Metallica - Some Kind of Monster

Mycket intressant dokumentär som låter sig berättas på ett okonstlat sätt. Det här är inte det glättiga, ytliga som man ofta stöter på när det handlar om stjärnor på världtoppnivå med ikonstatus. Vi får följa med på en resa tillsammans med bandmedlemmarna som är så ärlig och personlig att jag som tittar nästan blir besvärad ibland. Det är svårt att förstå, men samtidigt fascinerande att se, att bandet lyckas hålla ihop med de slitningar som funnits i bandet. I grund och botten är det kärleken till musiken och vetskapen om att tillsammans är Ulrich, Hammett och Hetfield världens bästa hårdrocksband som gör det värt att gå igenom den process som Some kind of monster visar. Inspirerande!

Ett naket, oblygt och ärligt porträtt av världens största hårdrockband får mig att sitta klistrad från början till slut. Det här var en av de intressantaste skildringar av ett band jag någonsin har sett.

Även min uppfattning av både Metallica som band, som de tre individerna ändras. Jag har alltid trott att Kirk var den lite divige och fåfänge gitarristen som tar varje chans att dra av ett solo. Lars framställer sig själv mer och mer som en självupptagen idiot som måste få sin vilja fram oavsett om han tvingas köra över några av sina allra bästa vänner. Men James är den personen jag trodde han var. En snubbe som bara försöker göra det han tycker är roligast i hela världen, men nu är han vuxen och måste se efter sin familj också. Vilket skapar ytterligare ett problem för bandet.

Slutresultatet av Metallicas hårda väg genom arbetet med St. Anger bör alla musikintresserade se. Den är grymt mycket bättre och intressantare än nämnda platta.

Jag tycker dokumentären är bra. Men mest för jag har tyckt om bandet så mycket. Dokumentären kunde bli långtråkig ibland, och det är ingenting jag ser igen.

En riktigt bra dokumentär om världens bästa band.

Finns inte mer att säga än att det är en av de bästa dokumentärerna som finns att se.

Observera att du inte behöver gilla bandet eller musikstilen för att kunna se den. Men det är ett plus ifall du gör det.

Har sett den många gånger och kommer se den igen. Se den!

Metallica är en av världens allra bästa hårdrocksband=)

Mycket intressant dokumentär som låter sig berättas på ett okonstlat sätt. Det här är inte det glättiga, ytliga som man ofta stöter på när det handlar om stjärnor på världtoppnivå med ikonstatus. Vi får följa med på en resa tillsammans med bandmedlemmarna som är så ärlig och personlig att jag som tittar nästan blir besvärad ibland. Det är svårt att förstå, men samtidigt fascinerande att se, att bandet lyckas hålla ihop med de slitningar som funnits i bandet. I grund och botten är det kärleken till musiken och vetskapen om att tillsammans är Ulrich, Hammett och Hetfield världens bästa hårdrocksband som gör det värt att gå igenom den process som Some kind of monster visar. Inspirerande!

Ett naket, oblygt och ärligt porträtt av världens största hårdrockband får mig att sitta klistrad från början till slut. Det här var en av de intressantaste skildringar av ett band jag någonsin har sett.

Även min uppfattning av både Metallica som band, som de tre individerna ändras. Jag har alltid trott att Kirk var den lite divige och fåfänge gitarristen som tar varje chans att dra av ett solo. Lars framställer sig själv mer och mer som en självupptagen idiot som måste få sin vilja fram oavsett om han tvingas köra över några av sina allra bästa vänner. Men James är den personen jag trodde han var. En snubbe som bara försöker göra det han tycker är roligast i hela världen, men nu är han vuxen och måste se efter sin familj också. Vilket skapar ytterligare ett problem för bandet.

Slutresultatet av Metallicas hårda väg genom arbetet med St. Anger bör alla musikintresserade se. Den är grymt mycket bättre och intressantare än nämnda platta.

Ett mästerverk. En skitgrym dokumentär om Metallica.