Stalker

Helt klart en bra film. Den bygger runt en stämning och väldigt välgjorda, existentiella dialoger som stimulerar till tankar. Tre väldigt olika karaktärer med tre väldigt olika synsett möts om och om igen i härliga dialoger där dom delar sina tankar med varandra. Fotot har en viss charm men det är lite väl stelt för min smak. Dessutom så har filmen ett alldeles för lågt tempo och saknar underhållningsmoment som skulle kunna göra den till en riktigt fullträff för mig.

En oerhört seg och händelselös film, men med intressanta dialoger som håller upp humöret för den som tittar. Det är djupt och insiktsfullt. Dessutom är stämningen väldigt skön och fotot är fantastiskt då vi får skåda "zonen" och uppleva dess mystik.

Stalker är inte en film som man på något sätt bör missa, estetiken och dialogerna känns verkligen och ger filmen en slags verklighet. Verkliga människor i en overklig miljö som talar om meningen med livet, bättre kan det inte bli. Mitt huvud snurrade efter att ha sett filmen, huvudet var helt packat av frågor och funderingar och det hela slutade med ett leende på läpparna, då kände jag verkligen att det var bra.

Ljud/Musik: 4
Manus/Handling: 3
Skådespelare: 4
Effekter/Foto: 4
Filmlängd: 2

Det är poetiskt och vackert, se den om du verkligen gillar filmkonst, INTE om du är ute efter Bruckheimer eller Spielberg. Det blir alltså en fyra till Stalker, den tilltalade mig, även om jag tog mig lång tid att se den så fångades jag och ville se klart den.

Mycket snyggt gjord och helt makalöst grymma miljöer. Skådespelet är mycket mycket bra och manuset är nästan perfekt. Det är bara en sak som gör att den inte får 5an. Den är på tok för utdragen.
Slutet var för utdraget och filmen i sig var lite för utdragen den med.

En -3 som film i sej, i sin egen genre & som underhållning.

Tagline: -

Filmen låg vid titten (200811) på en säker plats på IMDb Top 250 (och har så gjort i åratal), men verkar nu en månad senare i december suspekt nog ha åkt ut.
Detta är en mäktig men samtidigt märklig filmupplevelse sanna mina ord. Av det jag hört innan titten om Tarkovsky var att han var långsam. Detta till trots såg jag fram emot filmen. Visst var filmen också långsam, både i bildspråk och handling. Och med facit i hand tycker jag den är något för lång. Det blir lite segt. Men förmodligen för att jag inte förstår allt tillfullo.
Handlingen är rätt cool, spännande och mystisk, vilket gör att tempot trots allt inte helt försvinner och får en att titta på klockan mer än nån enstaka gång. Man vill hela tiden veta vad som händer härnäst och hur "rummet" i "zonen" ser ut. Allt är surrealistiskt - och just därför så häftigt (!). Dialogerna är intressanta, mest av den anledningen att de är så absurda, men kanske något väl flummiga ibland (för flummiga för regissören själv också, som kanske vill lura oss att tro att de är mer intellektuella och fyllda av substans än vad vi faktiskt tänker att de är?).
Skådespelarmässigt är den väl helt ok. Svårt att referera till liknande rollfigurer nånstans i andra filmer. Men särskilt jättekrävande anser jag inte de är förutom då möjligen konsten att öva in låååååånga stycken text/repliker utantill i till synes nästan ändlösa konversationer.
Musiken (temat) är inte mycket man lägger på minnet. Det är inte varierat och väldigt eget, men fint i sammanhanget. Ljudeffekterna har producenterna jobbat mycket mer med generellt, känns det som.
Miljöerna känns bra (orörd eller övergiven/förfallen skog och landsbyggd). De har gjort vad de kunnat riktigt bra för att skapa en spänning i en sci-fi-film där jag hade förväntat mej en mer futuristisk och tekniskt framskridande miljö.
Fotot är berömt och det med rätta. Här är säkerligen en guldgruva för en entusiast att gotta sej i. Snygga och fascinerande bildvinklar, kompositioner, zoomningar, panoreringar, ljussättningar och klipp väntar den oinvigde (!). Dessutom gillar jag att filmen både är svart-vit och i färg. Intressant där att verkligheten är grå/svart-vit medan zonen får porträtteras i färg.
Nej, filmen hamnar trots dess klassikerstatus ej i min DVD-samling. Denna film både kan och vill man som cineast se om igen, men gärna då med nån mer sakkunnig expert i soffan bredvid sej.

