Storstadshamn

En bra film, men det är lite läskigt att just den här regissören har gjort en film där man glorifierar "tjallandet" med tanke på hans egna erfarenheter om det under kommunistskräckeran i USA då han tjallande på en del "kommunister" i Hollywood. Det blir en trea, mycket på grund av Marlon Brandos storartade skådespelarinsats.

En 3 som film och i sin egen genre, men en 2 som underhållning.

Taglines: The Man Lived by the Jungle Law of the Docks!/A story as warm and moving as GOING MY WAY...but with brass knuckles!/It walked away with just about every award there was - and it still could!/
Tender love...terrifying conflict!

Låg vid titten (201009) på plats 111 på IMDb Top250, vilket jag inte riktigt varken kan förstå eller framförallt hålla med om är rättvist. Att den fortfarande nuförtiden ligger kvar på en så pass stabil plats förvånar mej stort.
Lite seg trots filmens bra längd. Bra skådespel av främst Karl Malden, Marlon Brando och Eva Marie Saint. Man ser att filmen har klara kvalitéer, men de är främst bra för att de då, kanske, var nyskapande. Välskrivet manus, föredömlige förebilder på den goda sidan och fin sensmoral.
Hamnar ej i filmsamlingen. Detta känns skönt att ha sett en gång, men det räcker! Ska jag se om en film ska det bli nåt jag verkligen tycker om.

Trivia: On the Waterfront (1954) is widely known to be an act of expiation on the part of Elia Kazan for naming names to HUAC during the Joseph McCarthy witch-hunts of the 1950s. What is less widely reported is that Kazan intended it as a direct attack at his former close friend Arthur Miller who had been openly critical of Kazan's actions. Specifically, it was a direct response to Miller's play The Crucible. / As part of his contract, Marlon Brando only worked till 4 every day and then he would leave to go see his analyst. Brando's mother had recently died and the conflicted young actor was in therapy to resolve his issues with his parents. Interestingly, for the film's classic scene between Rod Steiger and Brando in the back of the cab, all of Steiger's close-ups were filmed after Brando had left for the day, so his lines were read by one of the crew members. / The taxicab scene between Terry and Charlie, one of the most famous scenes in the cinema, was not improvised, as Marlon Brando claimed in his autobiography. When Brando did initially improvise during the shooting of the scene, and Rod Steiger followed his lead, Elia Kazan yelled, "Stop the shit, Buddy!" to Brando, using his nickname. The two actors stuck to Budd Schulberg's script after that.

En 3 som film och i sin egen genre, men en 2 som underhållning.

Taglines: The Man Lived by the Jungle Law of the Docks!/A story as warm and moving as GOING MY WAY...but with brass knuckles!/It walked away with just about every award there was - and it still could!/
Tender love...terrifying conflict!

Låg vid titten (201009) på plats 111 på IMDb Top250, vilket jag inte riktigt varken kan förstå eller framförallt hålla med om är rättvist. Att den fortfarande nuförtiden ligger kvar på en så pass stabil plats förvånar mej stort.
Lite seg trots filmens bra längd. Bra skådespel av främst Karl Malden, Marlon Brando och Eva Marie Saint. Man ser att filmen har klara kvalitéer, men de är främst bra för att de då, kanske, var nyskapande. Välskrivet manus, föredömlige förebilder på den goda sidan och fin sensmoral.
Hamnar ej i filmsamlingen. Detta känns skönt att ha sett en gång, men det räcker! Ska jag se om en film ska det bli nåt jag verkligen tycker om.

Trivia: On the Waterfront (1954) is widely known to be an act of expiation on the part of Elia Kazan for naming names to HUAC during the Joseph McCarthy witch-hunts of the 1950s. What is less widely reported is that Kazan intended it as a direct attack at his former close friend Arthur Miller who had been openly critical of Kazan's actions. Specifically, it was a direct response to Miller's play The Crucible. / As part of his contract, Marlon Brando only worked till 4 every day and then he would leave to go see his analyst. Brando's mother had recently died and the conflicted young actor was in therapy to resolve his issues with his parents. Interestingly, for the film's classic scene between Rod Steiger and Brando in the back of the cab, all of Steiger's close-ups were filmed after Brando had left for the day, so his lines were read by one of the crew members. / The taxicab scene between Terry and Charlie, one of the most famous scenes in the cinema, was not improvised, as Marlon Brando claimed in his autobiography. When Brando did initially improvise during the shooting of the scene, and Rod Steiger followed his lead, Elia Kazan yelled, "Stop the shit, Buddy!" to Brando, using his nickname. The two actors stuck to Budd Schulberg's script after that.

En klassiker som är både spännande och stämningsfull. Brando och Eva Marie Saint har ett bra samspel.

Det här är en film med något av en klassikerstatus. Tråkigt nog så känns den som en typisk 1950-talsfilm med stereotypa karaktärer (Marlon Brando som Terry undantaget) och med en totalt osannolik story. Givetvis full med hemsk stråkmusik utan någon som helst känsla. Klyschigt, intetsägande och saknar något extra som gör att den sticker ut. Börjar bli otroligt trött på alla dessa naiva blondiner som figurerar i nästan varenda 50-60-talsfilm.

En bra film, men det är lite läskigt att just den här regissören har gjort en film där man glorifierar "tjallandet" med tanke på hans egna erfarenheter om det under kommunistskräckeran i USA då han tjallande på en del "kommunister" i Hollywood. Det blir en trea, mycket på grund av Marlon Brandos storartade skådespelarinsats.