Sanctum

Det är förmodligen klokt att tänka efter en extra gång när en film du har planerat att se marknadsförs med "3D" i titeln - speciellt om din referensram för en bra film inte är en där byggnader exploderar, där jorden våldgästas av utomjordingar, eller där hajar/krokodiler/valfritt "monster" ivrigt tuggar sig igenom skådespelarensemblen. Det är precis så jag borde ha tänkt när jag bänkade mig framför Sanctum (2011), en film som egentligen bara intresserade mig av två anledningar. För med James Cameron som producent, och med en raffig trailer som fick det hela att framstå som en klaustrofobisk rysare med trevare som förde mina tankar till The Descent (2005), var mitt intresse relativt högt.

Tyvärr håller sig mina förväntningar inte i mer än minuter, i bästa fall, eftersom Sanctum redan från första bildrutan kastar sig in i en krystad story vars förutsägbara uppbyggnad får mig att snooza innan tjugo minuter har passerat. Tempot är först stressat, varpå det saktar ned och filmen utvecklar sig till en mördande tråkig, föga utvecklande och skrämmande dåligt agerat överlevnadsdrama som egentligen borde ha varit spännande på sina egna meriter. Men eftersom jag såg filmen med fel förväntningar, och eftersom materialet misshandlas av manusförfattaren så till den grad att karaktärerna framstår som identitetslösa statister, är filmen i Alister Griersons regi en tröttsam transportsträcka som, precis som det förrädiska grottsystemet, aldrig leder någonstans. Jag kan till och med gå så långt som att påstå att jag, såvitt jag kan minnas, aldrig har sett en så förödande antiklimatisk avrundning av en film.

Så i slutänden är till och med jag överraskad av hur pass illa jag tyckte om Sanctum. Men detta är inte min grej, och samtidigt som jag måste fråga mig hur min respons hade blivit om filmen hade marknadsfört under sina rätta förutsättningar, misstänker jag att det inte hade förbättrat upplevelsen särskilt mycket - eftersom utförandet, oavsett genre, suger ur all suspens, originalitet och vitalitet ur ett koncept som på sina egna meriter har alla möjligheter att fängsla tittaren.

Mycket spännande film som visade sig vara bättre än jag trodde från början. Det blir lite otäckt ibland och man känner klaustrofobin krypa nära inpå. Det är i pressade situationer som människans sanna natur kommer fram. Här ser man verkligen att den som bryr sig om andra, också har lättare att klara sig till slutet. Sevärd!

En nervkittlande film med hyfsat bra drama del. Inget för klaustrofoben!

Med 3D- glasögon i en biosalong var den faktiskt värd att se! Skådespelarinsatserna var det dock upp och ner med..

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.