Experiment, The

Läskig och obehaglig film som verkligen bevisar att de mänskliga hjärnorna är väldigt farliga i fel miljö. Just i denna filmen framgår ej om den är baserad på verkliga händelser, men obehaglig är den.

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Når inte på långa vägar upp till det tyska originalet. Å andra sidan är denna sannbaserade historia just en sådan, förmodligen, som beror på vilken version man ser först som man tycker blir bäst?

Läskig och obehaglig film som verkligen bevisar att de mänskliga hjärnorna är väldigt farliga i fel miljö. Just i denna filmen framgår ej om den är baserad på verkliga händelser, men obehaglig är den.

För en film vars story på ytan låter så fascinerande dröjer det inte mer än några minuter in i The Experiment (2010) innan två faktorer gör sig förödande tydliga. Den första var att detta, som en nyinspelning av en tysk film titulerad Das Experiment (2001) och inspirerad av den sanna historien om det ökända Stanford Prison Experiment som genomfördes 1971 men gick överstyr och fick avbrytas inom loppet av några dagar. Och jag kallar detta en nyinspelning eftersom det är uppenbart för mig som har sett båda filmerna att en mängd till synes obetydliga detaljer har inkorporerats från Das Experiment till denna film med minimala variationer.

Den andra visade sig vara att de element ur originalversionen som inte har inkluderats uteslutande är de som gör den första filmen så pass vinnande. Det är med andra ord svårt att undgå att det är jämförelsen mellan de båda filmerna som sänker nyinspelningen. Med den föga inspirerande berättarformen är det också knepigt att inte göra denna jämförelse i första taget.

Faktum är att regissören Paul Scheurings uppmärksamhet på obetydliga detaljer, kombinerat med oförmågan att skildra den växande terrorbalansen, våldet och trakasserierna, gör detta till en upphottad Hollywoodfilm där hot och förnedringar används som rekvisita. Filmen tycks helt enkelt inte kunna förmedla de skitiga förhållandena, och den enda tillnärmelsevis kväljande scenen består av den då Travis tejpas vid händer och fötter och vakterna bokstavligen pissar på honom. Utöver detta kan jag inte urskilja någon större inblick i varken händelseförloppet eller karaktärerna och varför de gör det de gör. Manuset skrapar visserligen på ytan något vad gäller Barris, och det står klart för mig att både självförakt och underliggande aggressioner förvandlar honom till ett monster till synes över en dag, men det är där det slutar. Jag bör dock fråga mig i vilken mån problemen beror på manuset och i vilken mån det beror på skådespelaren. Whitaker gör, till min överraskning, en oerhört svag insats i en roll som kräver mer än breda axlar och rakat huvud.

Det är med både irritation och besvikelse som jag lägger denna film åt sidan i förhoppningen att aldrig mer behöva ägna den en tanke. Det är bevisligen möjligt att basera två filmer på samma material och låta den ena stråla, och den andra faila totalt.

Adrien Brody, Forest Whitaker, så bra skådisar, i så dålig film.
Finns aldrig någon verklighets känsla, inget som sakta bygger upp filmen och karaktärerna, en platt dålig film helt enkelt. Kanske är bra om man är tolv år...?

Whitaker går från en förtryckt gudsfruktande mammas pojke, till en sadistisk fångvaktare på en nanosekund,
efter att han tilldelats rollen som plit i ett experiment om fångar och väktare. Som att nån klippt bort bitar i filmen där vi egentligen skulle få fått lite förståelse för hans karaktär, känns som en amatörfilm. Gör nåt roligare i 1 1/2 timma än att se denna rulle!