Manderlay

Lika viktig och angelägen som "Dogville" men inte riktigt lika välutförd. Den står jämnan med Dogville enbart att allt är något sämre på varje punkt. Men det hyser inget tvivel om att detta även är en djupsinnig film som tar upp viktiga frågor och gör det på ett underhållande sätt. Men den saknar det som gjorde "Dogville" så fruktansvärt bra. En stark trea.

En stark fyra. Blev faktiskt positivt överraskad av Manderlay, och trots utsvep och mycket fokus på rasismen i filmen tycker jag verkligen om hur von Triers visar samhället och problem som kan uppstå när man lämnar moral och sunt förnuft för nya regler. Vilket är egentligen det idealiska samhället? Jämfört med Dogville är Manderlay väldigt grå, och känns krystad då och då, vilket drar ner betyget. Likaså, som sagt, en del utsvävningar, men de tär ju också möjligt att det är jag som missat länken däremellan.

På det stora hela är jag mycket nöjd med att ha sett filmen, och speciellt temat om samhällsordningen, som är väl värt att tänka på, och som fortfarande sitter kvar och gnager i bakhuvudet.

Lars von Trier lyckas inte alls leverera samma filosofiska djup i Manderlay som i Dogville. Det finns en hel del intressanta tankekarameller om demokrati och sättet vi bör styra vårt samhälle. Det här borde Von Trier ha vidareutvecklat och haft filmens fokus på, men istället låter han rasism få för mycket spelrum i temat.

Detta i sig måste ju inte vara fel, om det inte vore så att Von Trier inte tycks ha några intressanta tankar om rasism. Det han för fram om rasism känns väldigt gammalmodigt och dåligt förankrat i nutiden.

Rent filmtekniskt så känns filmen till stor del som en blekare version av Dogville och Nicole Kidman är oerhört svårslagen när hon verkligen får briljera och spela ut hela sitt register. Samtidigt så har filmen en hel del gott så har man sett Dogville och gillar den, så varför inte se Manderlay också? Även om Manderlay inte alls är lika bra...

Helt enkelt bäst ingen tveka om saken , inte lik andra film annerlundare helt enkelt utmärkt förtjänar en oscar utan tvekan

Lars von Trier... har återigen bevisat att han är den störste och det mest nyskapande filmgeniet i vår tid. Han ger oss ett slags allegori till irakkriget. Dömer USA, men inte bara för sakens skull som de flesta andra. Han lyckas igenom nån sjuk slags överenskommelse låta oss träda in i hans värld, i hans cirkel. Det är ingen pekpinnefilm, ingen dogmafilm, ingen propagandafilm (trots slutexterna) och på nåt sätt finns det inget som är absurt med den. Det sägs att han kommer strunta i den sista delen och det vore ju typiskt honom... alldeles underbart.

Lika viktig och angelägen som "Dogville" men inte riktigt lika välutförd. Den står jämnan med Dogville enbart att allt är något sämre på varje punkt. Men det hyser inget tvivel om att detta även är en djupsinnig film som tar upp viktiga frågor och gör det på ett underhållande sätt. Men den saknar det som gjorde "Dogville" så fruktansvärt bra. En stark trea.

Wow.

Ännu ett fantastiskt verk av Lars von Trier.

Jag är imponerad.

Filmen börjar där filmen slutade. Grace har återförenats med sin mäktige gangsterboss till far och påbörjar en resa i bilen, tillsammans med en arme av gangstrar. De stannar vid en stad vid namn Manderlay och Grace börjar upptäcka att någonting fruktansvärt fel har inträffat.

Hon upptäcker nämligen att slaveri fortfarande inträffar i USA och bestämmer sig för att befria dessa svarta slavar från förtryck och låta dessa kunna leva i ett demokratiskt och fritt samhälle.
Hon får då klara sig utan sin far och kommer då att hålla ett öga på hur det nya livet i frihet fungerar- och upptäcker att det fortfarande finns fel...


Det blir återigen en kritisk granskning av USA i Lars von Triers geniala trilogi.
Rasism, självständighet och slaveri är nu det Lars mest koncentrerar sig mest på, men mycket annat är sig likt.
Mycket simpel scenografi återfinns, där väggar och dörrar inte existerar, där husens namn markeras med en stor text på golvet och där personerna måste föreställa sig osynliga saker och ting för att kunna knacka på dörrar.
Andra liknande ting är Lars von Triers skakiga kamera, den fängslande stämningen och den lugna musiken

Som sagt, har förändringar har även skett.

Huvudrollen som Grace har nu blivit ersatt av Bryce Dallas Howard, men spelar rollen ännu bättre än Kidman. Hon är samma mäktiga kvinna som granskar människors sätt att handla och tänka, hon är samma mäktiga kvinna som kriticerar varje punkt hon kan komma på.
Fast ännu trovärdigare, ännu starkare och ännu mänskligare än Nicole Kidman.

Hur som helst, är filmen mycket fascinerande och fängslande när det gäller dialog, manus, styrka i skådespelarnas mäktiga roller och öga för filmkonst.

Det enda negativa jag kan komma på med denna mästerverk är att filmen är ofattbart kort. Den är bara lite över två timmar och ger mig en känsla att man kunde fylla filme med ÄNNU mer intressan granskning av dessa människor.

Även om denna film är kortare än förväntat, blir det här faktiskt ännu bättre än sin föregångare.

Nu längtar jag ivrigt till nästa och sista del i trilogin...