Fanny och Alexander

Detta är en av mina absoluta favoritfilmer som någonsing gjorts. Jan Malmsjö briljerar i rollen som biskopen, och Bergmans otroliga manustalang visas verkligen upp denna film (trots att det ibland blir lite orealistiskt när även barnen pratar extremt byråkratisk svenska). Handlingen är brutal rakt igenom, och även ganska abstrakt emot slutet, då det blir många svårtolkade situationer som man själv får spekulera vidare på. Men det är samtidigt det som gör den ännu bättre, eftersom man då blir delaktig och nästan tvungen till att analysera vidare. Den är fulländad.

Tre gånger har jag försökt ta mig igenom den långa versionen och tre gånger har jag somnat. Den här gången var jag mer realistisk och tog en version på "ynka" tre timmar. Det gick betydligt bättre och jag måste säga att jag är väldigt tillfredställd.

Fanny och Alexander är en helt komplett film. Den fångar livet, döden och allt därimellan. Hat, kärlek, glädje och sorg blandas med alla små vardagliga problem. Den här filmen säger så himla mycket om att vara människa och dessutom så är den filmtekniskt vacker och förstärks av bra skådespeleri.

Sven Nykvists stilrena foto är som vanligt oerhört vackert och Ingmar Bergman förtjänar all eloge han fått för den här filmen, men framförallt det välskrivna manuset som inte bara är riktigt bra drama, utan det innehåller dessutom intellektuella karameller om vår existens och plats i universum.

Pricksäkert tragik drama av Bergman. Malmsjös tolkning som sadistisk biskop är makalös. Skådespelet över lag är av högsta klass, finns inga brister. Man blir fängslad från start, till stor del tack vare det briljanta fotot som är riktigt fantasifullt. Varmt men ändå hemskt berättat. Extremt välgjord på alla punkter. 4+

Jag tycker att denna produktion stundtals känns något ojämn och osammanhängande. Längden på filmen verkar något överdriven, enligt min mening. Liksom i många andra av Bergmans filmer, finns filosofiska utläggningar. Men filmen känns på något vis storslagen, så det blir en trea i betyg.

Som lite kuriosa, nämner jag att från början så var Max von Sydow och Liv Ullmann påtänkta för rollerna som biskopen och Emelie Ekdahl, och att det från början var meningen att paret Ekdahl skulle ha ytterligare ett barn, dottern Amanda.

-5

Jan 2018: Jag ser f�r f�rsta g�ngen om denna svenska klassiker sedan jag var barn och tittade med p�ronen d� den s�ndes p� TV1 eller TV2 under 1980-talet. Intressant vad man minns och inte. Jarl Kulle som sp�nner p� pigorna, "onda" prosten spelad av Jan Malmsj�, l�skiga vinden dit Alexander f�rpassades & s� klart den maffiga julfesten. Jag har 3-timmars originalet, dvs bioversionen p� DVD, och ska se denna kring n�sta jul. Nu har precis via SVT Play sett 5-timmars versionen.

Det m�ste vara ett rent helvete (som f�rmodligen Bergman sj�lv skulle sagt) att beh�va klippa bort hela 2 timmar av sina "darlings"! Underbart sk�despeleri av m�nga, fint foto och underbar scenografi / kostym! F�rmodligen �r det d� ocks� ett ypperligt manus och regiarbete!

Otroligt gripande och så mycket starkare än jag hade förväntat. Ewa Fröling gör en fantastisk skådeseplar insats och Bergman har ett sätt i denna långa film att få en att inta känslor som borde vara omöjliga att förmedla endast genom film. Ett mästerverk som är värdig ordet!

stark fyra. underbart starka karaktärer! litet minus för storyn som känns krystad på sina ställen

Tre gånger har jag försökt ta mig igenom den långa versionen och tre gånger har jag somnat. Den här gången var jag mer realistisk och tog en version på "ynka" tre timmar. Det gick betydligt bättre och jag måste säga att jag är väldigt tillfredställd.

Fanny och Alexander är en helt komplett film. Den fångar livet, döden och allt därimellan. Hat, kärlek, glädje och sorg blandas med alla små vardagliga problem. Den här filmen säger så himla mycket om att vara människa och dessutom så är den filmtekniskt vacker och förstärks av bra skådespeleri.

Sven Nykvists stilrena foto är som vanligt oerhört vackert och Ingmar Bergman förtjänar all eloge han fått för den här filmen, men framförallt det välskrivna manuset som inte bara är riktigt bra drama, utan det innehåller dessutom intellektuella karameller om vår existens och plats i universum.

Otroligt fantastisk berättelse där Bergman lyckats regissera så välgjort att samtliga skådespelare är högstklassiga. Fotot är fantastiskt, kostymerna fullständiga och miljöerna underbara! Tyvärr är den otroligt lång, man orkar stundtals inte koncentrera sig till hundra trots att berättelsen är grym. Ändå är det ganska trevligt att den är lång, för man kommer verkligen in i den och det känns som man är mitt bland alla.

Detta är en av mina absoluta favoritfilmer som någonsing gjorts. Jan Malmsjö briljerar i rollen som biskopen, och Bergmans otroliga manustalang visas verkligen upp denna film (trots att det ibland blir lite orealistiskt när även barnen pratar extremt byråkratisk svenska). Handlingen är brutal rakt igenom, och även ganska abstrakt emot slutet, då det blir många svårtolkade situationer som man själv får spekulera vidare på. Men det är samtidigt det som gör den ännu bättre, eftersom man då blir delaktig och nästan tvungen till att analysera vidare. Den är fulländad.