Twin Peaks - Fire Walk With Me

Det var svårt att fatta att tv-serien Twin Peaks var slut. I trettio avsnitt hade jag följt denna serie som förändrade allt för mig... och så plötsligt tog det slut. För mig var det som ett hårt slag i magen. Än idag hoppas jag på en fortsättning - troligen förgäves.

Ljuset i mörkret kom något år senare när jag fick veta att Lynch hade gjort en ny långfilm. Problemet var bara att han hade inte gjort någon fortsättning utan en s k prequel som berättade om Laura Palmers sju sista dagar i livet. Detta gjorde många skeptiska. Vad är det för intresse i att visa något vi redan vet? Hon dör ju!

Tyvärr missuppfattades den här filmen totalt. Filmen är inte gjord för strötittaren. Har man inte sett serien fattar man troligen inte ett smack. Den är mycket mörkare och dystrare än serien. Vi får se ett nytt Twin Peaks i en annan kameravinkel och ljussättning och det gäller att man orkar engagera sig i alla de speciella utsvävningar som bara Lynch kan hitta på.

Jag har säkert sett filmen runt 15 ggr och den är fortfarande bland det bästa jag sett.

Den här filmen utspelar sig före det som tar plats i serien, och det är i i princip ett krav att man sett hela serien för att man ska fatta nåt av den här filmen. Ser man den före serien ändå, får man reda på massa saker om handligen i serien också, viljet ju är lite dumt om man vill se serien. Twin Peaks är min absoluta favoritserie. Den här filmen, som är ett s.k. prequel, är däremot som film inte lika bra. Den är en typisk Lynchfilm, med en betydligt mindre humoristisk sida än serien. Den har många spännande inslag och nyanser som berikar serien i sig, och som många andra Lynchfilmer är det en bra idé att se filmen en extra gång för att snappa upp eventuella detaljer, de där små nyanserna och ledtrådarna i storyn som man lätt missar första titten. Man förstår serien bättre när man sett denna filmen, och den bör väl ses som ett slags komplement till serien. Man har inte stor glädje av filmen om man inte har sett serien. Filmens handling känns däremot väldigt klippt och skuren, det känns som de stressat fram filmen. Det är synd att de slarvat med detta, då det ändå är något väldigt vitalt för filmen, det bär eller brister. Nu är det här fortfarande en bra film, men det drar ner filmen mycket och helheten blir bara en trea. Det finns många Lynchfilmer som hoppar friskt mellan olika tidpunkter, t.ex Lost Highway och Mulholland Drive, men där är det gjort mycket mer slickat än här. Det känns taffligt och hoppigt. En del av den där sköna känslan och atmosfären från Twin Peaks är också borta, så förväntar man sig det kommer man bli missnöjd. Men däremot den där drömlika mystiken och den där surrealismen från framför allt seriens senare delar är kvar, bland annat med en liten dos kusligheter vilket gör den rätt trevlig att titta på ändå. Filmen sticker helt klart ut som den är, utan serien i åtanke, och den har helt klart sin egna lilla spets i filmhyllan.

En prequel till serien som bör ses sist. Inte lika bra men ger en massa förklaringar. Lander till slut på en -4 i betyg.

ja... den var bra? eller inte bra men den var enda intressant. för att man får se hur det var innan.. den var lite för konstig..

Twin peaks, serien som jag aldrig följt, men har hört så mycket gott om att jag gärna hade velat se den. Dock tog jag en chansning att se den här filmen före, kanske ett dumt beslut. Då jag känner att filmen har en bakrund, som jag inte kan förstå eller lista ut. Om jag hade sett serien före så hade det säkerligen blivit ett högt betyg. För filmen är absoult inte dålig och skådespelarna är det heller inget fel på.

Jag sätter en 3:a på denna film, men efter att ha sett serien kanske jag lyfter upp filmbetyget till en 4:a, beroende på vad jag tycker om serien.

Jag blev på ledsen när jag hade sett den, för att i slutet av Twin Peaks var allt slut och jag ville veta vad som hände sedan! Vad som hände med Cooper! Så fick man reda på att det fanns en uppföljare, och jag blev överlycklig. Dock var det bara en scen eller två som handlade om stackars Cooper, resten var om Laura! Det blev jag även besviken över var att Laura var en helt annan person än vad jag hade föreställt mig än vad hon var!

Min betygsättning är någonstans mellan 4 och 3. Det som gjorde den bättre var att man fick i alla fall se lite MacLachlan och Lynch i dem första scenerna! Och mycket, mycket Black Lodge. Mycket av det skumma stället, fyllt med alla de häftiga figurerna som pratar baklänges och skrämmer en med saker som är inte alls speciellt läskigt!

Det är sånt som jag anser som skräck, Zombies och döda japanska flickor som kommer ut från teven är inte på tok så läskigt som dvärgen, jätten, den gamla gumman och hennes son.

För vissa kan den här filmen anses förklara vem som dödade Laura, men jag tror ändå inte att det var *beeep* som dödade henne. Frågan kommer alltid att kvarstå, så jag tycker att filmen egentligen är ganska onödig, fast, det är klart, ju mer Twin Peaks, desto bättre. Men jag vill nog inte veta vem som dödade Laura Palmer ialla fall...

Den här filmen utspelar sig före det som tar plats i serien, och det är i i princip ett krav att man sett hela serien för att man ska fatta nåt av den här filmen. Ser man den före serien ändå, får man reda på massa saker om handligen i serien också, viljet ju är lite dumt om man vill se serien. Twin Peaks är min absoluta favoritserie. Den här filmen, som är ett s.k. prequel, är däremot som film inte lika bra. Den är en typisk Lynchfilm, med en betydligt mindre humoristisk sida än serien. Den har många spännande inslag och nyanser som berikar serien i sig, och som många andra Lynchfilmer är det en bra idé att se filmen en extra gång för att snappa upp eventuella detaljer, de där små nyanserna och ledtrådarna i storyn som man lätt missar första titten. Man förstår serien bättre när man sett denna filmen, och den bör väl ses som ett slags komplement till serien. Man har inte stor glädje av filmen om man inte har sett serien. Filmens handling känns däremot väldigt klippt och skuren, det känns som de stressat fram filmen. Det är synd att de slarvat med detta, då det ändå är något väldigt vitalt för filmen, det bär eller brister. Nu är det här fortfarande en bra film, men det drar ner filmen mycket och helheten blir bara en trea. Det finns många Lynchfilmer som hoppar friskt mellan olika tidpunkter, t.ex Lost Highway och Mulholland Drive, men där är det gjort mycket mer slickat än här. Det känns taffligt och hoppigt. En del av den där sköna känslan och atmosfären från Twin Peaks är också borta, så förväntar man sig det kommer man bli missnöjd. Men däremot den där drömlika mystiken och den där surrealismen från framför allt seriens senare delar är kvar, bland annat med en liten dos kusligheter vilket gör den rätt trevlig att titta på ändå. Filmen sticker helt klart ut som den är, utan serien i åtanke, och den har helt klart sin egna lilla spets i filmhyllan.

Det här en serie som slutar mycket konstigt...