Ingenmansland

En stark film som uppvisar ett handlingsförlamat FN, nyhetshungriga journalister och bittra fiender som vägrar samarbeta. Slutscenen är mycket stark, man känner även de franska FNsoldaternas frustration när de inte har rätt att göra någonting och man vill emellanåt skrika över hopplösheten, byråkratin och meningslösheten som, så realistiskt, visas upp i filmen.

Det här är en annorlunda krigsskildring som har glimten i ögat. Utspelar sig runt en absurd situation där en serb och en bosnier tvingas samarbeta vid en bunker där en stackare ligger på en mina som utlöses om han reser sig. Har flera poänger både angående FN-byråkrati, media och krigets meningslöshet. Kändes lite fattig på folk och den där äkta krigskänslan infann sig aldrig riktigt. Egentligen finns det inte mycket att klaga på, men på något sätt hade jag väntat mig mer - kanske p.g.a. de höga förväntningarna. Fortfarande utan tvekan värd en stark trea.

Mycket human filmatisering av Tanovic som är/var helt okänd för mig. Kriget ligger nära i tiden och ämnets tyngd gör att filmen blir ruggigt intressant att följa vilket leder till stor inlevelse. Filmen har skippat dem rent av sliksigt sorliga scenerna och satsat på mer hopplöshet och tragik vilket i detta fallet slår mycket hårdare. Personskemin mellan filmens tre stycken mittpunkter är unik och mycket trovärdig. Ett måste för en krigsfilms freak som mig, stark fyra, ett mästerverk i sig.

känns dråpligt verklig.

Tänkvärd men inte mer.

helt klart sevärd.. Dock så framställs serberna alldeles för vänliga då detta inte var sant. Att mörda 8000 civila över en natt är inte vänligt anser jag. Tycker att serberna borde få en stämpel på att dom är Europas svarta får. Dom har startat 5 krig och förlorat alla..

bra film!

Det här är en annorlunda krigsskildring som har glimten i ögat. Utspelar sig runt en absurd situation där en serb och en bosnier tvingas samarbeta vid en bunker där en stackare ligger på en mina som utlöses om han reser sig. Har flera poänger både angående FN-byråkrati, media och krigets meningslöshet. Kändes lite fattig på folk och den där äkta krigskänslan infann sig aldrig riktigt. Egentligen finns det inte mycket att klaga på, men på något sätt hade jag väntat mig mer - kanske p.g.a. de höga förväntningarna. Fortfarande utan tvekan värd en stark trea.

En mycket bra film, som egentligen det är inte så mycket krig i. Skådespelarna är mycket bra, berättar stilen är också mycket bra. Slutet var mycket bra, bland det bästa jag någonsin har sett. Det enda som var dåligt var att filmen var för kort, den borde minst ha varit 1 timma och 50 minuter lång.

Då denna film har tagit sig upp till förstaplatsen på min topplista känner jag att jag måste motivera rätt utförligt vad jag ser i den här filmen som fascinerar mig så mycket. Jag ser en grupp desperata människor som har förts samman av en grym ödets nyck och på gott och ont måste samarbeta. Var och en måste på sitt sätt hantera den prekära situation som har uppstått och kunna leva med varandra och dess konsekvenser när allting är över. Det handlar om rätt och fel, att väga ett problem utan lösning mot sitt moraliska och medmänskliga ansvar för sig själv och människorna runtomkring en. När är det moraliskt acceptabelt att välja den lätta utvägen och lämna en människa i fritt fall? Är brutal ärlighet alltid den bästa lösningen?

Skådespelarna är fantastiska allesammans, men särskilt Branko Djuric, Rene Bitorajac och Filip Sovagovic som de tre motpolerna och nyckelpersonerna i dramat som utspelar sig i skyttegraven. Var och en befinner sig på farlig mark, och de beslut de fattar kommer att prägla dem för lång tid framöver. Ett handlingsförlamat FN försöker till synes lösa situationen, men väger till slut ett människoliv mot flera andras. En lösning som rent matematiskt kanske är den rätta, men som orsakar förödande konsekvenser för den som lämnas kvar bland spillrorna.

Danis Tanovic har regisserat en lysande film och med fingertoppskänsla vetat hur han ska fånga historien på bästa tänkbara sätt. Han berättar en historia om en extrem situation och om hur vi alla är människor innerst inne. Han berättar om hur vi åtminstone tillfälligt kan dela stunder av samhörighet och förståelse, men så fort tillfälle uppstår återigen vända oss mot varandra och känna hat och motvilja inför vår motståndare och oss själva. Slutscenen är fantastiskt gripande och lämnar en klump i halsen. Detta är en helt exceptionell film som alla borde se. En självklar femma för min del och den bästa film jag någonsin har sett.
"Neutrality does not exist in the face of murder. Doing nothing to stop it is, in fact, choosing. It is not being neutral."