Dogville

Alla som tycker denna film är värdelös, tyvärr kan jag nog bara säga att ni inte har förstått den. Alla filmer behöver inte vara ren underhållning som är lätt att ta till sig. Jag tycker det är väldigt skönt att det finns filmer som dessa, som förhoppningsvis inte bara har gjorts för att tjäna pengar. Den har en mening, ett budskap. Det är ett konstverk, som alla kan får tolka på sitt eget sätt. Till skillnad från Hollywoodfilmer där de vinklar allt på olika sätt och helt enkelt matar in hur man ska känna och tycka. Det är beundransvärt att en film med bara kritstreck som väggar och dörrar, ändå kan få en att leva sig in i filmen, precis som vilken annan film som helst. Om inte mer.

Kidmans bästa roll i den här mycket originella och underliga film. I början hade jag lite svart att anpassa mig till bristen av scenografi och rekvisita men efter ett tag glömde man bort det. Fantastiska prestationer och ett väldigt bra manus. Mycket sevärd.

Det här är speciell film av Lars von Trier. Hela filmen utspelar sig på samma yta och med noll rekvisita. Husen är osynliga precis som dörrarna, men med konturer utritade. Den mysiga berättarrösten är helskön och rollprestationerna är underbara. Dock är historien ganska trög och de nästan tre timmarna blir lite för mycket.

Annorlunda om hur människor kan fungera och vad som händer om alla bara följer med strömmen och ingen ifrågasätter eller gör motstånd. Gillar den mycket trots att den är ganska hemsk.

Jaaha, vad säger man då efter en sån här upplevelse. Från början hade jag svårt att anpassa mig till denna udda film med sina udda miljöer, och jag tyckte även att den var en aningen långsam.

Men sen... Filmen växte för varje kapitel och man började ana den tragiska utgången. Varje karaktär började vissa sin egna hemska sida och fördjupas alleftersom.

När man ser denna film blir man förskräckt över människan och man mår både illa över sig själv och det tragiska öde som väntar Grace. Att på ett så uppenbart och konstnärligt sätt bli upplyst om människans otillräcklighet är verkligen en spännande upplevelse. Alla dessa symboler och tolkningar som kan göras över denna film är sagolik. Det finns liksom ingen ände.

Bra prestationer över samtliga skådespelare men det är Lars von Trier som förtjänar den verkliga hyllningen. Ändå ger jag denna film bara en 4, då jag saknar den riktiga udden i början och slutet.

Till en början kändes filmen inte alls rätt, men efter en kvart började mitt intresse att veckas - och det urartade i en riktigt bra film.

En fantastisk film på många sätt! Skådespelarna gör fantastiska insatser och filmen berör verkligen djupt! Var lite skeptisk i början men efter ett tag blev de märkliga detaljerna inget störande moment utan snarare tvärtom. Kan konstatera att denna film måste ses när man är på rätt humör och är inställd på att det är en otroligt speciellt film med ett otroligt djup!

Kanske kunde filmen kortats ner i vissa delar då det ibland blir lite för långa liknande sekvenser men i stort är det en helt suverän film. Litet minus för slutet som jag inte tycker håller riktigt samma klass som filmen i stort, även om det inte på något sätt är ett dåligt slut! En speciell film med starkt och berörande budskap!

Förmodligen en av de djupaste och mest speciella filmer jag sett, och därför stannar den också kvar i mitt minne som något utöver det vanliga! Alla borde se den och ge den en ärlig chans för den säger så otroligt mycket om mänskligt beteende på ett plan jag nog aldrig tidigare skådat. Snudd på femma, ska se om den när jag är på rätt humör!

Fantastiskt. Några kritstreck och Nicole Kidman. Lars von Trier har lärt av Brecht - han vågar verkligen ställa oss under debatt - men han visar också att vi ständigt torskar på illusionerna. Det är Brecht och ett snäpp till, och sen ett sista snäpp som väcker oss ur hypnosen.

En av de sämta filmerna jag sett, den lilla bit jag såg. Var tvungen att stänga av efter någon halvtimme eller så.

En moralisk film som underbart nog inte är svart på vitt. Filmen är upp till en själv att tolka och känna handlingarna som individerna gör och det lämnas utrymme att bli besviken på dem man sympatiserat med och förargad över beslut och svek. Tycker slutet är perfekt och personligen har jag tycke för Graces beslut. Sedan är miljön och fotot passande för filmen.