El Topo

Jodorowsky är en av filmvärldens mest egenartade och udda regissörer. Han har inte gjort många filmer under sin karriär, men hans verk både facinerar och utmanar tittarna.
Det måste poängteras att detta inte är en film för gemene man. El Topo har en berättarteknik som trotsar det realistiska och hans bilder utmanar det logiska.
Handlingen kretsar kring en revolverman som söker perfektion. För att uppnå denna måste han besegra fyra mästare. Trots att samtliga mästare dör misslyckas revolvermannen och transformeras till en helig ikon som skall rädda en samling utstötta och fysiskt handikappade människor. När även detta misslyckas tar han sitt liv.
El Topo utgår från den klassiska västernmyten, men blandar denna med surrealism och religiös symbolik och mystik. Ungefär som om Serigio Leone skulle sitta i registolen fullproppad med LSD med Fellini och Dali som rådgivare.
Jag kan starkt rekommendara denna film, och Jodorowskys övriga filmer, till alla cineaster. Enligt mig är och förblir den ett filmiskt och konstnärligt mästerverk. Var dock beredd på att denna film utmanar åskådaren både visuellt och berttärmässigt.

Filmen som gav western en ny del genre "El Topo" är både bissar och egen. Tyckte det var svårt att få ett grepp på filmen och allt bara kändes rörigt. Stundtals kom det bra och stämningsfull musik från högtalaren men mestadels kommer det skrikig och öronskadligt ljud som får en att nästan må dåligt. Stark etta, trots att den inte är speciellt bra tycker jag man borde ha sett den.

Karaktären 'El Topo' är hård och cool men det måste verkligen understrykas att den här filmen är väldigt speciell. Man kan ju stilla undra hur många syratrippar A.J. tog under den här tiden. Originaliteten är det inget fel på vilket är ett plus, fast den är alldeles för flummig.