höjdare, men detta är ju en klassiker för alla Arnold-fans. plus för alla roliga special effekter som är så pinsamt dåliga att man skrattar.

HAHAHHA VILKET JÄVLA SKÄMT XD

Visst är det ruggigt B och ruggigt grabbigt, men också ruggigt skönt. Enkel fantasy som man inte bör kräva så mycket utav. Kul att sådana filmer ändå gjordes som inte var usla. Lite hård är den ju allt och delvis ganska så rollspelsinfluerat - uppfriskande!

Charmig, mytisk och episk, men inte speciellt väspelad eller välregisserad. Godkänd.

Detta ska vara en storslagen film, men den lyckas inte riktigt nå upp till sin egen ambitionsnivå, känns det som. En av anledningarna är det långsamma tempot. Jag tror att man hade kunnat klippa bort 20-30 minuter utan att filmen skulle förlora ett dugg på det, snarare tvärt om. Det är som om man trodde att filmen automatiskt skulle bli så storslagen som det var tänkt, bara för att den är över två timmar lång, men det fungerar tyvärr inte.

En annan anledning är berättartekniken. Handlingen brister i logik och strategi, vilket förtar den övergripande spänningen och gör att man har svårt att känna engagemang för huvudpersonernas öde. Filmen består mest av en räcka händelser utan något särskilt starkt inbördes samband.

Man kan dock knappast anklaga Schwarzenegger för att göra filmen sämre. Snarare så är han hela tiden minst lika bra som filmen som helhet, för att inte säga att han ibland t.o.m. lyfter den ett snäpp. En annan som definitivt lyfter filmen ett snäpp är Max von Sydow i rollen som kung Osric. Med små medel och några få repliker lyckas han övertyga i sin roll, och man inser vilken bra skådis han är. Synd bara att han är med i blott en enda scen.

Några scener är faktiskt spännande, men när det kommer till verklig action i form av slagsmåls- och stridsscener blir man ganska besviken. Det är aldrig någon riktig fart i dem, koreografin övertygar inte, och effekterna är splattermässiga. De skådespelare som representerar den onda sidan gör dessutom en klart sämre insats än Arnolds gäng. Doom's två storväxta slagskämpar verkar inte ha några som helst talanger förutom de rent fysiska, och James Earl Jones själv övertygar inte alls i rollen som ondskefull kultledare. Han blir aldrig riktigt ondskefull, helt enkelt. När historiens hjältar klampar rätt in i hans tillhåll och dödar, slåss och förstör, förblir han tämligen oberörd och fortsätter med sina riter som om inget hade hänt.

Sammanfattningsvis kan väl sägas, att filmen nog hade kunnat bli bra mycket bättre i händerna på en annan regissör och med en större budget, men som den nu är kan den bara fungera som tidsfördriv i brist på bättre alternativ.

Underhållningsvärde: 1-2, beroende på smak...
(Se min presentation för förklaring.)

Så dålig att den nästan blir bra! Men ganska sevärd ändå, det är ju en kultrulle!