24th Day

Denna thriller uppmuntrar till fortsatt tittande av flera anledningar, inte minst James Marsdens insats som i mina ögon utmärker sig som en av de allra bästa han har gjort på senare år. Den effektiva formen, där filmen utspelar sig i en avskild miljö under ungefär två dagars tid, är det svårt att inte fängslas av i någon mån, och den täta dialogen gör ett bra intryck. Scott Speedmans rolltolkning står sig dock inte i jämförelse med sin motspelare då den utgör ett förödande svagt kort.

Att placera en film i denna miljö kräver lätt mycket både av tittaren och regissören, och det är här The 24th Day inte lyckas hela vägen. Med frekventa återblickar och ett något pratigt händelseförlopp är jag aldrig ointresserad, men spänningen lyser under större delen av filmen med sin frånvaro. Det faktum att återblickarna, som har spritts ut från början till slut, är relevanta och utgör logiska pusselbitar, hjälper inte så mycket när de inte ökar spänningen med väl valda ledtrådar, utan skildrar fragment av vad som har lett fram till denna punkt. Det är enligt min erfarenhet svårt att misslyckas med denna sorts berättarkonst, men sanningen är att dessa scener egentligen inte tillför någonting.

Sammanfattningsvis är The 24th Day definitivt en sevärd thriller, men saknar den raffinerade ton som har gjort andra filmer i samma stil så minnesvärda, däribland Rope (1948) och 12 Angry Men (1957) för att nämna några. Den överdrivet experimentella tonen känns först och främst billig och ger intryck av att regissören inte har trott tillräckligt mycket på konceptet för att låta det tala för sig själv.

mycket bra film detta

Det blir en stark tvåa på den här rullen, mycket tack vare manuset och skådespelet. Fotot måste kritiseras starkt liksom musiken som verkar bortglömd.

En riktigt bra film som behandlar ett aktuellt ämne. James Marsden är lysande i sin roll.