Garden State

Zach Braff debuterar till slut med Garden State, en film som för mig inte låg högst upp på listan, för efter tv-serien Scrubs och dess repetiva skämt och enformighet ville jag bara trycka ner filmen i köttkvarnen. Men inte riktigt, för när jag väl såg filmen så satt inte Scrubs ettiketen på Zach Braff, för nu fick han med stolthet bära Garden State's titel i sin meritlista.

Braff skrev både manus, regisserade och spelade i huvudrollen Andrew Largeman i Garden State, och med en riktig fingerfärdighet plockade han ut passande och bra skådisar som Natalie Portman Peter Sarsgaard och Ian Holm. En lysande ensemble som inte alls led av några som helst brister, det funkade klockrent och samspelet mellan skådisarna är bland det bästa jag sett.

Zach Braff berättar om Andrew Largeman, en ung man som just fått reda på att modern dött. Han lämnar LA och sitt misslyckade liv som skådespelare för att återvända till sin hemstad och sin mors begravning. Ganska snart stöter han på sin gamla kompis Mark (Peter Sarsgaard) och den smått knäppa tjejen Sam (Natalie Portman) - som han snabbt fattar tycke för.

Zach Braff vill berätta om annorlunda människor som sticker ut i samhället, så upplever jag det i alla fall, för personerna i filmen är alla skruvade på sitt sätt, lägger man detta i tanken så upptäcker man ganska snart att det stämmer. Men det är också en film om att hitta kärleken och i Largemans fall, att hitta sig själv. Han lämnar sin medicin hemma i LA för att bli fri från alla rutiner och sitt torftiga liv och det är jag glad för att han gjorde. Garden State är en slipad diamant utan några repor eller skavanker (om det nu kan finnas sådana på en diamant vet jag inte) eller missfärgningar. Vi ser det vi ser och diamanter, tycker jag, är väldigt vackra.

Med härlig detaljerad och intressant dialog så bjuds vi in till dessa människor, deras tankesätt och personlighet. Ja, personlighetsbeskrivningen är väldigt nära och det är svårt att inte förstå människorna och som i mitt fall, tycka om dem. Jag fattade snabbt tycke för Largeman och hans lite disträa sätt gentemot världen han lever i. Och det går inte att inte älska Natalie Portman som den smått knasige Sam.

Första blicken av manuset kanske gör dig skeptisk, men det ska du inte oroa dig för, jag kände likadant och tänkte hela tiden att filmen aldrig skulle ta nya vändningar och sluta vara trist. För trist är den inte och nya vändningar får filmen. Och under hela den här skumma resan som vi får följa Largeman och hans vänner så spelas ett underbart soundtrack med musiker som The Shins, Remy Zero och Coldplay - vars låt "Panic" spelas i början av filmen och det är bland det bästa jag sett och hört. Det märks tydligt att Zach Braff grävt i sin egen vrå efter de här låtarna och de synkas helt perfekt till händelserna i filmen, känslan är verkligen där.

Ljud/Musik: 5 - Ett alldeles perfekt soundtrack.
Manus/Handling: 5 - Riktigt snyggt berättat med härlig, klockren dialog.
Skådespelare: 5 - En Braff vi aldrig sett förut och Portman glänser.
Effekter/Foto: 4 - Kan kännas lite stelt, jag hade gärna sett fler bilder till musiken.
Filmlängd: 5 - Riktigt grymt, tillräckligt långt fast jag ändå vill se mer, mer, mer!
Känsla: 5

Garden State är bland det bästa jag sett med grymt bra skådespeleri, det bästa soundtracket någonsin och en härlig vacker berättelse som handlar om att hitta sig själv, sin plats i livet och, givetvis, kärleken. Det är lite independent, att det inte är det spelar ingen roll, för det är fortfarande en helt egen film av Zach Braff och han fick göra filmen precis så som han ville och det är jag evigt tacksam för. Jag ger Garden State betyget mästerverk, en fullständig femma.

Tydligen en generellt sett väldigt omtyckt film.
Jag tyckte däremot att den var jätte-dålig.
Den var förutsägbar från första minuten och intrigen var så konventionell så att jag höll på att storkna.
Intrigen är alltså väldigt trist och använd. Zach Braff försöker inte göra den någorlunda orginell, utan fortsätter i samma spår-dvs lite olycka, lite kärlek, lite glädje och ännu mera kärlek.
Det är så trist och förutsägbart så man nästan somnar.

Skådespeleriet är för det mesta mediokert och slutet är bara för mycket. Usch!

En klar etta i betyg till en film som varken engagerar, underhåller eller överraskar.

Det här är filmen du ska kolla på när du behöver piggas upp! Det finns ingen möjlighet att man inte känner sig varm inombords efteråt! :)
Zach Braff har gjort en helt underbar film! soundtracket är också fantastiskt bra med coldplay, shins, colin hay osv. Natalie Portman är kalas som Sam, vilken charm.
Se den och må bra!

En film om att lämna sina rötter för att sedan återvända både på gott och ont. Zach Braff spelar sin roll otroligt bra, för att inte tala om Natalie Portmans (som för övrigt är en personlig favorit) roll som hon spelar med bravur.
Garden State måste man se, enligt mig.

Skådespeleriet är underbart. Visst, Zach Braff gör det bra, men Nathalie Portman glänser som Sam. peter saarsgard får tsm med ian holm ett stort plus.
Bland det bästa casting jag sett, alla skådisar passar perfekt i i rollerna.
Bland det bästa val av musik jag någonsin sett. Scenen där coldplays dont panic spelas, är helt suverän.
Dialogerna är också väldigt bra och intressanta.
Nu till en väldigt komplicerad sak i filmen, nämligen budskapet. Jag har läst kommentarer här på fp där folk tror sig veta budskapet, men egentligen har helt fel. Jag vill inte avslöja det helt, jag vill att du ska få ta reda på det själv. Jag var tvungen att se filmen två gånger för att förstå. Jag kan ge en ledtråd: Det handlar om att inte försöka hålla tbx känslor, vare sig dom känns lyckliga eller tragiska.

detta är en väldigt vacker och sorglig berättelse som ter sig lite annorlunda men inte så att jag blir lyrisk. Portman är, ja, grym och även om filmen blir lite seg på sina ställen och att slutet blev som det blev så är det fortfarande väldigt gripande.

åh, vilken härlig film! karaktärerna är så unika! soundtracket, fotot, handlingen och manuset är på topp!
en film som man inte glömmer.

Zach =D
Behöver jag säga mer?

Tydligen en generellt sett väldigt omtyckt film.
Jag tyckte däremot att den var jätte-dålig.
Den var förutsägbar från första minuten och intrigen var så konventionell så att jag höll på att storkna.
Intrigen är alltså väldigt trist och använd. Zach Braff försöker inte göra den någorlunda orginell, utan fortsätter i samma spår-dvs lite olycka, lite kärlek, lite glädje och ännu mera kärlek.
Det är så trist och förutsägbart så man nästan somnar.

Skådespeleriet är för det mesta mediokert och slutet är bara för mycket. Usch!

En klar etta i betyg till en film som varken engagerar, underhåller eller överraskar.

Minns den inte så bra, men den var väl underhållande.