Orphan

måste säga att den va riktigt bra

Denna rysare med regi av Jaume Collet-Serra har blivit mycket populär i USA. Vid första anblicken gör den dock inget särskilt originellt intryck, då konceptet har setts många gånger förr och av och till får mitt intresse att vackla. Samtidigt som filmen är oerhört spännande på det stora hela, så inkluderar den inga särskilt kusliga scener - förrän twisten mot slutet av filmen gör sig känd och vänder upp och ned på praktiskt taget hela mitt omdöme av filmen fram till denna punkt. Denna vändning utgör ett häpnadsväckande skickligt grepp för att bryta av mot den mängd skräckfilmer som har använt sig av konceptet med ett ondskefullt barn.

Vad gäller skådespelarna är det svårt att bortse från Isabelle Fuhrman i rollen som Esther. Detta oskuldsfulla yttre som döljer en ondska ingen i familjen lyckas förutse, har gett upphov till en till synes ändlös hyllning av skådespelerskan i rollen. Såväl Fuhrman som Vera Farmiga gör överraskande bra insatser. Jag måste även berömma den fantastiskt skickliga sminkningen - makeupartisterna visar sig på styva linan i filmens avslutande del då Esther förändras till det yttre på ett otroligt spöklikt vis.

Som jag har klargjort är jag överlag mycket nöjd med denna överraskande originella film, även om det är lätt att inse hur pass mycket bättre historien skulle ha kunnat bli om manuset inte hade skrivits om så pass mycket. Filmens ursprungliga manus innehöll betydligt mer fakta om Esthers bakgrund och avslöjar detaljer som gör flickans dubbelspel både mer logiskt och mycket mer skrämmande. Orphan ligger visserligen på latsidan med chockeffekter och är snarare en thriller än en rysare, men en mycket lyckad sådan.

"I'll shoot Mommy if you tell."

Oerhört bra jag kan säga att man kan inte gissa vad som händer. Det är ingen film som är lik den här, en riktig överraskning får man!