Demonernas port

Detta är en mycket intressant film med skön regi och ett tema som verkligen fängslar mig. Skådespelarna sköter sig tyvärr inte mer än hyfsat, och historien tar ett par underliga vändningar som jag ställer mig mycket frågande till. Den blir sämre mot slutet då man tar avsteg från inledningens sköna känsla, och historien mest mynnar ut i ingenting. På det stora hela en tänkvärd och uppseendeväckande film som är bäst första gången man ser den. Man hade kunnat göra så mycket mer av det intressanta upplägget.
"It's human to lie. Most of the time we can't even be honest with ourselves."

Min favorit Kurosawa film där Kurosawa visar en mästerlig berättarteknik. Mifune är som vanligt helt sanslöst bra och regin är gudomlig. Kanske en av de mest störande filmer i filmhistorien, man tänker tillbaka på hur det var och vad som var sanningen många dagar efter man sett filmen. Men ändå ett mästerverk.

Bra Kurosawa som har ett proffsigt skådespeleri och lite ruggig atmosfär. Tycker den inte är lika bra som hans bästa verk, men sevärd är den.

En 3 som film, en 3+ i sin egen genre & en -3 som underhållning.

Tagline: The husband, the wife...or the bandit?

Detta är en film jag hade högre förväntningar på efter att ha läst om den fascinerande manusidén/ploten. Filmen låg vid titten 200903 på plats 72 på IMDb Top 250, vilket jag tycker är en orättvist hög placering. Oscarsbelönad för Bästa Utländska Film ****.
Bra manus * med en riktigt cool berättarteknik, som var "ny" då filmen kom. Som Hitchcock sa beror filmens kvalité på främst en sak: ett bra manus, manus, manus! Det stämmer här om något. Men att Kurosawa så dåligt förvaltar den tanken här, kan jag inte förstå. Slutet på filmen lämnar fortfarande en massa frågor obesvarade - och att sen skylla det på att "...'Rashomon' is a reflection of life, and life does not always have clear meanings." då hans filmteam frågade honom, tycker jag är att slingra sej från frågan på ett till synes sofistikerat sätt, medan det i själva verket är ett mindre spel för gallerierna.
Men sen då till andra anledningen till att filmen faktiskt fascinerar, regissören själv. Han lyckas å ena sidan skapa en mycket spännande historia genom de fyra olika mindre historierna. Man drivs hela tiden att veta sanningen/svaren på gåtan/mysteriet ända till slutet av filmen. Men det är då som det stora antiklimaxet kommer - var är svaren? Måste man vara Sherlock Holmes själv med ett oerhört utvecklat skarpsinne och känsla för detaljer i kombination med ett bra minne för att få veta vem mördaren är? Ja, i så fall anser jag att Kurosawa misslyckats å andra sidan, och det rätt så fatalt.
Hyfsat bra skådespel. Annars överspelar Mifune ofta, tycker jag **.
Rätt snyggt foto.
Bra klippning.
Banbrytande specialeffekter eller -tekniker för den tiden, varav fyra beskrivs här ***, för att ens kunna få saker att synas på den färdiga filmen visserligen.
Nja, filmen hamnar nog inte i DVD-samlingen. Kanske då om de restaurerar och färglägger den digitalt och remastrar ljudet samt synkar ljud och text. Men annars vill jag nästa gång jag ser detta "mästerverk" se den med typ en professor i filmvetenskap för att förstå djupet av den. Då kan och vill jag se om den. Kanske inte annars.

Trivia: **** Often credited as the reason the Academy created the "Best Foreign Film" category. / *** This film is often given credit for the first time a camera was pointed directly at the sun. In Kurosawa's biography, he gives credit to his cinematographer for "inventing" it and himself for using it, but years later, during commentary that preceded the TV showing of the film, the head of the studio claimed credit, which Kurosawa bitterly denies / * The title "Rashomon" actually refers to the wraparound segments, from a Akutagawa story set at the Rashomon Gate of Kyoto. The actual story related in the film instead comes from another tale by Akutagawa, "In a Grove". / ** Kurosawa asked Toshirô Mifune to model his character's movements after wildlife, particularly the lion. / *** A very early use of the "hand held" camera technique (following characters closely through the woods). / *** Even during high noon the parts of the forest that the crew needed to shoot in were still too dark. Rather than use a regular foil reflector, which did not bounce enough light, Kurosawa and cinematographer Kazuo Miyagawa opted to use a full-length mirror "borrowed" from Daiei's costume department. The crew bounced light from the mirror through leaves and trees to soften it and make it look more like natural sunlight. Miyagawa later called it the most successful lighting effect he had ever done. / *** In the downpour scenes showing the Rashomon Gate, Kurosawa found that the rain in the background simply wouldn't show up against the light gray backdrop. To solve this problem, the crew ended up tinting the rain by pouring black ink into the tank of the rain machine. The ink is clearly visible on the Woodcutter's face towards just before the rain stops.

Detta är en mycket intressant film med skön regi och ett tema som verkligen fängslar mig. Skådespelarna sköter sig tyvärr inte mer än hyfsat, och historien tar ett par underliga vändningar som jag ställer mig mycket frågande till. Den blir sämre mot slutet då man tar avsteg från inledningens sköna känsla, och historien mest mynnar ut i ingenting. På det stora hela en tänkvärd och uppseendeväckande film som är bäst första gången man ser den. Man hade kunnat göra så mycket mer av det intressanta upplägget.
"It's human to lie. Most of the time we can't even be honest with ourselves."

Tänkvärt mästerverk av Kurosawa som inte lämnar en orörd. Mifune briljerar. Efter uppdateringarna en stark fyra.

Det här är en ännu en film av Akira Kurosawa med Toshirô Mifune i en av huvudrollerna. Filmen har ett ganska skönt upplägg och inledningen av filmen tycker jag mest om. Blir dock sämre mot slutet och framför allt så tröttnar jag på Toshirô Mifunes ständiga överspel som faktiskt i mina ögon förstör den här filmen. Godkänt, men inte mer.

Inte lika bra som De Sju Samurajerna men ändå ett mästerverk. Japanskt överspel har sin tjusning och historien är tänkvärd. Mifune har stor pondus.

Jag ger den en 4a för bra manus, regi, skådespel, musik och framförande.

Förstår inte varför den är klassad som ett mästerverk, slutet kunde förbättras annars var den bra.