Motorsågsmassakern

"The film which you are about to see is an account of the tragedy which befell a group of five youths, in particular Sally Hardesty and her invalid brother, Franklin. It is all the more tragic in that they were young. But, had they lived very, very long lives, they could not have expected nor would they have wished to see as much of the mad and macabre as they were to see that day. For them an idyllic summer afternoon drive became a nightmare. The events of that day were to lead to the discovery of one of the most bizarre crimes in the annals of American history, The Texas Chain Saw Massacre."

Fick bara en impuls att jag måste utveckla min recension på Tobe Hoopers första film.

Jag har sedan jag såg Lady in the Water för ett par veckor sedan kollat igenom alla mina betygsättningar och sänkt betygen på ett stort antal filmer. Jag anser att jag har varit för snäll helt enkelt. Jag ger för höga betyg på filmer som egentligen inte betyder så mycket för mig.

Igår kväll såg jag remaken av den här filmen. En remake som jag lovordat massor för ett par år sedan och som jag då ansåg var en av de bästa skräckfilmerna som gjorts. Men min uppfattning ändrades igår kväll. Den är fortfarande fruktansvärt bra i jämförelse med många andra skräckfilmer, men inte alls värd en femma.

Tobe Hoopers original då? En film som jag sett massor av gånger. Som femtonåring tyckte jag den nog var värd sisådär en trea och under årens lopp har jag tyckt den blivit bättre och bättre och fullt naturligt har jag uppfattat den som en fyra. Men efter igår kväll, då jag såg remaken, så insåg jag verkligen hur mycket jag uppskattar Hoopers debutfilm. Trots mindre blod och tortyr så är den så fruktansvärt obehaglig att jag nästan saknar ord...

Den är inte alldeles lätt att ta till sig. Den är t o m så svår att ta till sig att många nog missar att det är en riktig rysare. Många verkar tycka den är fånig och överdriven. Men om ni ser lite d j u p a r e... tänker er in i Sallys situation... så borde man inse att "the mad and macabre" verkligen gränsar till det absolut sjukaste människor kan göra mot varandra. Det är just detta som gör att jag höjer betyget till en femma. Även om den inte går att jämföra med Lady in the Water, så är det ändå just denna känsla av äkthet och enkelhet som får mig att se något mer under ytan - något under ytan som skrämmer mig - och när något skrämmer mig så betyder det verkligen att regissör och manusförfattare har lyckats.

Det finns en scen som gör mig helt iskall varje gång och det är när vi ser Leatherface första gången. Där ligger något ödsligt och chockerande som Hooper prickar in fullständigt. Filmen är värd att se bara för den scenen.

Detta blev ett ganska långt utlägg om en av de, enligt mig, bästa rysare som gjorts. Har aldrig sett något liknande. Remaken fångar en del av den ödesmättande känslan, men som helhet blir remaken lite för rörig och faktiskt lite för oläskig.

Ett mästerverk av en regissör som sedan dess aldrig ens varit i närheten av att göra en lika bra film (räknar ej Poltergeist). Det måste vara ett av filmvärldens största mysterium.

Riktigt bra
steg över förväntningarna, men man blir lite obekväm i vissa scener då jag inte hänger med eller inte fattar riktigt, det stör ens koncetration. Klart godkänd skräckis och den lyckas att srämma mer eller äckla mer än dagens spin-offs och remakes, men Tobe Hooper är en av dom få som bemästrat den svåraste gener att regissera och lyckas. Bra gjort...

Filmtekniskt är den riktigt dålig, för att inte tala om skådisarna. Men på något sätt har man ändå uppnått sitt syfte eftersom den har en riktigt obehaglig stämning rent psykiskt, något som väldigt få s.k. skräck eller rysarfilmer lyckas med idag.

Ett gäng ungdomar åker en färd runt i USA. På vägen dit möter dem en ondska som inte alls är så trevlig som dem har tänkt sig.

En väldigt sjuk, bisarr och överjävlig skräckfilm.

Motorsågsmassakern är en urdålig film och räknas inte som en skräckfilm, enligt mig snarare en utstuderad våldsfilm.

Det blir en sketen 1:a.

Dåligt filmad, sjukt kassa skådisar, klyschig som fan och inte ett dugg läskig. Älskar dock Leatherface och hans familj. En 2a till denna överskattade skräckfilm. För övrigt ett skämt att man censurerade den i Sverige, filmen innehåller inte ens blod...

Verklighetsbaserad?
En gång för alla tänker jag snabbt och enkelt gå närmre in på de riktiga händelserna som filmen säger sig återspegla. En man vid namn Ed Gein sprang runt och härjade i Wisconsin på de sena 40-talet. Även om bara två mord lyckades binda sig till honom, har man även hittat en hel del hantverk och prydnader i de hus han befann sig i. Dessa föremål var tillverkat av kroppsdelar stulna från gravar. Han åt soppa ur kranium, gjorde halsband av läppar och använde skinn som lampskärmar. De saker jag nämnde här ovanför var bara en del av det som polisen hittade, för att inte tala om den stora garderoben endast gjord av människoben och skinn.

Vi alla som sett Motorsågsmassakern minns ju (förmodligen) scenen där Sally ramlar in i rummet fyllt med ben på golvet och en stor bänk med skelettdelar på. Den andra liknelsen är att dom faktiskt hittat masker gjorda av människoansikten i Geins hem, vilket "Bubba" eller "Leatherface" är väldigt känd för att använda sig av i filmen. Gravskändningarna är också taget från Gein's livsäventyr. Men det faktum att handlingen skulle vara detaljrikt och direkt hämtad från verkligheten, det stämmer inte, trots att det nästan står på varenda omslag till filmen. Tobe Hooper har alltså bara hämtat inspiriation och inte verklighetsbaserat storyn.

