Blame

Det är sällan jag har sett en film som förkroppsligar problemet med för kort speltid på ett så hårresande tydligt vis som detta verk gör. Med en spellängd på mindre än åttio minuter säger det kanske sig självt att händelseförloppet gärna snabbas på. Vad som inte är självklart är det faktum att regissören Narciso Ibánez Serrador tycks vara oförmögen att anpassa materialet till sina förutsättningar. Det verkar rentav som om han i själva verket har kapat storyn på mitten. Med en mängd underliggande teman och ledtrådar som aldrig utvecklas eller utforskas till fullo gör filmen ett mycket ointressant intryck.

Faktum är att även den mänskliga inblicken är praktiskt taget obefintlig. Från den hektiska inledningen där regissören kastar oss rätt in i storyn utan att ens bry sig om att etablera en grundläggande bakgrund för karaktärerna fortskrider detta i en bisarr händelseutveckling där jag större delen av tiden gapar i förvåning vad gäller karaktärernas agerande och motivation. Jag kan knappt ens nämna avrundningen, som förutom att dra löjligt många paralleller till The Brood (1979), verkar ha tagits fullständigt ur luften. Framställningen av aktörerna som endimensionella skapelser resulterar även i att fasan lyser med sin frånvaro. Bortsett från några få nervpirrande ögonblick rörde jag knappt en min då jag såg filmen.

Den irriterande slarviga framtoningen gör sig även uppenbar vad gäller scenföljden, då jag får intrycket att regissören inte har gjort en tillstymmelse till ett försök att placera scenerna i ett förståeligt sammanhang. De tycks ha inkluderats på fri hand och tillför allt som oftast ingenting till filmen utöver ytterligare några minuters speltid. Detta etablerar sig snabbt som en mycket stor besvikelse.