Requiem for a Dream

Smärtan som "Requiem for a dream" skildrar är så outhärdlig att jag knappt kan andas till slut...Filmen är berättad på ett fantastiskt sätt och skådespelarna är fullkomligt lysande. Jag kan inte tänka mig att det finns ett bättre sätt att skildra vad droger gör med människor och därmed är det ett fulländad film.

Denna trängs lite på toppen av min lista över absoluta favoritfilmer tillsammans med Trainspotting. Inte en enda gång jag sett den utan att den lämnat mig med tårar i ögonen och ett värkande hjärta. Jag lovar att den lämnar ingen oberörd. Den handlar så mycket mer än om droger. Den handlar om alla slags beroende; Mat, sex och längtan efter bekräftelse och kärlek. Filmen är magstark och slutet är nästan outhärdligt. Ett mästerverk utan tvekan.

Ellen Burstyn, Jared Leto och Jennifer Connelly gör fantastiska insatser i en ytterst magstark, gripande och hemsk film med ett finurligt bildspråk och ett mycket starkt soundtrack. Darren Aronofskys berättarteknik är minst sagt udda och mycket intressant, men tyvärr känns det som om han går till överdrift ibland, då jag inte alltid är säker på hur jag ska tolka det som händer. Ljudsättningen är inte alltid lysande, men tillräckligt bra för att imponera stort. En genial skildring av en grupp människor och deras strävan efter olika ting som de på olika sätt är beroende av - mat, knark, pengar, skönhet, rikedom och det lyckliga livet som målas upp i skräp-tv:s förlovade land. De scener som verkligen fick mig att gråta av medlidande och darra av fasa var scenerna med Sara framför sin tv. Hon kastar långa trånande blickar på kylskåpet då hennes kropp skriker efter näring, men då frosseriet hindrar henne från att uppnå sitt mål vänder hon till slut helt om och börjar avsky det hon är så starkt beroende av. Kylskåpet hasar plötsligt närmare - det har blivit en direkt symbol för hennes fruktan att misslyckas. Människorna i det älskade tv-programmet kommer ut ur tv:n och skriker på mat. Saras kollaps är ett faktum. Denna och en rad andra scener som skildrar Saras kval har jag fortfarande mycket svårt att sluta tänka på. Jag vrider mig bokstavligt talat i avsky och försöker skjuta bort dem från mitt medvetande, men de finns fortfarande kvar. Makalöst tragisk och kuslig film om människors sårbarhet och vår ibland vansinniga vilja att uppfylla våra drömmar. Stark fyra.
"Now we come to step three. This... drives... most... people... crazy."

En -4 som film & i sin egen genre, men som underhållning en -3.

En hemsk film, men det är just det som gör den effektiv och bra. Lagom längd - bra Hollywood, grattis! Dock ingen film i min smak att se om, hamnar alltså ej i filmsamlingen.

otroligt bra skådespel visste aldrig att Marlon Wayans kunde vara så bra!
sjukt sorgligt slut asså..

Helt sjuk film, men otroligt bra. Slutscenerna något av det värsta jag har sett.

Riktigt gripande, verklighetstrogen film.
Skådespeleriet sitter utan tvekan. Storyn är även den grymt bra.

Dock så kunde effekterna samt fotot gärna varit bättre.
Och den kändes ganska enformig filmen igenom där slutet räddade hela filmen från att inte få ett lägre betyg såsom en trea eller till och med en tvåa.

Klart sevärd, svag fyra.

dern jobbbigaste filmen jag har sett ever..inget slår denna film..fyfabian va dåligt man mår efter man har sett den här..helt orginel film där fotot och allt e helt underbart..jag har ju hört att den här skulle var jobbig men ja trodde aldrig att den skulle vara så här jobbig och äklig..alla gör en kanon isats..en stark jäkla femma får den

En helt okej inledning, men fastnade inte för filmen direkt. Men efter ett tag börjar filmen rycka tag ordentligt i samband med att tempot ökar avsevärt i filmen. Skådespelarprestationerna är utomordentligt bra precis som manuset och fotot. Det känns verklighetstroget och man berörs. Extremt medryckande och intressant handling. Sista halvtimmen är en filmupplevelse utöver det vanliga. Den bästa filmen inom droggenren jag sett, i hård konkurrens med Trainspotting som jag också gillar skarpt.

Requiem for a dream är feelgoodfilmens direkta antites. Den driver en till att vilja kasta sig på sitt pennställ med bar överkropp. Den är mänsklig misär i dramaform med en kolsvart berättarton. Den centrerar kring människoöden där drogmissbruk är den röda tråden.
Faktum är att man skulle kunna tro att den finansierats av regeringens "Knark är bajs!" kampanj.
Kamera och klippning är mästerligt skött i reqiuem for a dream och
aldrig har en missbrukares abstinens tolkats så här
visuellt. Darren Aronofsky har bevisat både före(PI från 1998) och efter (the wrestler 2008) att han är ett geni som regissör.Det är min åsikt att requiem for a dream är hans absolut snyggaste film.
Manuset är mörkt och samtidigt aldeles fantastiskt i
sitt skildrande av människor som fångats i kvicksand.
Detta är en film som berör tveklöst och ett antal
mycket kapabla skådespelare gestaltar karaktärer som
introduceras som individer men degenererar till
tomma skal.
Jennifer Connelly är en mycket skicklig
skådespelerska som flera gånger påvisat att hon är så
mycket mer än sitt perfekta yttre. Så är fallet även här, där hon
gör trovärdig roll som asfaltsblomma. Även Jared Leto känns jävligt verklig och det är uppfriskande att se en Wayansbroder i en seriös roll.
Värt att notera är att Jonas Åkerlunds Spun påminner
mycket om denna film, även om Spun känns som en
något svagare kopia i flera avseenden.
Requiem for a dream är både vacker, tragisk och
smärtsam, vilket är rättvist eftersom livet inte är en musical(om man inte är född i Arild).
Den är också en oerhört gripande relationsfilm som
alla måste se.