Dahmer
Handling: Mellan sin födelse 1960 och sin död 1994, då han mördades i fängelset av en annan intern, blev Jeffrey Dahmer ökänd för att ha mördat 17 unga män, för att ha ätit delar av deras kroppar och för att ha utnyttjat dem i bisarra, sexuella ritualer. Enligt en undersökning i USA är Dahmer mer välkänd bland allmänheten än flera av landets senare presidenter. Ändå är fortfarande lite känt om den emotionella och intellektuella sanningen bakom de fruktansvärda löpsedlarna. Det här är den chockerande, spännande och märkligt berörande berättelsen om en av vår tids mest ondskefulla människor, och vad det var som drev honom till hans ofattbart grymma handlingar.
| Fakta: | |||
|---|---|---|---|
| År: | 2002 | ||
| Regissör: | David Jacobson | ||
| Originaltitel: | Dahmer | ||
| Ursprungsland: | USA | ||
| Mer fakta: | |||
|---|---|---|---|
| Filmpunkten-id: | 2521 | ||
| Filmen är i färg | |||
| Redigera info på denna sida | |||
| Länk till IMDB | |||
| Uppföljare och/eller remakes: |
|---|
Filmpunkten är en av Sveriges största filmsajter med över
© 2002-2023.
Senaste recensionerna
Sophie
gav betyget:
Då Jeremy Renner fick rollen som Jeffrey Dahmer inbillar jag mig att han måste ha känt sig både lockad och smått avskräckt. Rimligen funderade han en del på hur han skulle tolka Dahmer. Och vad han än beslöt sig för så funkar det - han gör en makalöst skicklig tolkning av en av historiens värsta seriemördare. Historien är långsam och behaglig och spårar aldrig ur. Den är spännande och intressant hela filmen igenom, och jag gillar detta skarpt. Det jag förväntade mig var en ytlig Hollywood-flick med mycket blod, sex och kroppsstympning, men det jag fick var något helt annat. Här skildras inte Dahmers liv i kronologisk ordning, utan man har istället försökt att verkligen analysera honom som individ, vilket för mig blir mycket mer intressant. Mycket modigt av regissören att visa en annan sida av en ytterst komplex människa. Jag kan tänka mig att han har fått mycket kritik för det, men för mig är det toppen.
Jag har egentligen bara två klagomål. För det första hajar jag inte riktigt syftet med att blanda dåtid och nutid till en enda röra. Onödigt och störande. För det andra försöker filmen emellanåt vara så nyskapande och experimentell att den mest blir rubbad - men å andra sidan, hur skulle en film om Jeffrey Dahmer INTE kunna vara rubbad? Jag gillar verkligen att filmen är väldigt sanningsenlig. Stark trea.
"I'm a pervert. I'm an exhibitionist. I'm a masturbator. And a killer... Like you."
The_Dude
gav betyget:
Otäck skildring av Jeffery Dhamer som försöker vara mer psykisk än skräckfilms skrämmande vilket jag gillar. Klart sevärd.