Gösta Berlings saga

Med Matti Byes nya musik och med den nyrestaurerade versionen på DVD som nu finns utgiven av Svenska Filminstitutet så höjs filmen rejält från en 3:a till en stabil 4:a.

Någonting som stör mig bara är att filmen saluförs med Greta Garbo på omslaget och har alltid omtalats som Greta Garbo-film när man talat om den TROTS att hennes roll inte är den mest framträdande, utan relativt liten (dock får hon en slags nyckelroll mot slutet).

Men detta är framför allt en ensemblefilm där Lars Hanson (Gösta Berling) och Gerda Lundequist (Majorskan på Ekeby) är stjärnorna som ska ha förtjänsten för de lysande insatser de båda gör här. Gerda Lundequist (en stor personlig favorit för mig) är fullkomligt magnifik och den som i mitt tycke äger filmen! Likaså Ellen Hartmann och Torsten Hammarén som gör de starka - och otroligt underhållande - birollerna som grevinnan Märta Dohna med alltför modersbundne sonen Henrik. De är helt fenomenala i sina komiska roller!! (håll utkik efter HATTEN! =D).

Det finns en scen i filmen när Majorskan har lämnat middagsbordet vid en fest och går ut genom en dörr; i dörröppningen hejdar hon sig och vänder sig halvt om och kameran fångar henne här i en närbild och plötsligt liksom glimmar det till av strålkastarljuset på något magiskt sätt i Gerda Lundequist ögonvrå (det kan vara en tår).. Vad det än är som gör att det glimmrar: Enligt mig är detta kanske världshistoriens vackraste närbild på en skådespelerska som NÅGONSIN fastnat på en filmremsa.

'NUFF SAID. Svensk filmhistoria... SE!!

En riktig klassiker som många anser vara ett mästerverk. Själv så tyckte jag bara att den var en bra stumfilm med några storslagna scener.
Den bästa scenen var mot slutet när en släde jagades av några hungriga vargar på is.
Den scenen var mycket bra.
Det var även tack vare denna film som Garbo fick komma ut i den vida världen.

En riktig klassiker som många anser vara ett mästerverk. Själv så tyckte jag bara att den var en bra stumfilm med några storslagna scener.
Den bästa scenen var mot slutet när en släde jagades av några hungriga vargar på is.
Den scenen var mycket bra.
Det var även tack vare denna film som Garbo fick komma ut i den vida världen.

Med Matti Byes nya musik och med den nyrestaurerade versionen på DVD som nu finns utgiven av Svenska Filminstitutet så höjs filmen rejält från en 3:a till en stabil 4:a.

Någonting som stör mig bara är att filmen saluförs med Greta Garbo på omslaget och har alltid omtalats som Greta Garbo-film när man talat om den TROTS att hennes roll inte är den mest framträdande, utan relativt liten (dock får hon en slags nyckelroll mot slutet).

Men detta är framför allt en ensemblefilm där Lars Hanson (Gösta Berling) och Gerda Lundequist (Majorskan på Ekeby) är stjärnorna som ska ha förtjänsten för de lysande insatser de båda gör här. Gerda Lundequist (en stor personlig favorit för mig) är fullkomligt magnifik och den som i mitt tycke äger filmen! Likaså Ellen Hartmann och Torsten Hammarén som gör de starka - och otroligt underhållande - birollerna som grevinnan Märta Dohna med alltför modersbundne sonen Henrik. De är helt fenomenala i sina komiska roller!! (håll utkik efter HATTEN! =D).

Det finns en scen i filmen när Majorskan har lämnat middagsbordet vid en fest och går ut genom en dörr; i dörröppningen hejdar hon sig och vänder sig halvt om och kameran fångar henne här i en närbild och plötsligt liksom glimmar det till av strålkastarljuset på något magiskt sätt i Gerda Lundequist ögonvrå (det kan vara en tår).. Vad det än är som gör att det glimmrar: Enligt mig är detta kanske världshistoriens vackraste närbild på en skådespelerska som NÅGONSIN fastnat på en filmremsa.

'NUFF SAID. Svensk filmhistoria... SE!!

Boken är bättre än filmen tycker jag