Den store Gatsby

En -3 som film, en 3 i sin egen genre & som underhållning.

Tagline: Gone is the romance that was so divine.

Detta är en film som jag trodde och hoppades mycket på då den är baserad på en av världslitteraturens stora klassiker med samma namn av F. Scott Fitzgerald *. Men antar att jag borde hört mer om filmen om den skulle vara lika känd som boken. Filmen är hur som helst mer än ok och stundtals till och med bra.
Det finns mindre bra partier som inte är lika engagerande, intressanta och handlingsmässigt pådrivande som andra. Ett exempel är Tom Buchanons (Bruce Dern) scener med hans älskarinna Myrtle Wilson (Karen Black). Där är förhoppningsvis boken bättre.
Medan de scener som tvärtom ofta är riktigt underbara kostymscener från en svunnen glad era under jazzens storhetstid med fantastisk musik, snyggt foto och härliga såväl interiörer som exteriörer. Sen vann ju också filmen i och för sej 2 Oscars (Best Costume Design, Best Music: Scoring Original Song Score and/or Adaptation). På det sättet är det en svulstig storfilm, men det finns en mindre och lugnare kontrasterande sida också...
...och det är det lågmälda skådespeleriet från många av skådespelarna, men allra främst av Gatsby (Redford) och Daisys (Farrow) kusin Carraway (Waterston). Fint och subtilt, och det kanske inte behövs mer enligt boken, men skådespelarna jobbar inte på full styrka vad gäller sin kapacitet. Farrow är också bra, framförallt annorlunda från tidigare roller. Lois Chiles (även i James Bond: Moonraker) är bra hon med och jag måste bara understryka hennes hennes skönhet i filmen, men även som en av de vackraste skådespelerskorna nånsin i Hollywood (!).
Filmen hamnar inte i min DVD-samling, ja, kanske då för en extra billig slant nån gång. Men detta kan och vill man se om nån gång. Även om jag manusmässigt undrar över varför Carraway blev erbjuden ett "hemligt" jobb av Gatsby i filmen och där allting bara rann ut i sanden omärkbart utan att ens nämnas mer, så längtar jag efter att läsa boken om kanske 5-10 år då minnet från filmen bleknat hyfsat! Förhåller mej något osäker till om jag tycker om slutet i filmen och hoppas nästan att slutet i boken är annorlunda, men det är klart, man kan inte klandra producenterna för att det är klichéaktigt.
PS. Det är uppenbart hur Kubrick inspirerats av sättet de använder 1920-talsmusiken ihop med bilderna på för att skapa en speciell sorts känsla av ödslighet (nästan lite kuslighet också), ensamhet och minnen från en tid präglad av sjudande optimism efter fem svåra år av världskrig full av smärtsam ransonering. Detta när han gjorde The Shining sex år efter denna film.

Trivia: Howard Da Silva (Meyer Wolfsheim) was also in The Great Gatsby (1949), where he played the part of Wilson. / * Originally, Truman Capote was the screenwriter, and his draft included making Nick a homosexual and Jordan Baker a vindictive lesbian. Capote was fired, and Francis Ford Coppola finished his draft in three weeks. Coppola lived in "West Egg," aka Great Neck, former home of F. Scott Fitzgerald, at the time of writing the screenplay for "The Great Gatsby."