Elefantmannen

En film som var otroligt fristrerande och jobbig att se, kanske främst frö att man sympatiserar med karaktären merrick och likaså hopkins karaktär treves då denne ifrågasätter sian egna motiv gällande den förre. Men det är antagligen detta som är meningen med filmen, att framkalla starka känslor av både sympati och motvilja, vilket lynch lyckas utmärkt med!

Åh det här är en av det bästa filmer som jag någonsin sett. Även en av de få som faktiskt nästan fått mig att gråta.

Den gör att man nästan skäms över att vara människa. Att någon kan vara så grym mot en annan människa bara för utseendet

En film som alla borde se

En film som är väldigt gripande men som ändå har en dos humor med en del av dess schablonartade karaktärer, en av få exempel där just stereotypifieringar av samhället förstärker ens intryck på ett positivt sätt. Kontrasterna mellan samhället och stackars John Merrick ökar. Det ska sägas att alla har fördomar; ofta omedvetet, och för att verkligen få en att se detta måste man göra det lite mer uppenbart så att folk verkligen kan se hur förskräckligt det är att vara utsatt för denna vuxna mobbing som utspelar sig i filmen. Därför tycker jag David Lynch gör helt rätt i hans sätt att måla upp personerna och miljön i filmen.

Den värmer, samtidigt som den faktiskt får en att tänka på alla fördomar som finns därute. Så nära en femma man kan komma.

En mycket gripande, tankvärd och välspelad film, bra regidebut!
Vår elefantman är möjligen lite väl lätt att sympatisera med men annars är det inte mycket att haka upp sig på.
För att vara Lynch är det här förutom på nån enstaka drömsekvens en rätt förståeligt film. Det gillar jag!

Det är ett måste att ha sett denna gripande, tragiska och omskakade film om mänsklig förnedring. Bonus: en ung Anthony Hopkins - som är skrämmande lik Sam Neill!

En film som var otroligt fristrerande och jobbig att se, kanske främst frö att man sympatiserar med karaktären merrick och likaså hopkins karaktär treves då denne ifrågasätter sian egna motiv gällande den förre. Men det är antagligen detta som är meningen med filmen, att framkalla starka känslor av både sympati och motvilja, vilket lynch lyckas utmärkt med!

Dramatiken kan man ju inte påstå saknas.
Elefantmannen är en historia där lidande, sorg och orättvisa står i rampljuset.
Jag måste säga att jag är imponerad av hur uppslukande atmosfären i filmen är.
Hopkins sitter perfekt i sin roll och presterar med charm.
Musiken glider på lika ljuvligt.

Ambitiöst, dramatiskt och innerligen gripande.
En omtalad klassiker värd att se.

lynch bästa film enligt mig. väldigt gripande skilldring om ett tragiskt människoöde.

Jätteläskig och jättesorglig!

Som ett av David Lynchs tidiga verk är detta en överraskande konventionell mainstream-film, och jag måste erkänna att jag förväntade mig mer. Trots snyggt foto, bra skådespel av Anthony Hopkins och John Hurt samt ett mycket lyckat soundtrack lyckas filmen inte beröra på något djupgående plan. Det hela känns tillrättalagt och av och till blir filmen ganska seg. Smått ojämnt tempo som mest gjorde mig förvirrad. Dock kan man ställa sig frågan när Joseph Carey Merrick, som han hette i verkligheten, led som mest av brutaliteten och ondskan som omgav honom - i början när han saknade allt hopp eller senare då man hade väckt hans livsvilja. Dessutom är det rörande att bara betrakta Merrick som nästan är barnsligt nöjd med att få gå i kostym, se teaterpjäser och bygga sina modeller i lugn och ro. Imponerande och effektiv berättarteknik och långtifrån en usel film. Mycket stark tvåa. Kul trivia: efter Merricks död gjordes gipsavgjutningar av hans huvud och ena arm och fot. Avgjutningarna förvaras på ett sjukhus i London och John Hurts makeup designades direkt efter dem.
"I am not an elephant! I am not an animal! I am a human being! I am a man!"