Handling: Walter Neff säljer försäkringar och blir bekant med Phyllis Dietrichson när han ringer för att förnya hennes makes bilförsäkring. De blir förälskade och inleder ett förhållande. Tillsammans planerar de att mörda Mr Dietrichson för att få ut hans livsförsäkring.
Fakta: | |||
---|---|---|---|
År: | 1944 | ||
Regissör: | Billy Wilder | ||
Originaltitel: | Double Indemnity | ||
Ursprungsland: | USA | ||
Längd: | 01:47 | Ingår i tema: |
Film-noir IMDb Top250 |
Medverkande: | |||
---|---|---|---|
Fred MacMurray | |||
Barbara Stanwyck | |||
Edward G. Robinson | |||
Porter Hall | |||
Jean Heather | |||
Tom Powers | |||
Byron Barr | |||
Richard Gaines | |||
Fortunio Bonanova | |||
John Philliber | |||
Fler personer |
Mer fakta: | |||
---|---|---|---|
Filmpunkten-id: | 7280 | ||
Filmen är svartvit | |||
Redigera info på denna sida | |||
Länk till IMDB |
Uppföljare och/eller remakes: |
---|
Mest populära recensionerna
Sophie
gav betyget:
Trots en något trög inledning bättrar sig filmen längre fram. Storyn är i regel mycket intressant och ofta oändligt spännande, men vissa skeden känns ogenomtänkta, och jag övertygas inte alltid av det ofta absurt invecklade händelseförloppet. Den plötsliga attraktionen mellan huvudpersonerna känns mest påklistrad, och tack vare en rad förutsägbara detaljer sviktar intresset här och var. Jag är inte särskilt imponerad av vare sig soundtrack eller foto, men både Fred MacMurray och Edward G. Robinson gör mycket bra prestationer.
imaculent
gav betyget:
Förälskad, förlorad man, en femme fatale och ett mord. Så många stentuffa repliker, jag ryser.
tie-fighter
gav betyget:
fjärde filmen jag har sett av Billy Wilder.
fjärde femman jag ger ut till en film av Billy Wilder
En av de bästa Film-noirerna som gjorts, själv tycker jag att den överträffar Wilders andra filmer med elefantkliv, men allt han har gjort som jag hitills har sett är underbara mästerverk.
Mycket bra skådespel, helt underbar historia.
dialogen kan inte bli mycket bättre, den blir mer och mer spännande för varje minut som går. En äkta Film-noir klassiker.
Senaste recensionerna
Borr
gav betyget:
Tyckte det var bra att man ofta inte fick reda på vad huvudpersonerna skulle göra innan de gjorde det. Det gjorde filmen mer spännande. Slutet kändes kanske lite typiskt för genren, men det var helt ok ändå.
Magic
gav betyget:
Dialogen, storyn , spänningen, trots att den är så gammal en fantastiskt bra film.
janne lindh
gav betyget:
En mästerlig film noir. Bra story, bra skådespelare och en fantastisk dialog. Gammalt är inte alltid dåligt, Det här är en toppfilm!¨
Sophie
gav betyget:
Trots en något trög inledning bättrar sig filmen längre fram. Storyn är i regel mycket intressant och ofta oändligt spännande, men vissa skeden känns ogenomtänkta, och jag övertygas inte alltid av det ofta absurt invecklade händelseförloppet. Den plötsliga attraktionen mellan huvudpersonerna känns mest påklistrad, och tack vare en rad förutsägbara detaljer sviktar intresset här och var. Jag är inte särskilt imponerad av vare sig soundtrack eller foto, men både Fred MacMurray och Edward G. Robinson gör mycket bra prestationer.
Hilts
gav betyget:
En film jag länge velat se, och nu blev det av. "Double Indemnity" är en väldigt stämningsfull och smart Film -Noir och troligen genrens mest berömda verk. Skådespeleriet är väldigt proffesionellt, Edward G. Robinsson utmärker sig dock allra mest i rollen som Fred MacMurrays snokande chef. Den var kanske inte det mästerverk som jag hade hoppats på, men givetvis är den en klassiker som man bör ha sett.
Czechflash
gav betyget:
En av de allra mest klassiska film-noirs och en av de bästa. Har egentligen det mesta en film-noir ska ha och gillar man genren är det en film man inte ska missa.
Goliatbagge
gav betyget:
Det här är en riktig film noir av Billy Wilder som mer och mer imponerar på mig. Skön mörk känsla filmen igenom och berättarstilen är ganska cool även om den till viss del förstör lite av överraskningsmomenten i filmen. Slutet tycker jag kunde gjorts mycket bättre, men som helhet är det här överraskande bra och underhållande att se på. Framför allt tycker jag att Edward G. Robinson som den snokande Barton Keyes är helt underbar. Klart sevärd klassiker, men hur i hela fridens namn kan man sätta en så urbota värdelös svensk titel som de har gjort på den här filmen?