Handling:
Paris, juli 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer – Vel’d’Hiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer...
60 år senare, inför årsdagen av Vel’d’Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
SARAHS NYCKEL bygger på Tatiana de Rosnays bästsäljande bok med samma namn som legat över 90 veckor på New York Times bästsäljarlista.
Senaste recensionerna
Siixten
gav betyget:
Visste faktiskt inte att Sahras nyckel var en filmad bestseller, men det kunde jag räkna ut när jag såg filmen. Detta är inte filmkonst. Det är ett prov på att tränga in så många scener som möjligt utan att skapa något engagerande djup i filmen och dess karaktärer.
Sophie
gav betyget:
Att bänka sig framför filmatiseringen av Tatiana de Rosnays roman Sarahs nyckel var, som så ofta när det gäller omtyckta böcker, ett riskspel - ett som i det här fallet inte utföll särskilt väl. Detta anspråksfulla drama har egentligen många förutsättningar att gripa tag i tittaren, men faktum är att filmen underminerar sig själv när den gång på gång stympar och kortar ner viktiga scener och lämnar mig med intrycket att regissören aktivt har väjt undan för dramatiska och känslosamma scener - av en anledning som jag inte känner till. Visst glimrar det hela till här och var, i form av ett vackert score och av den mest raka och berörande scenen som filmen bjuder på, och som, trots att jag visste vad som var på väg, rörde mig till tårar. Men den 60 sekunder långa snyftaren är oförmögen att väga upp för två knappa timmar som knappt ens engagerar mig för stunden.
Och det finns i själva verket många anledningar till att Sarahs nyckel (2010) berör så väldigt ytligt. En är helt enkelt att de två händelseförloppen, både det nutida och det som berättas via återblickar, skildras med en så stressad ton, och som resultat aldrig hinner tränga ned på djupet. Ytterligare en anledning är att bara genom den valda berättarformen, som framhävs direkt när den nutida berättelsen tar sin början, slår man hål på gåtan som borde driva historien framåt, och gör Julias efterforskningar i Sarahs öde till en transportsträcka som här och var tär på tålamodet. Sist men inte minst beror det väl på att Julias engagemang i Sarahs liv ter sig så väldigt krystat, eftersom filmen är oförmögen att skildra romanens finkänsligt men fundamentalt sammanflätade händelseförlopp, och den inverkan de hade på varandra. Jag kan inte ens säga emot Julias man när han ifrågasätter varför hon gör det hon gör - för jag vet inte vad hennes motivation är.
Så med dugliga skådespelare, inte minst Mélusine Mayance i titelrollen och Niels Arestrup i en liten men välspelad roll, en handfull tjusiga scener och ett fint score är Sarahs nyckel värd en titt först och främst om du inte har boken att jämföra den med - men även som oberoende film präglas den av en trött, oengagerad berättarform som sprider sig till mig som tittare.