Red Riding Hood

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Börjar så lovande och är spännande hela tiden, men slutet tycker jag inte riktigt håller. Visserligen svårt på en sån här övernaturlig story.
Men grymt snyggt foto, miljöer, CGI och musik i kombo.

Vid första anblicken gör Red Riding Hood (2011) ett strålande intryck med tanke på att scenografin är fullständigt ljuvlig. De tjusiga vyerna av de vidsträckta skogarna som omger Daggorhorn, såväl som de mustiga scenerna i byn med de gammaldags dräkterna, boningarna och den stimmiga aktiviteten, allt inbäddat i ett skimrande snötäcke, tar praktiskt taget andan ur mig. Men i något avseende blir det hela ändå tokigt - scenografin är en fröjd för ögonen, men tar ut svängarna så mycket att det å andra sidan inte ser autentiskt ut. Miljöerna är inbjudande, färgsprakande och fascinerande, men består av kulisser så att det skriker om det.

Vad gäller historien kastas vi in i den så plötsligt att den där fejkade känslan bara förstärks. Det dröjer inte mer än minuter innan Valerie och Peter har bestämt sig för att rymma och varulvens första offer har hittats i byn. Jag får rentav intrycket att regissören Catherine Hardwicke har förlitat sig så mycket på miljöerna att hon hetsar sig igenom inledningen som som resultat framstår som dåligt uppbyggd. När spänningen, som visserligen gör sig känd här och var under filmens gång, flyter på så pass klumpvis blir jag som tittare först och främst stressad. Även den romantiska storyn faller på detta, vilket dock inte hindrar den från att stjäla irriterande mycket tid från filmen. Jag finner mig betydligt mer intresserad av gåtan bakom varulvens identitet.

Storyn är överlag föga imponerande, inte minst med tanke på den ogenomtänkta upplösningen och det stereotypa öde en av karaktärerna går till mötes. Jag gillar dock både Gary Oldman och Julie Christie i rollen som mormodern, och trean är egentligen inte långt borta.

Apropå ingenting - hur kommer man undan med att kalla en film Red Riding Hood när den enda likheten med den klassiska sagan är en röd kappa och en otäck replik om stora tänder?

Är själ fascinerad av seriemördare och har sett många filmer på temat. Detta är en av de bättre jag sett, inte konstig och dryg som de ofta brukar vara.

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Börjar så lovande och är spännande hela tiden, men slutet tycker jag inte riktigt håller. Visserligen svårt på en sån här övernaturlig story.
Men grymt snyggt foto, miljöer, CGI och musik i kombo.

Filmen är väldigt seg. Det är inte förrän i slutet som den blir riktigt bra. Skådespelarna gör inte några märkvärdiga insatser. Men det finns snygga killar och miljön är riktigt bra så det blir en svag 3:a.

Svag tvåa. Den här filmen är inte tråkig, men aningen töntig. Efter man har sett den tänkte jag "jaha?". Ett plus är att den är annorlunda(om man nu gillar det). Har alltid gillat Amanda Seyfried, men nu gör hon en halvdan insats. Tack för mig.

nja, tveksamt. Den får godkänt för att fotot och den trollska stämningen faller mig i smaken. Annars var det inte så mycket att hurra för.

Det här är en fånig berättelse med mycket specialeffekter. Under hela filmens gång ställer man sig frågan: vem är varulven?

Jag gillar INTE konstgjorda byar med låtsas-snö, dataanimerade monster och medeltida kvinnor med för mycket smink.

Gillade att filmen kändes orginell med överlag var jag inte precis överförtjust. Kändes halvhjärtat. Dessutom handlar den ju inte ens om Rödluvan(?)