Paranormal Activity 3

Filmen var det läskigaste jag skådat sen the fourth kind och jag var riktigt svettig i nävarna under dess gång. Den var otäck både på ett direkt och ett krypande sätt och jag hade klart svårigheter att somna den natten.
Historien som sådan var kanske aningen tunn, fast å andra sidan hade nog det läskiga hamnat mer i skymundan om det varit mer fokus på det.
Jag gillade inte häx-aspekten av det hela, men nog var det läskigt allt.
Är sen lite trött på rutinen när man som skräckfilms-regel alltid slänger in händelser där skådespelarna skrämmer varandra, i brist på att inga riktiga badguys dykt upp ännu. Det drar ner trovärdigheten, för meningen måste väl vara att karaktärerna är uppskrämda och inte på skojhumör då.
Men annars så byggdes en förväntan upp under filmens gång och man hölls ständigt på helspänn.
Ljudarbetet var kanon också.

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Ja, denna skräms! Så pass att jag tänkte sätta högre betyg än på del 1 och 2. Men kom sen på den sega starten samt det lama slutet som inte förklarar särskilt mycket. Det är manusmässigt kasst!
Det är billigt att producera. Det är billigt manus. Man återvinner samma sorts skrämsel från ettan och tvåan. Blir inte mycket nytt. Trots detta ligger den på All-Time Worldwide Box office-listan (om än långt ner). Detta säljer och det vet Paramount Pictures. Smart. Vad som också är smart av dej, är att försöka se denna gratis!

Citerar medlemmen Public Enemy på ICM med ett tummen upp:
"With these types of films, there's always the same unrealistic issues.
1. They never come up with a real excuse to why they're filming themselves.
2. Nobody in real life constantly walks around with a camera.
3. When there's imminent danger in real life, and your life or your loved ones are being threatened, nobody still keeps a camera up to their eye and film as they walk around.
4. When there's imminent danger in real life, and your life or your loved ones are being threatened, nobody slowly walks around everywhere.
5. People do use the stabilizer feature found on cameras.
6. You'd think there was a shaky cam button that adds extra shakiness to everything. There's not one.
7. People are usually more excited when they discover they have the first clear video proof of aliens or ghosts.
8. When sharing this discovery with others that live in the house, most people show the video and not just mention something spooky going on, which makes the others mad and stop listening to them.
9. When there's a camera that's moving back and forth, at some point there's going to be a ghost or alien standing in a spot where it wasn't standing before.
10. When there's a camera that's moving back and forth, at some point there's going to be a ghost or alien not standing in a spot where it was standing before, when the camera swings back.
11. When there's a camera that's moving back and forth, the ghost or alien that pops up but then disappears will no doubt show up in a different location, standing motionless."

Filmen var det läskigaste jag skådat sen the fourth kind och jag var riktigt svettig i nävarna under dess gång. Den var otäck både på ett direkt och ett krypande sätt och jag hade klart svårigheter att somna den natten.
Historien som sådan var kanske aningen tunn, fast å andra sidan hade nog det läskiga hamnat mer i skymundan om det varit mer fokus på det.
Jag gillade inte häx-aspekten av det hela, men nog var det läskigt allt.
Är sen lite trött på rutinen när man som skräckfilms-regel alltid slänger in händelser där skådespelarna skrämmer varandra, i brist på att inga riktiga badguys dykt upp ännu. Det drar ner trovärdigheten, för meningen måste väl vara att karaktärerna är uppskrämda och inte på skojhumör då.
Men annars så byggdes en förväntan upp under filmens gång och man hölls ständigt på helspänn.
Ljudarbetet var kanon också.

Skrämmande 80-tal!

Det är oktober och som väntat blev det en till film i 'Paranormal Activity'-serien. Del 3 utspelar sig långt före del 1 och 2 och berättar om hur Katie och hennes syster fick kontakt med det väsen som senare skulle bringa deras liv obehagligheter.

För regin står två dokumentär filmare Henry Joost och Ariel Schulman mest kända för dokumentären "Catfish". De ger serien nytt liv efter den segt utdragna och rättså tråkiga "Paranormal Activity 2". Nu är det mer story och med den blir flickornas öde en mer trovärdig händelse. det onda väsen som komma skall börjar mer som en fantasi kompis som använder barns oskyldiga syn på världen och deras blyghet. Det är en bra och häftig vändning i serien att se hur allt började.

Kamera arbetet är inte att hurra för, det är sent 1980-tal och video kvaliteten är oerhört bra för den tiden. Några detaljer som dock är övertygande är tiden i hörnet och det uppfinnings rika konstruktioner som mannen i huset kommer på för att ta reda på vem eller vad detta väsen är. Det är också en häftig twist i story-linjen. Istället för att det är en kvinna som känner av det onda så blir det mannen som börjar undersöka allt och tar reda på mer och mer, kanske allt för mycket för sitt eget bästa.

Del två börjar bra med ett intressant upplägg lyckas filmskaparna övertyga om att serien är värd att se igen. Storyn känns ny och flickorna i rollerna som unga Katie (från 'Paranormal Activity 1') och Kristi (från 'Paranormal Activity 2') är övertygande och man känner deras skräck när deras vän löper amok i huset. Häftiga spök-effekter och en bra hållning fram till slutet. Men tumlar ned i en skakig springande kamera och en konstig form av cliffhanger som kanske blir svår att lösa för kommande filmer.

story: 3-
skådespelare: 3+
regi: 3

helhet: 3