Diktatorn

Förstår att Chaplin är den har är idag, att göra en komedi av ett så känsligt område och lyckas med det är riktigt starkt gjort. Han får inte bara skratt att komma ut ur munnen utan mycket tankar och känslor. Hans avslutande är kanon bra då han talar ut om Hitler. Komedi mässigt är det till och från, kanske inte riktigt min humor men det är ändå små charmiga skämt. Måste ses klassiker. Mycket stark 4a.

Äntligen fick man se det här mästerverket och jag måste säga att jag gillade den väldigt mycket. Det sättet som Charlie Chaplin blandar komik med samhällskritik är riktigt välgjort och underhållande. Chaplin, som för övrigt är en riktigt bra skådespelare med en underbar utstrålning och energi som förgyller ens filmupplevelse. Jag vill även tillägga att jag tycker att det görs för få sådana här "samtidskomedier".

En liten rolig notis är att Hitler tydligen ska ha haft ett välutveckat filmintresse och importerade en mängd utländska filmer som han sedan såg på. Alla filmer som Hitler beställde registrerades och bland dessa listor av importerade filmer så hittade man efter kriget faktiskt en där Diktatorn fanns med så med andra ord har Hitler med all sannolikhet sett filmen. Lite småkul att veta när man ser på filmen, men jag tror inte riktigt att han tog till sig filmens budskap. ^^

Först och främst vill jag berömma Charlie Chaplins genialiska komik. Han får så enkel humor att bli så rolig, bara genom sitt kroppsspråk och miner.
Den här filmen innehåller massvis med humor med många klockrena scener. Men även ett budskap som främst visas i slutet av filmen där för övrigt upplösningen av filmen är kanonbra. För sin tid var Diktatorn ett mästerverk men utvecklingen har gått framåt. Effekterna däremot är väldigt smarta och snygga, något som man uppskattar om man sett mycket Filmer med effekter och ingen handling. Här Finns givetvis både och. När jag såg på filmen hade jag oerhört höga förväntningar på denna kult rulle, förväntningarna höll måttet och jag ger denna film en stark trea.

Första timmen ligger på en 4:a, sedan blir filmen lite enformig och inte lika fartfylld. Den blir aldrig seg, men andra halvan innehåller helt enkelt inte lika mycket humor.
Detta var den första ljudfilmen med Chaplin som jag såg. Måste nog säga att jag gillar stumfilmerna bättre.

Klassiker som håller. Chaplins "lek" med jordgloben är fortfarande en toppupplevelse.

The Great Dictator (1940) är Chaplins första talfilm och en uppenbar satirisk skildring av Adolf Hitler och det nazistiska Tyskland. Efter att tidigare ha sett ett urval av Chaplins stumfilmer, däribland City Lights (1931) och Modern Times (1936), måste jag säga att det känns något underligt att se honom i en talfilm. Samtidigt är The Great Dictator utan tvekan regissörens roligaste film, av först och främst en uppenbar anledning. Stumfilmer lämpar sig i min mening bäst för fars och slapstick, då detta inte bygger på komplicerad dialog som i en stumfilm blir påfrestande att tillgodogöra sig via text. Är du, i likhet med mig, inte särskilt intresserad av slapstick, kan det vara frestande att dissa stumfilmer som de tidigare nämnda. Och visst inkluderar The Great Dictator en hel del sådant, men filmen får sin huvudsakliga prägel av den ofta extremt underhållande parodin på det nazistiska samhället. Chaplin själv upplevde dock produktionen av denna film som beklaglig, då Nazi-Tyskland resulterade i sådana hårresande fasor, och ska vid ett tillfälle ha sagt att han inte skulle ha gjort filmen om han hade vetat hur saker och ting skulle utvecklas.

Jag bör också nämna skådespelarna, som huvudsakligen gör strålande insatser. Jag har tyckt om Paulette Goddard, Chaplins dåvarande hustru, sedan jag såg henne i den kvinnliga huvudrollen i Modern Times, och som väntat är Chaplin och Goddard en utmärkt karismatisk duo. Goddards charmerande karaktär Hannah påminner mig så smått om Audrey Hepburns huvudroll som prinsessan Aliza i Roman Holiday (1953), och även om Helena Bonham-Carters Mrs. Lovett i Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007). Även Reginald Gardiner lever upp till mina förväntningar i rollen som en av Hynkels närmaste män som plötsligt blir upplyst och vänder sig mot den växande nazistiska rörelsen.

