Främlingar på tåg

En skön Hitchcock-klassiker som jag inte var så imponerad över första gången jag såg den, men som växte andra gången. Kunde blivit ännu bättre, men Farley Granger och inte minst Robert Walker gestaltar sina karaktärer på ett bra sätt som gör att filmen blir bättre.

Det här är ännu en av Alfred Hitchcocks stora klassiker. Ganska schysst idé, men de stereotypa karaktärerna - framför allt den otrogna frun - gör att jag inte sympatiserar med någon i filmen eftersom allt vad trovärdighet heter går förlorat. Det känns för enkelt och smått barnsligt precis som med de flesta av Hitchcocks filmer. Ändå hyfsat spännande för stunden och Robert Walker som psykiskt instabil är läskig. En tvåa åt det starkare hållet.

Helt perfekt, älskar den spänning som Hitchcock (The Master of Suspense) bygger upp.
Den är klart med bland dom främsta Hitchcock klassikerna.

Älskar Skådespelet och filmvinklarna, ett mycket bra manus och underbar regi ger denna film 5/5

Efter att ha velat se denna under en mycket lång tid blev det äntligen av.
Hade egentligen väntat mig en annan typ av film, men jag tyckte att detta blev väldigt bra ändå.
Den ger inte så mycket känsla av att vara en film av Hitchcock förutom i vissa scener med lite speciella filmvinklar.
Handlingen är enkel och skådespelarna är bra. Den bästa är Robert Walker som gör rollen som Bruno på ett mycket bra och obehagligt sätt. Precis som det ska vara.
Det här blev min sjunde film av Hitchcock. Fler blir det!

Det är ingen hemlighet att jag genom åren har kommit att betrakta Alfred Hitchcock som en av filmhistoriens giganter och en av branschens bästa regissörer genom tiderna. Han har skänkt mig oändliga timmar av fasa, spänning och provokation med filmer som Rebecca (1940), Rope (1948), Rear Window (1954) och Vertigo (1958), och trots att jag har stött på några av regissörens mindre lyckade filmer, till exempel Marnie (1964), så har han i mina ögon aldrig fallit från skyarna.

Precis med tanke på att jag har sett så mycket av Alfred Hitchcock lyckas Strangers on a Train (1951), som var regissörens andra film tillsammans med Farley Granger som spelade en av huvudrollerna i den mästerliga Rope, med att både överraska mig och uppfylla mina förväntningar. För till skillnad från den något avvikande Marnie etablerar Strangers on a Train snabbt en konspiratorisk intrig, en skurk, ett oskyldigt offer och en problematisk situation utan någon uppenbar utväg. Alfred Hitchcocks vanliga teman ger sig snabbt till känna, och filmen har egentligen alla förutsättningar att väcka mitt intresse och reducera mig till ett nagelbitande nervvrak - men det gör den inte.

Detta kan bero på många saker - vare sig det är den alarmerande ointressanta berättarformen som fördriver spänningen praktiskt taget så fort den fascinerande inledningsscenen är över, eller de föga imponerande skådespelarinsatserna. Det verkar rentav som om regissören aktivt har ansträngt sig för att göra varje enstaka scen så underväldigande som möjligt, med resultatet att till och med logiken bakom historien stryker med.

Men om vi bortser från detta antar jag att det främsta problemet med filmen är att jag får en så liten inblick i hur de båda karaktärerna tänker och resonerar, vilket förvandlar vad som hade kunnat ha varit en provocerande nagelbitarrulle till en föga engagerande gissningslek. Guy Haines och Bruno Anthony framstår som oberäkneliga marionetter. För visst är ett antal nyckelscener väl uppbyggda, snyggt filmade och effektfulla, och Alfred Hitchcock bevisar än en gång varför han är en innovativ mästare. Ingen regissör från hans verksamma år har i min mening utnyttjat kameran på ett så banbrytande vis. Så tvåan står fast, även om Strangers on a Train inte kommer i närheten av hans allra bästa verk.

En finurlig Hitchcock-klassiker. Idén med att en helylle-kille träffar på en psykiskt sjuk galning på ett tåg som fantiserar om att mörda en person åt varandra är lysande. Hitchcock kan det här med att filma ur häftiga vinklar och han lyckas även göra en tennis-match väldigt dramatiskt. Snacka om skicklighet.

Det enda som stör mig i filmen är att Hitchcocks dotter, Patricia, har en roll i filmen. Hon är tyvärr ingen vidare bra skådis, och hennes roll i den här filmen känns helt meningslös. Jag förstår inte varför hon är med överhuvud taget. Fast visst, hennes far ville väl gärna ge henne en skjuts i en karriär som aldrig tog fart.

En stark 4-a ger jag denna Hitchcock-klassiker.

Började hoppfullt, men blev sedan bara sämre och sämre. Spårade ut helt enkelt. Godkänt blir betyget.

Gillar alla filmer av Hitchcook, och den här håller en fast i ett järngrepp.
Skickligt filmat, och bra skådespelarinsatser.
Gillade slutet på karusellen, nagelbitarstämning =0

Mycket bra film av Hitchcock med skön tematik. Tycker det känns som Woody Allen haft filmen i åtanke när han skapade Match Point finns liknelser både i tematik och manus. Skådespelet är riktigt bra men framför allt är det Walker som presterar som den psykist instabila överklass mannen Bruno. Väl värd att se.

Stark trea tack vare en smart och belönande story, ett nyskapande och spektakultärt foto och ett spänstigt och trovärdigt skådespeleri från så gott som hela ensemblen..

Robert Walker's prestation som Bruno Anthony borde räknas som en av dom läskigaste psyk-sjuka någonsin, i klass med Hannibal Lecter och Norman Bates..