Repet

Intressant film där både James Stewart och John Dall är utmärkta i sina roller. Låt gå för att ploten känns något enkelspårig på några punkter, men det imponerande kameraarbetet och det skickliga soundtracket håller intresset vid liv. Jag fastnar särskilt för scenen då gästerna uttrycker oro för vad som kan ha hänt offret, och kameran glider mot kistan där kroppen är gömd – allt vi ser av gästerna är en av deras ryggar.Trots att Rope är smått pratig i vissa skeden är jag praktiskt taget på helspänn hela tiden.
“Do you know, when I was a girl, I used to read quite a bit.”
“Oh, we all do strange things in our childhood.”

En underbar film som enbart byter klipp när filmen tar slut. Alltså blir det hela en slags variant av teater men utan teatraliska inslag. Alla skådespelare gör sannerligen mycket bra ifrån sig och man märker verkligen hur gedigen Hitchcock var som regissör (och modig).

En film i helt min smak, om man bortser från ett väl tillrättalagt slut. Filmen är gjord på ett intressant sätt, helt utan klipp. När det är dags att byta filmrulle så zoomas helt enkelt någon karaktärs kostymklädda rygg in. Mer Farley Granger åt folket!

En film som inte är dålig, men som inte heller sticker ut, relativt förutsägbar och händelselös. Inte mycket till thriller, men den har en del andra kvaliteter. Stark 2:a

Missade lite i filmen men vad jag märkte så var ju allt filmat på en enda rulle, en enda lång scen. Sånt tycker jag är riktigt coolt. Dels för att det är imponerande skådespeleri och dels för att det inte kan bli missar i redigeringen. Dessutom är regin ball (tror aldrig jag har sett en Hitchcook film innan)!

Intressant film där både James Stewart och John Dall är utmärkta i sina roller. Låt gå för att ploten känns något enkelspårig på några punkter, men det imponerande kameraarbetet och det skickliga soundtracket håller intresset vid liv. Jag fastnar särskilt för scenen då gästerna uttrycker oro för vad som kan ha hänt offret, och kameran glider mot kistan där kroppen är gömd – allt vi ser av gästerna är en av deras ryggar.Trots att Rope är smått pratig i vissa skeden är jag praktiskt taget på helspänn hela tiden.
“Do you know, when I was a girl, I used to read quite a bit.”
“Oh, we all do strange things in our childhood.”

Började bra, men tyckte den utvecklades till att bli rätt löjlig och egentligen rätt händelselös. Bra gjord för att ha blivit inspelad 1948. Stark tvåa.

jag visste inte när jag såg den att den var filmad till rullen tog slut. jag reagerade inte direkt på det, men jag reagerade på det underbara sättet de filmade viktiga händelser "bakom ryggen", dvs då de inte filmade samtalet som pågick utan någon händelse i bakgrunden. små höjdpunkter i filmen. det är inte en av mina stora favoriter av mr H, men den har en bra story och är väl sevärd

Hitchcocks första färgfilm som bygger på en teaterpjäs vilket märks tydligt i filmen. Den är tagen i ett streck och allt utspelar sig i en lägenhet. Tyvärr var filmerna på den här tiden bara 10 min långa, vilket gör att klippen blir lite tillrättalagda. (Zoomar in folks ryggar för att kunna klippa ihop utan att det ska märkas att det är ett klipp).

Teaterpjäsen som är från England från början innehåller en hel del homosexuella saker, vilket manusförfattaren till filmen försökte klippa bort helt och hållet. Vid den här tidpunkten gick det inte att spela in en film med homosexullt öppna personer. Paret i filmen som handlar om två grabbar får ändå en känsla av lite homosexuellitet, vilket var väldigt vågat vid den här tidpunkten.

James Stewart är bra i sin roll, även om han kanske inte är klippt och skuren som en person med lite konstiga idéer och åsikter. Han brukar ju annars spela helyllekillen. Stewart lär även varit lite tveksam till rollen till att börja med eftersom den inte liknar hans tidigare roller.

Det lär även varit en del skådisar som tackat nej till filmen pga av den förknippats med homosexuella, men att de ändå gjorde en film på det till slut var starkt gjort. En annan sak är att det var bökigt att spela in filmen med dåtidens färgkameror, som nästan var stora som en liten bil. Det blev ganska trångt och svårhanterligt.

Med tanke på dessa saker som jag beskrivit så är filmen helt klart värd en 4-a. Det kan bli lite enformigt att allt utspelar sig i samma rum och att det lyser igenom att det är en teaterpjäs från början, men filmen är absolut helt klart sevärd!

Det här är en Hitchcockfilm som till formen påminner om hans senare Slå nollan till polisen då hela filmen utspelar sig i en lägenhet. Även här handlar det om ett mord, men jag tycker aldrig att det blir särskilt spännande. Farley Granger som nervig mordkumpan gillar jag inte då hans skådespel är överdrivet och James Stewart är ovanligt platt. Som vanligt när det gäller Alfred Hitchcock är det formen som är intressant medan manus lämnar mer att önska.