Chaplin har beskrivits för mig som en av Hollywoods främste komiker genom tiderna, och samtidigt som jag lätt kan se att karln var duktig måste jag erkänna att jag inte är fullständigt övertygad om hans briljans. Innan Chaplin gjorde sin första långfilm The Kid (1921) hade han gjort över tjugo kortfilmer - många med den välkände men oidentifierade "Tramp" i huvudrollen. Nu har jag inte sett någon av dessa kortfilmer, men jag kan lätt föreställa mig att Chaplins starka sida framhävs i dessa filmer snarare än i långfilmerna. Mitt problem med Chaplin är det faktum att de långfilmer jag har sett visserligen är hyfsat roliga, men inte vävs samman till en fungerande långfilm på ett tillfredsställande vis. Det saknas helt enkelt ett kitt som binder ihop scenerna och skapar en fullständig plot. Scenerna skapar för mig istället intrycket att jag bevittnar en lång rad kortare sketcher som inte har någon synbar gemensam kärna.

"What the devil goes on here, and who told you to hang people from lamp posts?"

En grymt överskattad film i mina ögon. Största problemet är att den inte är rolig. Det blir mestadels urlöjligt och bortsett från ett fåtal halvroliga scener är det mest en fråga om att orka se klart hela filmen! Faktumet att den kom ut redan 1940 är intressant och imponerande men kan inte och har inte påverkat mitt betyg!

Scenen med mynten i kakorna va verkligen skitbra! Resten va väl inte precis något att hurra för...

En klar 3:a blir det för denna politiska satir som kom så kusligt tidigt som den ändå gjorde - hur kunde Chaplin redan då, ett knappt år efter krigets utbrott "veta" (eller gissa, vilket gör det ännu kusligare isf) så mycket om Hitlers handlande mot t ex judarna?

Taglines: The Comedy Masterpiece! / Chaplin talks . . while You Laugh ! His greatest comedy since "Shoulder Arms" and "the Gold Rush"! / Once again - the whole world laughs!

Ligger idag 20070415 på plats 108 av 250 på IMDb:s lista över bästa filmer, alltså på den övre halvan. Visst har den delvis säkert betygsatts av proffs i jämförelse med annat från samma tid, men jag kan ändå inte riktigt förstå dess storhet. Varför? Jo, delvis därför att hur mycket man än jfr m dåtidens filmer kan man aldrig komma ifrån att man trots allt måste jämföra även m filmer från vår tid som ploppar upp hela tiden --> och DÅ finns det massor av filmer som faktiskt är bättre än denna, på flera punkter, och det behöver man inte vara professor för att förstå/se.

Småkul, men mest rolig för att det är just en klassiker (min 129:e film av IMDb:s 250 st jag sett). Chaplin är dock duktig både med kroppen och sitt tal som skådis. Bra exempel:
1. När han säkerligen (delvis iaf) improviserar fram hans jiddischtyska i rollen som just diktatorn.
2. Hans "slutplädering" till ca 4 min långa (korta?) tal inom de sista 10 minutrarna är rent retoriskt riktigt bra upplagt/välplanerat (säger jag som just nu denna vår läser just retorik).

Tycker, i motsats till vissa andra här på sajten, att Chaplin också på ett bra och avvägt sätt lyckas blanda allvaret bakom det hela med humorn. Man förstår varför den var förbjuden i Tyskland under "ett antal" år.

Trivia: Hitler såg filmen (beställde den flera ggr tom.) och sägs ha småskrattat åt komiken --> han ska tydligen inte ha varit tråkig "på det sättet" humormässigt.

Aldrig riktigt tråkig eller seg. Därav trean. Punkt.

Äntligen fick man se det här mästerverket och jag måste säga att jag gillade den väldigt mycket. Det sättet som Charlie Chaplin blandar komik med samhällskritik är riktigt välgjort och underhållande. Chaplin, som för övrigt är en riktigt bra skådespelare med en underbar utstrålning och energi som förgyller ens filmupplevelse. Jag vill även tillägga att jag tycker att det görs för få sådana här "samtidskomedier".

En liten rolig notis är att Hitler tydligen ska ha haft ett välutveckat filmintresse och importerade en mängd utländska filmer som han sedan såg på. Alla filmer som Hitler beställde registrerades och bland dessa listor av importerade filmer så hittade man efter kriget faktiskt en där Diktatorn fanns med så med andra ord har Hitler med all sannolikhet sett filmen. Lite småkul att veta när man ser på filmen, men jag tror inte riktigt att han tog till sig filmens budskap. ^^