Om jag vänder mig om

Bläh...synd på så rara (skådespelar)ärtor! Marika Lindströms talang kastas helt bort, liksom många andras. Vad tillför en sådan här film? Vad vill den säga - att folk borde ta livet av sig som de där fördömda Norénskyltarna uppmanar till? Varje filmskapare, liksom varje annan människa, har ett ansvar och borde inse det. Man ska åtminstone vara klar på vilka signaler man sänder ut, och om de signalerna tillför människor något annat än känslor av maktlöshet. Se "Detaljer" istället.

Om man har en film med helt fantastiska skådespelare som verkligen ger nerv åt sina repliker och spelar TROVÄRDIGT, kan man då tycka annat än bra om den filmen ?
Jepp. Det kan man. Trots en helt underbar Pernilla August, en Hirdwall som är outstanding och många andra som spelar så bra, så tycker jag att hela filmen ger mig .., ingenting. Noll. Den gör mig illamående.

Så har det från svensk teaterscen ingrodda konceptet med trasig kommunikation krupit till bioduken: människor som inte kan kommunicera med varandra. Det var ju fräscht när Norén körde sånt på åttiotalet men nu... Gäsp. Någon egentlig handling saknas, under förevändningen "parallella småhistorier" (vilket hade kunnat vara en poäng, förutsatt att man löst dem på annat sätt än som i denna film). Ingen av skådespelarna känns handplockad för sin roll. Filmen trampar vatten vid ett par ställen. I manuset finns visserligen en del egentligen småroliga poänger, men de är så långsamt levererade, som om punchlines måste undvikas till varje pris. Ett annat tabu tycks vara att filma snyggt - filmen är påfallande fult filmad o klippt (och faller där i skuggan av tex dansk dogma). Sammanfattning: sådär alltså...

Onekligen ett underhållande drama vars persongalleri fascinerar.

Jag bara älskar denna filmen!

Under filmens gång satt jag mest och längtade tills den var slut, dock intresserade jag mig mycket för hur det skulle sluta för Ann Petrén och Jakob Eklunds rollfigurer. "Om Jag Vänder Mig Om" visade sig till slut ge mig något, den innehåller starka porträtt av olika individer som skulle kunna vara vem som helst, och det både skrämmer och väcker nyfikenhet. Titelspåret "Daybreak" av Ebba Forsberg fångade mig totalt, och nu i efterhand märker jag att även filmen gjorde det. Kan tyckas lite utdragen, men väl värd att se, mycket tack vare Ann Petréns fantastiska insats.

Jag blev glatt överraskad måste jag säga. En av de bäst spelade svenska filmer jag sett på mycket länge. De olika berättelserna var smarta, annorlunda och hade samma slags tema. Däremot tycker jag att det är synd att fotot är så tråkig och klippningen tafflig. Hade man lyckats få en bättre form, så hade det betyget varit ännu högre.

En intressant och gripande film. Ann Petrén är lysande!

Dålig och väldigt seg det är allt jag kan säga

"Om jag vänder mig om" är en film med mycket intriger, lögner och svek. Men naturligtvis handlar den om bra sakar oxå.