Manhattan

Nej, jag ser över huvudtaget inte denna films storhet. Filmen är så pass pratig och händelselös att intresset för det mesta är praktiskt taget obefintligt, och med en rad bleka skådespelare är det hela så trist att jag ofta vrider mig i tristess. Woody Allen är ytterst fjompig i huvudrollen, och rullens klumpigt dråpliga underton lämnar mig mycket frågande. Med ett mycket påträngande soundtrack och en rad närmast bisarra detaljer gör Manhattan mig snarare irriterad än berörd, även om jag måste erkänna att Meryl Streep och Mariel Hemingway är riktigt sköna. Den genomgående slarviga produktionen medför tyvärr att ettan blir oundviklig.
“I can't express anger. That's one of the problems I have. I grow a tumor instead.”

En av Woodys bättre filmer som oftast jämförs med Annie Hall. Tycker personligen att Annie Hall är lite bättre men dock inte avsevärt. Det roliga med Manhattan är att Allen lägger in mycket underbara repliker och dialoger som förstårs bättre om man är något bevandrad inom film. Ett måste.

Jag kan inte förstå vad som skulle vara så bra med den här filmen. För att en film ska få godkänt måste den åtminstone ha en handling tycker jag. Nu kändes det mest som att Woody Allen åkte runt och flummade samtidigt som ingen annan var med på vad han gjorde. Störande att den är i svartvitt också.

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Låg vid titten 20110411 på plats 223/250, vilket jag inte förstår. Denna film är inte alls lika bra som Annie Hall av Allen. Mariel Hemingway är proffsig som 17-åring på high school.
Hamnar ej i filmsamlingen, trots småintressant dialog. Det är ju onekligen skickligt av skådisarna att öva in och framföra denna dialog mot varandra.

Nej, jag ser över huvudtaget inte denna films storhet. Filmen är så pass pratig och händelselös att intresset för det mesta är praktiskt taget obefintligt, och med en rad bleka skådespelare är det hela så trist att jag ofta vrider mig i tristess. Woody Allen är ytterst fjompig i huvudrollen, och rullens klumpigt dråpliga underton lämnar mig mycket frågande. Med ett mycket påträngande soundtrack och en rad närmast bisarra detaljer gör Manhattan mig snarare irriterad än berörd, även om jag måste erkänna att Meryl Streep och Mariel Hemingway är riktigt sköna. Den genomgående slarviga produktionen medför tyvärr att ettan blir oundviklig.
“I can't express anger. That's one of the problems I have. I grow a tumor instead.”

Härlig Woody Allen där manuset är oerhört skarpt och underhållande. Skådespeleriet är väldigt bra och filmen har flera minnesvärda scener.

Riktigt lustig film men den är tråkigt fotad!

Jag älskar den här filmen, den är så undebar!
Den är så avslappand, skön och ärlig alla säger det det dom vill och det är så befriande. Man känner sig glad efter man har sett den och fri på något sätt.
Den här film är bara helt enkelt ett mästerverk.

Skiljer väldigt lite från andra Woody Allen-filmer. Härligt.