Den mörka kristallen

Sagans handling och det händelseförlopp som förlöper äger rum på en planet vid namn Thra. Planeten har tre solar, The Great Sun, The Rose Sun och The Dying Sun. Solarnas aktivitet och banor runt Thra styrs av en magisk kristall, The Crystal of Truth. Kristallen styr även allt liv på planeten och utan den så skulle totalt kaos uppstå. En uråldrig ras vid namn urSkeks vaktar kristallen i ett gigantiskt palats, allt för att livet på planeten ska råda i total harmoni.
Var tusende år sker en sammanstrålning av de tre solarna och ett gemensamt ljus fyllt av liv skiner ner på kristallen. Vid ögonblicket då filmen tar sin början så har urSkeks av misstags slagit en skärva ur kristallen och kaos är ett faktum. urSkeks delar sig i två halvor, två raser, en är de ”goda” Mystics och en är de ”onda” Skeksis. Samtidigt som solarna sammanstrålar på den trasiga kristallen så skapas en profetia, en profetia som talar om de alvliknande varelserna Gelfling, som innan ondskan tar över kommer att laga kristallen och ställa allt tillrätta. De ”onda” Skeksis som snabbt sätter sina klor av terror i planeten Thra vill absolut inte att detta ska ske eftersom det med all säkerhet betyder deras undergång. De inleder därför en hänsynslös kamp för att systematiskt utrota varenda Gelfling på Thra. Vad de inte vet, är att en Gelfling överlever och är utvald, att ta sig ann deras tyraneri och förgöra dem.

Med 15 miljoner dollar i budget så drog Jim Henson, skaparen av Mupparna, Frank Oz (The Little Shop of Horrors) och skaparen av Yoda i Stjärnornas Krig samt Gary Kurtz, producenten till Stjärnornas år 1977 igång ett projekt som skulle nå oanade proportioner - fantasyproduktionen The Dark Crystal. Med en teknik som innebar dockor som skådespelare och hundratals med handgjord rekvisita så bestämde de sig för att skapa tidernas största fantasyfilm. Produktionen blev oerhört komplicerad och det tog dem hela fem år innan allt var färdigt. Anledningen till den långa produktionstiden var just allt det handgjorda. Inga specialeffekter i annan form än relativt simpel trickfilmning användes för att få karaktärerna i filmen att framstå som varelser mer än dockor, för att inte tala om alla miljöer produktionsteamet byggde upp, allt även här, för hand. Enbart dockorna i sig tog över ett år att få helt färdiga. Bakom sig hade teamet det lite smått legendariska George Lucas -ägda effektföretaget Industrial Light & Magic, som även medverkat till filmer som Stjärnornas Krig och Harry Potter.

The Dark Crystal spelade in ungefär 40 miljoner dollar på biografer världen runt. Vinsten var inte hög och absolut inte vad producenter hade räknat med. Anledningen till de relativt låga intäkterna antogs vara den mörka tonen i filmen, den klassades mer som skräck än fantasy, fantasy faktiskt skapad för den yngre tittarskaran. En annan faktor till den låga intäkten var lanseringen av Spielbergs E.T. Den överskuggade det mesta när den släpptes samtidigt som The Dark Crystal 1982. Filmen blev kanske inte en enorm kassasuccé men skaffade sig snabbt en kultstämpel och hyllas världen över av hängivna fans.

Personligen så tycker jag att det är en saga som helt saknar motstycke. Bildspelet tillsammans med plot och dialog är i stort sett ofelbar om man ser till annan film i samma genre. Det är tydligt hur mycket energi och dedikation de har lagt ner på verket. Världen de har byggt upp är fantastisk och man rycks med rakt in i fantasiernas fantasi. En sak till värd att nämnas och faktisk hylla är manuset, faktum är att det är helt skrivet av Jim Henson, med en assisterande David Odell (Masters of the Universe och Supergirl), då menar jag alltså att sagan inte har någon bok i grunden under grundar sig ur en helt ny källa. Jim Henson har väl fantasin för sig helt enkelt. Det är bara att titta lite på det han har gjort tidigare i sin karriär, skapandet av Mupparna säger det mesta om Jims fantasifullhet, sedan har han även gjort annat, vi kan ta Labyrinth med David Bowie och föregångaren (originalet) till Cube, The Cube, som exempel.

Det finns en anledning till varför detta tilltalar mig så mycket och det är givetvis att jag är en stor fan av genren. Jag älskar fantasy i de flesta f

Mycket välgjord dockfilm. Är inget stort fantasyfan men den här filmen är bra.

-3
Antar den var bra när den kom, men för mej som ej har nostalgikänslor över filmen och ser den som vuxen nu, känns den bara smått löjlig, smått, familjefilm för yngre barn iom. att alla figurer är dockor som i Mupparna eller Fragglarna.

Filmen var typ som en enda lång version av barscenen i Star wars med ett urval sköna, knasiga karaktärer.
Storyn var lite väl simpel för min smak men sceneriena och karaktärerna var härliga.

Jag säger bara ojojojoj...en helt underbar rulle från Mupparnas skapare. Han lyckas trots sina dockor få till en ruggig hemsk och mörk miljö där en fantasysaga som trollbinder barn/ungdomar utspelar sig.