"Texas Chainsaw Massacre" startade ju videovålds-debatten tillsammans med det gamla TV-programmet "Studio-S" i Sverige och blev förbjuden i flertalet länder världen över just för att den ansågs vara för våldsam. De som sett filmen vet att det inte är så, den är inte blodigare än en film ur Wallander-serien. Visst innehåller den våld, men det är ingen detaljrik splatter-film vi pratar om här. Den enda droppe blod som faktiskt visas i filmen är Marilyn Burns (Sallys) riktiga blod, som hon får genom att springa kring buskar och snår. Jag tror inte att de som kritiserar filmen ens har sett den med egna ögon. Det var nog mest titeln och handlingen som skrämde folk. Nu har filmen uppnått kultstatus och är en milstolpe inom skräckfilm. Den bär på en riktigt snål budget, vilket man märker ganska tydligt. Våldet är väldigt enkelt och stilrent istället för att "slösa" pengar på det.

Skådespelet är för det mesta väldigt bra, med tanke på att detta är rätt så tidigt 70-tal och detta är en riktig independent-film. Den är snyggt filmad och tycks kämpat hårt för att få ihop denna filmen, det ska gudarna veta. Dom filmade hela dagarna i 40 graders hetta ute vid huset i Texas. Trots den låga budget, hettan & nära-döden-upplevelser har dom lyckats få till en nästan perfekt skräckfilm. Och om man har sett denna filmen och är missnöjd (eller skitnöjd) måste man ta en titt på det härliga extramaterialet. Där får man höra om allt bakom kameran, om alla timmar i solen och alla motgångar såväl som medgångar som gjorde filmen till det den är idag. Oavsett om man ogillar skräck så måste man ha sett denna filmen någon gång, det hör till god ton skulle jag säg. Så se till att fixa hem detta hemmagjorda mästerverk nu och ha en myskväll med dina nära och kära. En kul sak är denna filmen tog 27 år innan Sverige tillät den oklippta versionen släppas lös i landet. Det har vi vår gode Njutafilms-hjälte SEO att tacka för. Han räddade också Evil Dead, Braindead och Bad Taste från svenska censuren.
/ Oliver Hamrin

Den vad bra, fast jag hade högre förväntningar.
Men jag rekomenderar den :)
Men jag kan inte fatta att detta har hänt på rikigt, det är helt sjukt.

Hyfsad början. Men sen blir det mest fånigt och tråkigt trots allt våld. Dåligt spelad. Filmmakarna försöker skapa nån slags dokumentär känsla men misslyckas. En så kallad kultfilm som är mycket överskattad.

Är det någon som fortfarande minns debatten i Studio S. Om inte så gå in på Youtube och kolla. Den säger mycket om synen man hade på Motorsågsmassakern i allmänhet och synen på skräckfilm i synnerhet under 80-talet.
Då jag växte upp var Motorsågsmassakern en minst sagt legendarisk film. Alla ungar pratade om att det var något av det äckligaste man kunde se, att mördaren sågade itu människor och att man fick se allt. Myterna kring filmen var många och då jag första gången fick se filmen var kopian så nedklippt och korning att det inte gick att avgöra huruvida myterna var sanna eller inte.

Idag kan jag konstatera att myterna kring blodet och "splattret" i filmen var falska. Det scener som innehåller blod är faktiskt få i filmen. Obehaget och skräcken ligger på ett annat plan. Om den nu hade varit så blodig som Hem och skolaföreningen påstod, så tror jag att känslan av ren skräck hade uteblivit. Då hade den snarare kunnats räknas som en dussinfilm bland alla legendariska titlar som skulle censureras.

Men vad är det då som gör Motorsågsmassakern till en så lyckad skräckfilm?
För det första själva stilen. Den är utformad som en spelfilm men gjord i klart dokumentär stil. Detta förstärker känslan av att händelsen faktisk kan ha inträffat.
För det andra karaktärerna. Bland offren finns det ingen direkt ledare och den enda som sticker ut är en rullstolsbunden kille. Detta medför att man som tittare inte vet vem som skall överleva, eller om någon överhuvudtaget kommer att överleva.
Regissören har även använt sig av amatörer vilket stärker intrycket av autensitet och utelämnande.
För det tredje så bjuder filmen på en rå beskrivning av våld utan att använda sig av blodiga effekter. Tittaren får själva skapa sig bilden av de brutala mord som utförs och det blir tre gånger så effektivt jämfört med ren splatter.

På det hela taget så är detta enligt mig en av världens bästa skräckfilmer. Jag uppmanar alla er som gillar rysare att se den. För mig blir det visserligen en slags nostalgikänsla att få uteruppleva en barndom där föräldrar och stat ville skydda sina barn genom att omyndigförklara sig själva. Men denna nostalgikänsla tar på intet sätt bort själva skräckupplevelsen.

Det här är skräckklassikern med stort s och som har ett rykte som få. Har totalförbrudits för offentlig visning i flera länder och bara det sätter ju vissa förväntningar om man säger så. Den som väntar sig blod och slafs lär dock bli besviken. Istället är det mer psykologisk skräck till min belåtelse, men tyvärr förstörs det av dåliga skådespelare, en del fåniga scener och allmän b-känsla. Innehåller en middagsscen som hör till de sjukaste jag har sett och slås endast av den i Eraserhead.