Last House on the Left, The

Jag hade förväntat mig en orgie av blod och liknande, men större delen av filmen var det ganska "lugnt" på den fronten. Det tar ett bra tag innan föräldrarnas hämnd kommer igång, nästan lite för länge. Sista scenen är rätt knäpp. En svag 3:a.

Bättre än orginalet, inte ofta det blir det.

Det kommer knappast som någon överraskning vilka högljudda åsikter jag har om fenomenet med nyinspelningar, eller hur överlägsna jag i regel anser att originalen är. Och i det avseendet är The Last House on the Left (2009) ett intressant undantag, eftersom jag, efter att ha sett båda filmerna med ungefär en veckas mellanrum, är betydligt mer fascinerad av nyinspelningen från 2009, än av originalet från 1972 som regisserades av skräcklegenden Wes Craven.

För visst inleds The Last House on the Left som en klichéfylld, föga nyskapande skräckfilm, och av och till under den första halvtimmen är den rentav mördande tråkig. Skådespelet är varken mer eller mindre än vad jag förväntar mig, och med en irriterande stillastående intrig är inledningen ett förödande svagt kort. Men när storyn väl tar fart utvecklar det hela sig till en brutal, sorglig, gripande och svindlande skildring av några ödesdigra timmar i två tjejkompisars tillvaro. För med en provocerande film där de grymma detaljerna i berättelsen bjuder på en fasansfull, och andlöst spännande, skildring av föräldrarnas desperata hämnd, sitter jag som tittare fullständigt fastnaglad vid filmen den sista timmen.

Jag uppskattar också de prövande rollerna, där maktkampen mellan far och son känns som en story i sig, och där den förtryckte sonen visar sig vara den karaktär jag sympatiserar med allra mest. Det finns nyanser i historien och karaktärerna, där det inte uteslutande handlar om sadistiska missfoster. The Last House on the Left är i grova drag en fräsch skräckfilm som lyckas vara både upprörande brutal och upplyftande mänsklig. För det är i själva verket de ledande karaktärerna som sällan, i konfrontationen med ren ondska, förlorar sin mänsklighet. Detta gör nyinspelningen, och framför allt i jämförelsen med det vidriga originalet, till en frisk fläkt bland amerikanska skräckfilmer som jag varmt kan rekommendera.

Inte mycket att hänga i granen. Inte särskilt dramatisk, läskig eller otäck, slutet var äckligt dock. Inget för mig.

En meningslös orgie i våld och blod. Proffsigt tillyxad men ändå riktigt usel! Endast för sadister.

Spänning och en bra story med bra skådespelare som gör helheten.. Mycket sevärd!

trodde den här skulle vara dålig men ack så fel ja hade.ja hade gjort exakt samma sak om nån hade gjort så mot min dotter nämlingen hämnas.en av dem bättre skräckfilmer som kom 2009
medel 3