Välgjord och ser man på produktionsåret så är filmen helt fantastisk. Dock inte I klass med underbara Willow men ett måste att se för fantasyälskare ändå.

Lite för lång för sitt innehåll, men väldigt snyggt gjord. Om jag sett när jag var 10-12 år hade jag betraktat den som ett mästerverk.

Mycket välgjord dockfilm. Är inget stort fantasyfan men den här filmen är bra.

Sagans handling och det händelseförlopp som förlöper äger rum på en planet vid namn Thra. Planeten har tre solar, The Great Sun, The Rose Sun och The Dying Sun. Solarnas aktivitet och banor runt Thra styrs av en magisk kristall, The Crystal of Truth. Kristallen styr även allt liv på planeten och utan den så skulle totalt kaos uppstå. En uråldrig ras vid namn urSkeks vaktar kristallen i ett gigantiskt palats, allt för att livet på planeten ska råda i total harmoni.
Var tusende år sker en sammanstrålning av de tre solarna och ett gemensamt ljus fyllt av liv skiner ner på kristallen. Vid ögonblicket då filmen tar sin början så har urSkeks av misstags slagit en skärva ur kristallen och kaos är ett faktum. urSkeks delar sig i två halvor, två raser, en är de ”goda” Mystics och en är de ”onda” Skeksis. Samtidigt som solarna sammanstrålar på den trasiga kristallen så skapas en profetia, en profetia som talar om de alvliknande varelserna Gelfling, som innan ondskan tar över kommer att laga kristallen och ställa allt tillrätta. De ”onda” Skeksis som snabbt sätter sina klor av terror i planeten Thra vill absolut inte att detta ska ske eftersom det med all säkerhet betyder deras undergång. De inleder därför en hänsynslös kamp för att systematiskt utrota varenda Gelfling på Thra. Vad de inte vet, är att en Gelfling överlever och är utvald, att ta sig ann deras tyraneri och förgöra dem.

Med 15 miljoner dollar i budget så drog Jim Henson, skaparen av Mupparna, Frank Oz (The Little Shop of Horrors) och skaparen av Yoda i Stjärnornas Krig samt Gary Kurtz, producenten till Stjärnornas år 1977 igång ett projekt som skulle nå oanade proportioner - fantasyproduktionen The Dark Crystal. Med en teknik som innebar dockor som skådespelare och hundratals med handgjord rekvisita så bestämde de sig för att skapa tidernas största fantasyfilm. Produktionen blev oerhört komplicerad och det tog dem hela fem år innan allt var färdigt. Anledningen till den långa produktionstiden var just allt det handgjorda. Inga specialeffekter i annan form än relativt simpel trickfilmning användes för att få karaktärerna i filmen att framstå som varelser mer än dockor, för att inte tala om alla miljöer produktionsteamet byggde upp, allt även här, för hand. Enbart dockorna i sig tog över ett år att få helt färdiga. Bakom sig hade teamet det lite smått legendariska George Lucas -ägda effektföretaget Industrial Light & Magic, som även medverkat till filmer som Stjärnornas Krig och Harry Potter.

The Dark Crystal spelade in ungefär 40 miljoner dollar på biografer världen runt. Vinsten var inte hög och absolut inte vad producenter hade räknat med. Anledningen till de relativt låga intäkterna antogs vara den mörka tonen i filmen, den klassades mer som skräck än fantasy, fantasy faktiskt skapad för den yngre tittarskaran. En annan faktor till den låga intäkten var lanseringen av Spielbergs E.T. Den överskuggade det mesta när den släpptes samtidigt som The Dark Crystal 1982. Filmen blev kanske inte en enorm kassasuccé men skaffade sig snabbt en kultstämpel och hyllas världen över av hängivna fans.

Personligen så tycker jag att det är en saga som helt saknar motstycke. Bildspelet tillsammans med plot och dialog är i stort sett ofelbar om man ser till annan film i samma genre. Det är tydligt hur mycket energi och dedikation de har lagt ner på verket. Världen de har byggt upp är fantastisk och man rycks med rakt in i fantasiernas fantasi. En sak till värd att nämnas och faktisk hylla är manuset, faktum är att det är helt skrivet av Jim Henson, med en assisterande David Odell (Masters of the Universe och Supergirl), då menar jag alltså att sagan inte har någon bok i grunden under grundar sig ur en helt ny källa. Jim Henson har väl fantasin för sig helt enkelt. Det är bara att titta lite på det han har gjort tidigare i sin karriär, skapandet av Mupparna säger det mesta om Jims fantasifullhet, sedan har han även gjort annat, vi kan ta Labyrinth med David Bowie och föregångaren (originalet) till Cube, The Cube, som exempel.

Det finns en anledning till varför detta tilltalar mig så mycket och det är givetvis att jag är en stor fan av genren. Jag älskar fantasy i de flesta former och ser gärna mycket och länge. Det är nog fördel för att uppskatta en film som denna. Ett öppet sinne och en känsla med en ”förståelse” för saker som är så fjärran som det egentligen går, är även det en stor fördel.

Jag är definitiv ett av dem som hyllar The Dark Crystal och det är en film som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.

Jag ger The Dark Crystal betyget 5 av 5 möjliga.