Mean Creek

Första gången jag såg den tyckte jag den var helt okej. Lite besviken var jag, men den var okej. Budskapet nådde mig. Så varför ger jag en femma? Jo, på grund av de andra gångerna jag sett filmen.
Den är så himla djup! Klart jag trodde jag förstod filmen helt första gången jag såg den. Men nu efter ett par fler gånger fattar jag att jag inte förstod alls. Dialogerna måste läsas flera gånger innan man faktiskt förstår innebärelsen, och karaktärernas beslut och personligheter tar också tid att förstå. Egentligen är detta en riktigt smart film. Den är så planupplagd och briljant att man inte hinner ta in det förrän lite senare. Jag har säkert hunnit se Mean Creek 7-8 gånger nu, och ännu förvånas jag av en massa dolda saker.

Budskapet är ju självklart: Att ingenting är som det verkar. Döm inte alldeles för fort. Lita inte för mycket på din vänskap. Men ett budskap som jag fann alldeles nyss var: It's always the big boys who cracks. Som med Marty.
Man blir verkligen tagen av Martys skådespel, man både lider med honom och verkligen hatar honom. Och inte bara det utan ALLA är jätteduktiga! Blivande stjärnor en del, kanske?
Musiken är också bra. Skön både på de coola... och sorgliga sätten. Fiolstyckena är så underbara. Det är synd att det soundtracket inte går att finna.
Det enda som gör Mean Creek till en b-film (vilket i alla fall jag tycker den är) är fotot. Ja, kameramannen är väldigt duktig och kreativ, men en stor amatör.
Trots det är detta en mycket stark b-film, för det sista jag har att säga är nog det bästa:
Tänk om... inte bildligt talat... det var Sam, Millie, Rocky, Clyde... Marty... som var utomjordingarna?

En helt klart sevärd film, en av de bästa jag sett på senare tid, den var otroligt vacker, här försöker man inte få in en massa balla effekter, utan här är det naturen som fångar ditt öga, det är en häftig upplevelse att få följa grabbarna igenom den amerikanska landsbygden och den vackra floden, man glömmer nästan helt bort handlingen ibland, den vackra musiken och det snygga fotot får en på avvägar, det är en film med allvarlig ton men som man dröms bort i.

Hade heller aldrig hört talas om den här förrän jag såg den här på filmpunkten, så jag tog mig tid att kolla på den och det är jag väldigt glad över att jag gjorde. Ett mycket välspelat och välgjort drama som väcker en hel del tankar. Underbar musik, underbara skådespelare och underbar regi gör detta till en höjdare. Stark 4!

En 3+ som film, i sin egen genre & som underhållning.

Lite besviken blev jag, postern lockade mycket, dock väldigt intressant och viktigt budskap.
Såg på Stockholms Filmfestival det året, 2004.

Den är riktigt bra alltså. Bra skådespel och regi. Verkligen sevärd! Men dem har missat en detalj i filmen som är väldigt störande (tycker jag). När dem gått i land, byter dem helt plötsligt tröja på Scott Mechlowicz, mitt ute i ingenstans.

Filmen är en ren fröjd för ögat, dess enkelhet och dessa fascinerande färger gör det till en väldigt snyggt gjord film. Handling är ganska simpel och väldigt fokuserad, det är kort men innehållsrikfilm. Mechlowicz är duktig i denna film och ensemblen i övrigt är stark. Det är en blanding av vackra stunder och rikigt hemska som slås samman i ett väldigt starkt paket. Rekommenderas!

Kan inte säga att Mean Creek är en dålig film, för det är den verkligen inte. Däremot känns den alldeles för kort, och allt händer så snabbt.
Alla skådespelarna gör bra i från sig, och även handlingen funkar. En film med många blandade känslor & tankar.

Betyget hamnar på +3 , självklart en sevärd film.

En oerhört gripande film som verkligen berör. Skådespelarinsatserna är fantastiska, manuset är väldigt bra och miljöerna är vackra. Jag tror att filmen skulle blivit ännu bättre om vissa delar förlängts en aning så att stämningarna och eftertänksamheten gavs ännu mer utrymme! Hur som helst är detta en riktigt bra och viktig film att se!

En mycket intressant, gripande och tragisk film, som handlar om ett hemskt ämne: mobbning och allt vad det innebär. Rekommenderas!

Första gången jag såg den tyckte jag den var helt okej. Lite besviken var jag, men den var okej. Budskapet nådde mig. Så varför ger jag en femma? Jo, på grund av de andra gångerna jag sett filmen.
Den är så himla djup! Klart jag trodde jag förstod filmen helt första gången jag såg den. Men nu efter ett par fler gånger fattar jag att jag inte förstod alls. Dialogerna måste läsas flera gånger innan man faktiskt förstår innebärelsen, och karaktärernas beslut och personligheter tar också tid att förstå. Egentligen är detta en riktigt smart film. Den är så planupplagd och briljant att man inte hinner ta in det förrän lite senare. Jag har säkert hunnit se Mean Creek 7-8 gånger nu, och ännu förvånas jag av en massa dolda saker.

Budskapet är ju självklart: Att ingenting är som det verkar. Döm inte alldeles för fort. Lita inte för mycket på din vänskap. Men ett budskap som jag fann alldeles nyss var: It's always the big boys who cracks. Som med Marty.
Man blir verkligen tagen av Martys skådespel, man både lider med honom och verkligen hatar honom. Och inte bara det utan ALLA är jätteduktiga! Blivande stjärnor en del, kanske?
Musiken är också bra. Skön både på de coola... och sorgliga sätten. Fiolstyckena är så underbara. Det är synd att det soundtracket inte går att finna.
Det enda som gör Mean Creek till en b-film (vilket i alla fall jag tycker den är) är fotot. Ja, kameramannen är väldigt duktig och kreativ, men en stor amatör.
Trots det är detta en mycket stark b-film, för det sista jag har att säga är nog det bästa:
Tänk om... inte bildligt talat... det var Sam, Millie, Rocky, Clyde... Marty... som var utomjordingarna?