Memento

Hur ska jag möjligtvis kunna beskriva Memento? Det är praktiskt taget omöjligt att berätta om filmen på ett sätt som verkligen gör den rättvisa. Intrigen är helt makalös - väldigt originell och smart, men ändå inte överdrivet komplicerad eller ansträngande att se. Alltsammans är egentligen helt förståeligt bara man koncentrerar sig och är med från början. Flera briljanta vändningar och stundvis riktig kuslig film som aldrig upphör att fascinera. Skådespelet är helt lysande - jag imponeras allra mest av Guy Pearce, Carrie-Anne Moss och Joe Pantoliano. Ur vissa aspekter skulle jag tro att den här filmen rent filmmässigt är bäst första gången. Å andra sidan har filmer av den här typen flera olika plan av förståelse och tolkning, och man kan alltid upptäcka något nytt vid andra titten som ger en helt ny inblick i vad som händer och varför karaktärerna gör som de gör. Jag är kort sagt helt lyrisk över Memento, och det är därför jag blir så besviken över att inte med gott samvete kunna ge den en klockren femma. Tyvärr tyckte jag att vissa aspekter av den parallella historien om Sammy inte riktigt smälte samman med historien om Leonard. Detta är verkligen en minimal bagatell som knappt stör helhetsintrycket över huvud taget, men jag måste vara strikt - en femma betyder för mig helt felfri. Otroligt stark fyra!
"I can't remember to forget you."

Det här är en mycket smart berättad historia. Knepet att berätta storyn baklänges är dömt att misslyckas, men här fungerar det – och passar - otroligt bra. Den har en mysig filmnoir-känsla och Guy Pearce gör ett mycket trovärdigt porträtt av den desperate Leonard. Filmen bjuder också på en hel del minnesvärda komiska och absurda situationer. Den kan (och ska nog) ses om flera gånger och det är utan tvekan en av de bästa filmerna som jag någonsin har sett!

Första gången tyckte jag inte övermycket om den, den kändes rätt förvirrande och hård. Men andra gången var jag med på noterna och då blev den förvånande nog spännande och bra! Riktigt bra koncept och filmning, när man vant sig. Santidigt var den inte riktigt en fyra, då jag inte drogs med alls utan det var en viss distansiering till händelserna och framför allt personerna filmen igenom.

Originell film som inte är för svår att hänga med i, men inte direkt en film man ska se när man vill "slökolla" på något. Hela atmosfären som genomsyrar filmen är verkligen något särskilt, det går inte att sätta fingret på vad det är, men det är något mystiskt, nästan kusligt stundvis. Soundtracket är lagom lågmält och passar filmen dunderbra.

Ascool film med ett oväntat slut och cool berättarstil.

Nja, eftersom ”slutet” är det första som avslöjas blir filmen inte det minsta spännande. Och alla episoder som spelas ”bakvänt” borde ha gjorts längre och inte delats upp i en massa hattande småbitar. Slutet på filmen är tvärt och för ett högre betyg borde allt förklaras bättre. Hur blev det som det har blivit osv. Man ska inte vara trött om man ser denna för då fattar man nog inte mycket av filmen.

Grymt snygg och smart film. Riktigt bra skådespeleri. Näst inpå ett mästerverk.

Memento är nog den mest originella film som jag har sett. Att ta alla händelser i bakvänd kronologisk ordning är genialt, och trollkarlen Nolan gör det bra. Dock har jag aldrig känt mig så fullkomligt grundlurad som i slutminuterna av Memento, och jag har inte riktigt kommit fram till huruvida detta är bra eller dåligt...

Detta är en film man måste se om för att vara med på noterna till 100 procent eller så måste man helt enkelt vara superkonsentrerad när man ser filmen första gången (vilket jag inte var).

Till en början så fattar jag INGENTING men efter ett tag så fattar man i vilken ordning allt spelas.