21 Gram

Även om 21 Gram har varit en av de mest hypade filmerna i år så tänkte jag; ”Ja, ja, jag får väl se...”. Sean Penn har på senare tid verkligen börjat imponera på mig med sitt skådespeleri. Nu tycker jag inte har riktigt är på topp i 21 Gram, men han har blivit en riktigt grym skådis på senare tid. Även Naomi Watts imponerar på mig här, hennes agerande och minspel får mig vid ett tillfälle att bli tårögd för första gången under en film! Det tycker jag är ett bra betyg, då har man nått ut. Benicio Del Toros överreligiösa karaktär ter sig för mig lite skrämmande och det kryddar hela tillställningen.

21 Gram är en riktigt bra dramafilm som har, om inte en unik, men annorlunda och tilltalande berättarstil där inte allt händer i kronologisk ordning. De tre huvudkaraktärernas liv flätas samman på ett snyggt och spännande sätt. När man får se scener som utspelar sig i framtiden vill man genast dit för att veta vad som händer.

Det som gör att jag inte sätter en femma i betyg är att jag tycker Penn kan prestera några snäpp bättre. Att jag vid några tillfällen blir lite förvirrad av den okronologiska berättarstilen och tror att vissa sakar har utspelat sig i dåtid och inte i futurum.

En film om skuldkänslor och tragedi. En mörk och kanske mentalt jobbig film för många andra? Jag tycker verkligen om sättet att man bara kastas in i en historia där den igentligen inte alls börjar, det ända tråkiga är att det avslöjas en massa redan i scen ett, och där av försvinner nyfikenheten lite grand. Enormt bra skådespelarstab med Sean Penn i spetsen. Tycker att Benicio Del Toro förtjänade Oscar för sin biroll, blev tyvärr bara nominerad.

Benicio Del Toro var suverän, och sliskigare än vanligt till och med, Naomi Watts var också underbart bra, trodde inte det om henne..
Sean Penn däremot tyckte jag inte lös lika mycket som han brukar, men stabilt av honom ändå..

Handlingen var lite halvdan, jag har svårt med linjärt korrekt dramaturgi, som bara är isärklippt och ihopklistrad, vet knappt nån film det funkat bra i förutom Pulp Fiction..
En otroligt överskattad berättarstil, då hade jag hellre sett att regissören hade spelat upp filmen i kronologisk ordning, eller att han rört om ordentligt i dramaturgin på en gång, så att det hade funnits lite spänning med..

Riktigt bra och gripande film. Gillar Babel dock mycket mer som också handlar om nästan samma sak, fast andra gripande historier.

Filmen hade varit betydligt bättre om det hade varit i kronologisk ordning, och om man hade fått lära känna karaktärerna bättre. Filmens titel och slogan kändes djupare än själva filmen, vilket för min del blev en besvikelse.

bra film men det blev ganska krångligt med all hopp med tiden...
ja annars
vackert mästerverk!

Ett mästerverk. En fantastisk berättelse om en tragedi som väver samman olika personer. Snyggt gjort också och bra skådespel.

En 4+ som film & i sin egen genre, men en 3+ som underhållning.

Taglines: They say we all lose 21 grams at the exact moment of our death... everyone. The weight of a stack of nickels. The weight of a chocolate bar. The weight of a hummingbird... / Difference between dead and life / How much does life weigh? / How much does love weigh? / How much does revenge weigh? / This Fall, fate weighs in. / How much does guilt weigh?

Detta är en oerhört långsam och dyster film i en icke kronologisk ordning * som tyvärr gör det hela rörigt första halvan av filmen, men som formligen sprudlar av fantastisk skådespelarkonst.
Det långsamma tempot får mej stundtals att nicka till av trötthet, och jag erkänner att jag delade upp denna film på tre kvällar av det skälet, denna andra gång 2008 sedan jag såg den på bio 2003. Vilket jag tar som ngt negativt iaf. Att det är en dogma-film **, vilket jag formligen starkt ogillar generellt, är inte heller till fördel direkt. Dessa saker i kombination med rörigheten gör att filmen i underhållningsvärde förlorar i mina ögon sett.
Penn, Watts & Del Toro gör grymma rollprestationer som väger upp och förlåter mycket av det andra i filmen. Även Marsan och Leo gör bra biroller som pastorn respektive Jacks (Del Toro) fru. Fotot briljerar med - dock alltför sällan och mer i sporadiska glimtar. Musiken är lugn, enkel och nästan lite melankolisk, men mycket fin då den bryter in då och då med sina elgitarrslingor.
Filmen hamnar inte i min DVD-samling trots att man kanske både kan och vill se om detta, dock ej alls för ofta eftersom den är så oerhört tragisk på ett destruktivt sätt. Jag gillar filmen, ja, men detta är för segt för att se om igen. Jag vill minnas denna som sevärd, men det räcker för få gångers skull där. Det faktum att jag sedan biobesöket knappt minns ngt av filmens handling talar också för ett negativt beslut om inköp av filmen.
Dock så älskar jag rent utav filmens huvudtagline (den första av de här ovan), även om jag funderar på om filmtiteln verkligen var den bästa de kunde komma på.

Trivia: * The film was shot in chronological order (even though it's not in chronological order in its final cut). / ** The film was shot almost completely with hand-held cameras. / Naomi Watts accepted the role without reading the script first. / When Paul finds the photos of Cristina and her husband in a book, the book he is looking at is "Cruising Paradise", a collection of 40 stories about solitude and loss by playwright-actor Sam Shepard.

En stark fyra. Enormt välgjord, jag älskade att det hoppade fram och tillbaka i tiden! Jättebra skådespelare. Men väldigt dystert.

Den här filmen lyckas skildra livet och döden på ett oerhört tungt och ångestladdat sätt. Jag älskar det sättet som Guillermo Arriaga fått in Gud och ett ifrågasättande av tro i manuset. Sen så måste jag ju även berömma de fina skådespelarinsatserna som verkligen var felfria och engagerande. Det jag å andra sidan kan känna är att handlingen är lite väl sönderklippt. Det verkar som att Alejandro González Iñárritu gått loss lite väl mycket här och delvis rört till en handling som inte nödvändigtvis behövde vara så himla rörig som den är.