Riddarfalken från Malta

En av Marlowes bästa på ett strålande manus. Kolla miljön, folk i Staterna möblerar fortfarande på det där sättet. Men största behållningen - Bogie pratar som vanligt lite för mycket och lite för smart - är Peter Lorre. Han får hela filmen att kräla. Och god hjälp har han av Sydney Greenstreet. Den kände du inte till! En karaktärsskådis.

Det finns ett par filmer som jag alltid nämner när folk frågar efter mina favoritfilmer, och Riddarfalken från Malta är utan undantag en av dessa. Som vanligt med dessa noirfilmerna är inte handlingen det viktigaste. När man på 40 och 50-talet gjode en noirfilm så ville man åt en speciell känsla. En känsla som speglade det mörka samhället under- och efter krigstiden. Varför Riddarfalken från Malta ofta nämns som en av de bästa noirfilmerna är för att filmen fångar känslan allra bäst. Jag har full förståelse för folk som inte tycker att filmen alls är bra. Uppskattar man inte konsten i filmen kan den verka torr. Det är trots allt ett väldigt tankespritt manus och det gällar att hänga med i handlingen. Men är man van med dess genre så är Riddarfalken från Malta den ultimata filmen med Humphrey Bogart som den hårdkokte detektiven Sam Spade, som försöker reda ut mystiska sammanträffanden där allt verkar leda åt samma håll, eller rättare sagt: Åt samma svarta falk.

Grymt skön och kvick urtyps-deckare, med en suverän dialog och en fantastisk Boogie..

Vändningarna i Sam Spades temperament och hans "street smartness" är grymt underhållande..

En av dom första och största filmerna i genren..

Blir tyvärr inte så spännande som jag hade hoppats på, även om sista halvtimmen lyfter resten av filmen. Sedan tycker jag att filmen känns ganska instängd. Mest folk som sitter i ett antal olika rum och pratar.
Den roll som spelas bäst är Joel Cairo av Peter Lorre. Han passar mycket bra i den.

En stark 2+ som film, i sin egen genre & som underhållning.

Taglines: It's thrilling . . . it's chilling . . . it's the most baffling mystery story in years! / A story as explosive as his blazing automatics! / A guy without a conscience! A dame without a heart! / He's as fast on the draw as he is in the drawing room! / He's a Killer When He Hates!

Låg vid titten i januari 2009 på plats 73 på IMDb Top 250, vilket är en stabil plats.
Detta är en film jag inte förstår storheten i trots mina poäng i filmkritik på SU. Men film-noir behandlades i princip ej alls på de få poäng jag läste, tyvärr, vilket är delvis förstående. Visst finns det ett driv i filmen som gör att handlingen förs framåt utan att det blir direkt tråkigt, t ex. den rappa och intellektuella dialogen vilket vi får tacka författaren Dashiell Hammett för.
Lite spännande är det, men det är å andra sidan "bara" ett kulissdrama. De hade kunnat filma några riktiga exteriör-scener också.
Bogart är bra. Den klart bästa roll jag sett honom i. Timingen i replikskiftena med motspelarna är oerhört viktigt här, känns det som. Greenstreet och Astor är också bra.
Denna film har nog fler bottnar än jag kan finna. Trots detta hamnar filmen inte i DVD-samlingen. Dock kan och vill jag se om den igen, men då med nån kunnig filmvetare i samma lokal.

Trivia: Word-for-word and scene-for-scene virtually the same as the original novel. / The William Shakespeare reference that ends the film was suggested by Humphrey Bogart. / In 2007, the American Film Institute ranked this as the #31 Greatest Movie of All Time. / Ranked #6 on the American Film Institute's list of the 10 greatest films in the genre "Mystery" in June 2008.

Bra film, men om man bara vore fan utav deckare, vilket jag inte är.
Men det är en bra film, och ljuset var bra i samband med kamerabilderna.

En av Marlowes bästa på ett strålande manus. Kolla miljön, folk i Staterna möblerar fortfarande på det där sättet. Men största behållningen - Bogie pratar som vanligt lite för mycket och lite för smart - är Peter Lorre. Han får hela filmen att kräla. Och god hjälp har han av Sydney Greenstreet. Den kände du inte till! En karaktärsskådis.

Grymt skön och kvick urtyps-deckare, med en suverän dialog och en fantastisk Boogie..

Vändningarna i Sam Spades temperament och hans "street smartness" är grymt underhållande..

En av dom första och största filmerna i genren..

Filmen är nästan lika fräck som Bogart är, det borde illustrera vilken lyckad film-noir "Riddarfalken från Malta" är. Det enda lilla minuset är att visa partier i historien är något slarvigt genomförda med klippningen, men det är inget som stör nämnvärt. En fin filmupplevelse som jag verkligen rekommenderar, en fyra.

Det finns ett par filmer som jag alltid nämner när folk frågar efter mina favoritfilmer, och Riddarfalken från Malta är utan undantag en av dessa. Som vanligt med dessa noirfilmerna är inte handlingen det viktigaste. När man på 40 och 50-talet gjode en noirfilm så ville man åt en speciell känsla. En känsla som speglade det mörka samhället under- och efter krigstiden. Varför Riddarfalken från Malta ofta nämns som en av de bästa noirfilmerna är för att filmen fångar känslan allra bäst. Jag har full förståelse för folk som inte tycker att filmen alls är bra. Uppskattar man inte konsten i filmen kan den verka torr. Det är trots allt ett väldigt tankespritt manus och det gällar att hänga med i handlingen. Men är man van med dess genre så är Riddarfalken från Malta den ultimata filmen med Humphrey Bogart som den hårdkokte detektiven Sam Spade, som försöker reda ut mystiska sammanträffanden där allt verkar leda åt samma håll, eller rättare sagt: Åt samma svarta falk.