Fröken Sverige

Fröken Sverige överraskade mig rejält. Jag hade väntat mig ännu en svensk ungdomsfilm, men den här var lite mer än så. Moa är skönt rebellisk mot sina PK-kompisar och helt plötsligt framstår ett vanligt Svenssonliv som ett alternativ till schablonen. Rätt intressant, då jag känner igen mycket av de liv karaktärerna lever i åldern då man slutat skolan och är på väg in i vuxenlivet. Det som känns lite omoget i denna historia är Moas kärleksliv där jag får en känsla av att hon helt plötsligt förvandlas till tonåring och brottas med problem som känns mer rätt för en 14-15 åring än en tjej runt 20. Därför blir det en svag 4:a.

nja, lite för svensk och flabbig för min smak. huvudpersonen hörs för mycket och sättet som alla beter sig på är irriterande. ändå är slutet lite roligt och filmen får en stadig tvåa.

Moa går i gymnasiet och lever livet. En dag gör så att hennes liv blir en kamp mellan konflikter med kompisar och med hennes tillvaro.

Fröken Sverige är en väldigt underhållande, berörande film.

Jag gillar miljöerna från Trollhättan som visas i filmen, för att jag bor i Trollhättan.

Det blir en stark fyra (4)!

När jag hörde filmens titel trodde jag att detta skulle vara en film om skönhetstävlingar, men där hade jag fel. Detta är istället en bra ungdomsfilm.

Skådespelarna gör i de flesta fallen bra ifrån sig, men vissa dialoger kändes lite tillgjorda. Sedan irriterade jag mig en del på Moas kompisar också, men de var väl viktiga för handlingen. Som helhet ser jag detta som en 3:a.

Nja.
Alexandra Dahlström skådespelar bra och detta sägs vara "det bästa sen Fucking Åmål" men jag tycker inte den är jämförbar med Moodyssons mästerverk på något sätt.
Något annat som förundrar mig på tal om detta är om regissören/manusförfattaren försöker slå något slags rekord i att ha med så många "Fucking Åmål"-liknande scener som möjligt bara för att Alexandra Dahlström spelar huvudrollen?
Nu orkar jag inte se om filmen så kan inte räkna upp allt, men kan räkna upp det jag minns från den som även finns i Fucking Åmål:
Tjej som onanerar (hör inte till vanligheterna annars i svensk film), scener från skolmatsal (eller liknande skolmatsal i alla fall) där någon äter vegetarisk mat, en Alexandra som kastar en sten mot ett fönster så det går sönder...tja, jag minns inte mer men minns att jag fick många "Fucking Åmål-vibbar" under filmens gång.
Men som sagt, det är inte Moodysson som varit manusförfattare här och det märks tydligt.

Huvudkaraktärens vänsterextreministiska vänner stör mig något enormt och de känns inte trovärdiga.
Varför ska man inte sminka sig (för man enligt dem bara kan göra det för att "vara fin inför killarna") när de själva har piercings? Om man inte kan sminka sig för "sin egen skull" utan bara gör det för andras, borde väl detsamma gälla en ring i läppen?
Varför är Moas kompis första reaktion "Nu kan du börja plugga!" när hon säger att hon dumpat sin kille? Kan man inte plugga om man har en partner eller?
Otroligt töntigt var det i alla fall...
Leo Hallerstam gör dock en bra skådespelarinsats, så även killen Moa blir ihop med (minns inte vad han hette, men han såg ut att skådespelas av Tobbe Trollkarl...)

mycket bra svensk film!
jag såg denna när den kom ut typ och det va väl runt 2005 och då tyckte jag det va en typisk svensk film och nu när jag såg den idag 20/2-2009 så tyckte jag att den va riktigt bra faktiskt man känner i sej i den mycket väl även om jag e kille och inte e vegan..så känner man igen sej i filmen..kan bara ge den en väldigt liten minus och det e slutet och det e klyshigt i slutet så den får ën mellan trea

vill bara säga att killen som hennes föräldrar tar emot känner jag mycket väl i

Bra film som handlar om en tjej som tror att hon är en i gänget men i verkligheten så är allt lite annorlunda. Hon slits mellan olika världar och börjar fundera vad hon igentligen vill.

helheten är rörig men den är okej

nja, lite för svensk och flabbig för min smak. huvudpersonen hörs för mycket och sättet som alla beter sig på är irriterande. ändå är slutet lite roligt och filmen får en stadig tvåa.