Trivia: The Zone of the film was inspired by a nuclear accident that took place near Chelyabinsk in 1957. Several hundred square kilometers were polluted by fallout and abandoned; of course there was no official mention of this forbidden zone at the time. / The original negatives were destroyed (by a processing error at the laboratory) and the film had to be shot again from scratch with a new director of photography. / It is said that the rushes of the first version of the film were kept by editor Lyudmila Feiginova in her home for years. They were destroyed by fire, that also claimed her life. / When the Stalker is referred to as 'Chingachgook' and 'Leatherstocking', these are references to characters in James Fenimore Cooper's "The Last of the Mohicans".

Det här är en film vars inledning höll på att avskräcka mig helt då jag trodde att det skulle bli någon överpretentiös smörja, men tar man sig igenom den så blir den i mina ögon bättre och bättre ju längre den lider. Gillar framför allt den snygga filmningen och detaljrikedomen som man nästan inte ser i filmer nuförtiden. Är lite jobbig med alla subtiliteter, men det blir ändå inte så tungt som i exempelvis Ingmar Bergmans filmer. Framför allt gillar jag när de går omkring i Zonen där det t.o.m. blir komiskt på sina ställen. Intressant dessutom med alla långa tagningar filmen igenom. Medelklippet i filmen är tydligen över en minut och det märks. Jag greppade dock inte allt så det blir en svag trea tills vidare. Jag blev klart nyfiken på Tarkovsky efter att ha sett den här filmen.

Helt klart en bra film. Den bygger runt en stämning och väldigt välgjorda, existentiella dialoger som stimulerar till tankar. Tre väldigt olika karaktärer med tre väldigt olika synsett möts om och om igen i härliga dialoger där dom delar sina tankar med varandra. Fotot har en viss charm men det är lite väl stelt för min smak. Dessutom så har filmen ett alldeles för lågt tempo och saknar underhållningsmoment som skulle kunna göra den till en riktigt fullträff för mig.

En oerhört seg och händelselös film, men med intressanta dialoger som håller upp humöret för den som tittar. Det är djupt och insiktsfullt. Dessutom är stämningen väldigt skön och fotot är fantastiskt då vi får skåda "zonen" och uppleva dess mystik.

Stalker är inte en film som man på något sätt bör missa, estetiken och dialogerna känns verkligen och ger filmen en slags verklighet. Verkliga människor i en overklig miljö som talar om meningen med livet, bättre kan det inte bli. Mitt huvud snurrade efter att ha sett filmen, huvudet var helt packat av frågor och funderingar och det hela slutade med ett leende på läpparna, då kände jag verkligen att det var bra.

Ljud/Musik: 4
Manus/Handling: 3
Skådespelare: 4
Effekter/Foto: 4
Filmlängd: 2

Det är poetiskt och vackert, se den om du verkligen gillar filmkonst, INTE om du är ute efter Bruckheimer eller Spielberg. Det blir alltså en fyra till Stalker, den tilltalade mig, även om jag tog mig lång tid att se den så fångades jag och ville se klart den.

Mycket snyggt gjord och helt makalöst grymma miljöer. Skådespelet är mycket mycket bra och manuset är nästan perfekt. Det är bara en sak som gör att den inte får 5an. Den är på tok för utdragen.
Slutet var för utdraget och filmen i sig var lite för utdragen den med.

Något av det vackraste och bästa jag sett. Enligt mig inte alls seg jag satt som klistrad hela filmen. Dialogerna, storyn och fotot är gudomligt bra.

En av de bästa filmer som någonsin gjorts. Tarkovskijs bästa. Stor filmkonst.