Ritualen

Det är kul att Håfström får arbeta med stora namn som Anthony Hopkins i denna skräck-thriller om exorcism och onda demoner. Jag var väldigt nyfiken på den här filmen trots att Håfströms tidigare amerikanska produktioner fått ”ljummen” kritik. Ritualen är snyggt filmad, fint ljussatt och har stundtals bra musik, men det finns allt för många brister. Det spelar ingen roll om man har 37 miljoner dollar i budget, man måste ha ett bra manus. Skådespeleriet är stelt, dialogerna stundtals katastrofala, manuset förhastat och framförallt förutsägbart. Jag tror ärligt inte att Håfström kan svara på frågan vad det är han vill få ut av den här historien.

Huvudpersonen Michael Kovak spelad av Colin O'Donoghue är fruktansvärt stel och tråkig. Som publik vill man kunna identifiera sig med rollkaraktärerna och här är det lika med noll. Hopkins gör stundtals en bra prestation men att historien bygger på verkliga händelser gör det inte ett skvatt mer intressant då man känner stressen och hetsarbetet på många plan. Manuset är stommen till en bra produktion och kamrerarna ska inte börja rulla förrän det är helt genomarbetat. Jag är själv i branschen och har förstått hur viktigt det är med ett välarbetat manus. Ritualen är ett typexempel på att tjäna snabba pengar då marknadsföringen är förstklassig men innehållet väldigt svagt. Jag totalsågar inte Ritualen, den har ett par bra scener, men det räcker inte. Jag blev besviken på valet av skådespelare (förutom Hopkins) men det hade nog inte gjort någon större skillnad på detta bristande manuskript och osäkra regiarbete.

Riktigt bra film, rätt skrämande. Får en stark 4:a

Anthony Hopkins gör som vanligt en bra insatts i en ganska så skrämmande film. Denna var väldigt bra för sin genre. Solklar fyra

För egen del har jag något svårt att frigöra mig från förväntningarna på en film om exorcism, särskilt med tanke på att en av mina favoritfilmer genom tiderna är just The Exorcist (1973). Av samma anledning är det inte lätt att bli nöjd med en film i denna kategori, men till min överraskning har Mikael Håfström gjort en mer än duglig rysare som även knyter an till frågor som varje film i den här stilen förlitar sig på - inre kriser, sviktande tro och irrationell skuld. Låt gå för att manuset lägger tyngdpunkt på karaktärerna, först och främst huvudpersonen, utan att till fullo ge tittaren en inblick i deras inre motivation, vilket en stund in i filmen skaver då jag inte förstår huvudpersonens resonemang och varför han fattar de beslut han gör. Det är synd att de underliggande spänningar som existerar mellan honom och fadern, vilket i hög grad kan spåras till moderns död, inte utforskas närmare än med ett spetsigt uttalande av Anthony Hopkins karaktär framemot filmens slut. Jag anar en ändlös potential som mer eller mindre kastas bort.

Men dessa brister till trots har filmen gjort ett bra intryck som en fängslande skräckfilm som fängslar mig med enkla medel och mycket sällan går till överdrift och badar i obsceniteter, vilket mängder av moderna skräckfilmer gör. Jag uppskattar den återhållsamma framställningen, där Håfström säger oändligt mycket genom att visa så lite. Regissören är visserligen farligt nära att gå till överdrift i några av de allra mest dramatiska scenerna, men snedstegen är få, och kombinerat med ett mycket välgjort score som fångar upp de känslomässiga karusellerna är det egentligen inget som helst problem. The Rite förtjänar också cred för att ha andats nytt liv i Anthony Hopkins med en roll vars komiska element passar skådespelaren som hand i handske. Bravo till Håfström!

Detta var en av de bättre exorcism filmerna jag har sett. Filmen "The Rite" håller måttet i ett bittert skal och bevisar att synen bevittnar inte tron. Enformiga ansiktsuttryck kan ibland vara likt en plasma TV med en fastbränd bild. Detta gör att känslan av en långvarig ritual kan tillslut innebära stunder som kraften av frihet har försyndats.

Hopkins gör hela ritualen

Michael Kovak plågas av sin mors död och där med förlora sin tro på gud i verde och saknad finner han inget stöd hos sin far. Michael hjälper sin far i att förberedda de döda infor begravningar. Dock Vill Michael studera och komma ut från den djupa sorg som präglat större del av sitt liv. Han börjar studera till präst och får ett erbjudande av sin ansvarige lärare att åka till Rom och studera exorcism. Michael som, trots sitt val av studier, betvivlar guds existens Börjar gå hos exorcisten fader Lucas för att lära sig att bara för att man inte tror på djävulen betyder det inte att man är skyddad från honom.

Mikael Håfström kommer tillbaka till sitt rätta element inom skräck genren med tidigare filmer som 'Strandvaskaren' och '1408' så har Håfström lyckats skapa sig ett namn som Hollywood har svårt att uttala. Filmen är inte alls som trailern är utan är mer psykologiskt laddade med konflikter mellan psykologi och katolsk tro på människans psyke. Bara för det betyder det inte att är ointressant, det finns fräcka dialoger och djävulska inslag av fantasi och verklighet.

Colin O'Donoghue spelar Michael som är en bra kontrast till dagens ungdom, som betvivlar gamla seder och myter om att synden skapas av djävulen för att få våra själar till helvetet. Medan skräck ikonen själv Sir Anthony Hopkins gör rollen som fader Lucas något otroligt och häftigt att man ser varför alla är rädda för honom än. Ritualen är film som sträcker sig inte alls för tunt det finns få nyckel personer vilket får handling att var enkel och inte svävar iväg.

Djävulen själv då? Jo när det väl kommer till den fallna ängeln så gör Håfström ingen besviken, det är en skär blandning av inbillning om vad som är verkligt och overkligt blandat med tilltro och trotsande tankar till gud. Precis som filmen antyder så är det en ritual som görs helt och hållet av Hopkins hans roll går inte att ersätta, speciellt i slutet tampen.

Medan tidigare filmer använd sig av blod sprutt och äckliga effekter så går Ritualen tillbaka till helig filmkonst som bygger upp en stämning och en känsla att man aldrig är ensam. Scenografin måste nämns då den är läcker och att se hur gamla Rom fortfarande står känns overkligt, kanske för overkligt för en film om änglar och demoner...

story: 4
skådespelare: 3+
regi: 3+

helhet: 3+

Jag gillade faktiskt filmen. Den hade precis passligt med ingredienser; inte för mycket men inte heller för lite. Jag gillade också hur regissören i stället för att satsa på att få publiken att hoppa till så hade han valt att hålla upp suspensen; man visste inte om det var verkligt eller om allting var bara föreställningar... och det är det som gör en film till en lyckad skräckfilm. Jag hoppade till bara två gånger... resten av filmen satt jag som på nålar och väntade på att något skulle hända.

En -3 som film, i sin egen genre & som underhållning.