Bullitt

Bullitt (1968) etablerar sig snabbt, på gott och ont, som en ytterst tidstypisk thriller. Denna snitsiga 60-talare utmärker sig i form av ett sparsmakat, och av och till obefintligt, score, smått udda kameravinklar och långa scener med avsevärt begränsade scenskiften. Det är i min mening svårt att inte uppmärksamma just kameraarbetet, som ger mig intrycket att kameran i själva verket lever sitt eget liv och går lite vad den vill. Faktum är att en mängd scener inte bryts där vi skulle kunna förvänta oss, utan fortsätter ytterligare några ögonblick i något oklart syfte. Detta, såväl som berättelsens något spejsade omfång, gör det här och var något svårt att urskilja vad som egentligen är storyns huvuddrag. Av och till framstår detta som en något slarvig karaktärsskildring av Frank Bullitt.

Dessa tidstypiska faktorer får mig även att fundera över hur pass annorlunda en film på samma tema skulle ha gjorts i dag - storyn verkar uppriktigt sagt platt, och den sparsamma berättarformen begränsar mitt engagemang i viss mån. Flera scener som skulle ha gynnats av viss stimulans skildras med en uppseendeväckande vårdslös hand, och samtidigt som spänningen utan tvekan ger sig till känna infinner sig aldrig den där påstridiga nagelbitarkänslan.

Allt som allt ska jag erkänna att jag uppskattade Bullitt som en genomtänkt thriller som kantas av bra skådespelarinsatser. Det känns något orättvist att ge en uppenbar kvalitetsfilm som denna ett så lågt betyg som en tvåa, då den är både smart och välgjord i stabil regi av Peter Yates, men dessa starka faktorer till trots är detta helt enkelt inte min typ av film. Den föga minnesvärda storyn - en av filmhistoriens mest berömda biljakter till trots - intresserar mig inte i någon högre grad, då den inte tycks våga ta ut svängarna.

Bara en i raden av alla polisfilmer. Även ganska rörig. Svag 3:a.

Bullitt (1968) etablerar sig snabbt, på gott och ont, som en ytterst tidstypisk thriller. Denna snitsiga 60-talare utmärker sig i form av ett sparsmakat, och av och till obefintligt, score, smått udda kameravinklar och långa scener med avsevärt begränsade scenskiften. Det är i min mening svårt att inte uppmärksamma just kameraarbetet, som ger mig intrycket att kameran i själva verket lever sitt eget liv och går lite vad den vill. Faktum är att en mängd scener inte bryts där vi skulle kunna förvänta oss, utan fortsätter ytterligare några ögonblick i något oklart syfte. Detta, såväl som berättelsens något spejsade omfång, gör det här och var något svårt att urskilja vad som egentligen är storyns huvuddrag. Av och till framstår detta som en något slarvig karaktärsskildring av Frank Bullitt.

Dessa tidstypiska faktorer får mig även att fundera över hur pass annorlunda en film på samma tema skulle ha gjorts i dag - storyn verkar uppriktigt sagt platt, och den sparsamma berättarformen begränsar mitt engagemang i viss mån. Flera scener som skulle ha gynnats av viss stimulans skildras med en uppseendeväckande vårdslös hand, och samtidigt som spänningen utan tvekan ger sig till känna infinner sig aldrig den där påstridiga nagelbitarkänslan.

Allt som allt ska jag erkänna att jag uppskattade Bullitt som en genomtänkt thriller som kantas av bra skådespelarinsatser. Det känns något orättvist att ge en uppenbar kvalitetsfilm som denna ett så lågt betyg som en tvåa, då den är både smart och välgjord i stabil regi av Peter Yates, men dessa starka faktorer till trots är detta helt enkelt inte min typ av film. Den föga minnesvärda storyn - en av filmhistoriens mest berömda biljakter till trots - intresserar mig inte i någon högre grad, då den inte tycks våga ta ut svängarna.

trodde det skulle va nåt mer men ja vart lite besviken.trodde steve mqueen skulle va ubercool men han va lite halvtöntig.tacka vet ja dirty harry.
medel trea

Riktigt klassisk action/triller som känns modern än i dag. En stark 4ra i betyg.

Klart över förväntan. Jag trodde det skulle vara en pangpangig, halvt hjärndöd polisfilm, och så var det istället en superskön, spännande, cool film med otroligt bra musik, allt var bra! Biljakten håller ju än idag!

Kanske är det min nonchalanta filmblick, eller mitt slumriga tillstånd - som ger mig en mindre märkvärdig bild av filmen Bullit den kvällen.
Skådespelarna lämnar inte kamerans tagningar förrän dom är jävligt nöjda, och ambtionen bakom filmen kan inte överskattas.
Men jag har tydligen ett blekt filter framför ögonen,
och klarar inte av spegla alla färgerna av Bullit.

Vid sin ankomst kan det här inte haft många matchande konkurenter, men jag ser som sagt inte det märkvärdiga.
Stark tvåa.

Ganska spännande rulle.Klar tvåa!