Mordet på Orientexpressen

Den bästa filmatiseringen av en Aghata Christie bok. Denna film är spännande, välgjord och välspelad(särskilt av Finney).
Det enda som jag stör mig på är att Ingrid Bergman vann en Oscar för sin roll som förvirrad svensk missionär. Statyetten borde Finney ha fått.

Agatha Christie-filmer är aldrig förutsägbara. Hur man än försöker lista ut saker och ting, har man aldrig rätt. Precis som det ska vara i en riktig deckare.

När jag i ren tristess plockade ut den här DVD:n ur familjens filmsamling hade jag, ynkligt nog, ingen aning om att Sidney Lumet, en av mina favoritregissörer, hade gjort den. Så när förtexterna rullade förbi och upplyste mig om detta var plötsligt mina förväntningar på vad jag tidigare utgick från var en stelbent deckare ett snäpp högre - och filmen om den berömde belgiske detektiven klarar prövningen.

När Hercule Poirot kliver på Orientexpressen fem år efter ett barns kidnappning och tragiska död gör han det med vagnen full av passagerare som snart ska dras in i en mystisk mordgåta. Och det dröjer inte länge förrän Poirot, till vilken Albert Finney är förklädd bortom all igenkännlighet, riktar vaksamma ögon mot samtliga av sina medresenärer - och därmed är cirkusen igång.

Det ska påpekas att för en filmtittare som jag, som aldrig har varit så insnöad på deckare varken i film- eller bokform, är problemen med en så pass gammaldags detektivhistoria som Murder on the Orient Express (1974) förmodligen mindre än för de av oss som tittar på den här sortens film regelbundet. För visst tar det lite tid att vänja sig vid den långsamma tonen, det ivriga munvädret och de verbala duellerna som har blivit Sidney Lumets njutningsfulla signum, men på det stora hela är det detta som gör filmen så pass lyckad i mina ögon. Jag har inte sett en deckare som denna - den bryter av från normen och motbevisar mina förutfattade meningar. För visst är detta en deckare, men i grund och botten är det en snygg och underhållande film med rik scenografi, som erbjuder mer än bara en fråga om vem som är skyldig till brottet. Kombinerad med subtil humor i en mängd vassa meningsbyten växer sig Mordet på Orientexpressen bara mer lockande.

Och med en grädda av utmärkta skådespelare är det svårt att inte bli medryckt i denna intriganta gåta. Visst svajar skådespelet här och var, men med trumfkort i form av Albert Finney, Lauren Bacall, Anthony Perkins, Sean Connery, Vanessa Redgrave och Ingrid Bergman räddas mycket bara i gestaltningarna av de olika mordmisstänkta. Och det är sant att bakgrunden till mordet och upplösningen på mysteriet inte riktigt lägger sig tillrätta - att det hela är föga övertygande och några avgörande pusselbitar saknas - men på det stora hela har Sidney Lumet ännu en gång skapat en njutningsfull, spännande och tänkvärd film. Till och med det otippade slutet, vilket jag fortfarande inte är säker på om jag gillar eller ej, gör ett gediget intryck som ytterligare en skarp film av en sylvass regissör. Med det i åtanke är trean självklar.

"Then how did you know it was a man?"
"Because I've enjoyed very warm relationships with both my husbands."
"With your eyes closed?"
"That helped."

Jag älskar den här sortens mordgåtor.. Där alla är samlade och alla är misstänkta och alla är skumma på ett eller annat sätt.. Annars är jag inte så förtjust i Poirot.

Spännande och mystisk thriller. Bra skådespeleri.

Helt okej adaption av Agatha Christie's mästerliga roman, men det känns aldrig som att det blir särskilt spännande. Mest sevärt är kavalkaden av stjärnor, då rollistan är späckad av idel kändisar.

smart upplösning, men seg och tråkig.

En spännande och kuslig film som jag länge velat se. Slutet var för enkelt och osannolikt på något vis, så det får räcka med en trea.

Den bästa filmatiseringen av en Aghata Christie bok. Denna film är spännande, välgjord och välspelad(särskilt av Finney).
Det enda som jag stör mig på är att Ingrid Bergman vann en Oscar för sin roll som förvirrad svensk missionär. Statyetten borde Finney ha fått.