Smultronstället

Som Ingmar Bergman själv säger, det är Victor Sjöströms film. Utöver det så är det kanske Ingmars egna bästa film. Absolut den bästa road movie som gjorts. Starkt skådespel framför allt av Sjöström. Tragisk men ändå full med värme och komik. Fotot är bedårande. Ett sant mästerverk.

Ganska bra drama med väldigt väluttänkta dialoger och handling, men man ser knappast filmen för att den är spännande eller underhållande. Det är snarare den där känslan och tankarna som finns där precis under ytan... svårt att förklara tycker jag, men det klickade inte riktigt för mig så betyget får bli ganska ljummet.

En film som innehåller en del intressanta tankar och funderingar, men som ändå inte går till historien som någon av de bättre filmer jag sett. Det måste finnas en mycket mer engagerande story än så här för att jag ska tycka att en film är riktigt bra. Att den är svartvit drar också ner betyget en aning. Kan inte dela ut mer än en svag trea, även om det alltid är intressant att se filmer av Ingmar Bergman.

Victor Sjöström spelar väldigt bra och trovärdigt. I övrigt känns allt ganska krystat. Speciellt de kvinnliga skådespelarna (precis som i många andra filmer av Bergman) pratar så onaturligt att det bara känns löjligt.
Handlingen är trevlig och man känner igen platserna de passerar med bilen.
Jag hade väl egentligen väntat mig något mer i stil med "Sommaren med Monika", och delvis känns stämningen och vissa av karaktärerna lite lika. Men i stort är detta något helt annat.

Svag 4a mycket bra nästan hela tiden, lite fånig på slutet blir den tyvärr. Skulle kanske slutat när man kom fram till resmålet, resten känns lite daterat.

Smyger in en stark fyra här - äh, får bli en femma.
Bibbi Andersson är ju med. Förgyller alltid en rulle.

Svenskt kultur dokument! Två av sveriges mest betydande filmikoner, i kanske en av sveriges största verk. svenska guldåldern kombinerat med en av världens kanske främste regisörer. svenska 50-talets hörnsten!

Drömsekvensen går ej att sätta ord på, inte heller att höra Sjöström tala!

En av Bergmans allra bästa filmer. Den här filmen är lite tragiskt, men samtidigt även både komiskt och varm. Vi får följa en äldre herre Isak Borg (Victor Sjöström) som ska bila ned till Lund för att ta emot ett hederspris. Under resans gång får han resesällskap av ett par yngre personer i olika åldrar. Isak känner igen sig själv i de olika generationerna i bilen.

Under dagen drömmer Isak sig tillbaka till minnen under hans uppväxt, och vi får följa ett par händelser som påverkat hans liv. Parallellt så drömmer han ett par djupare drömmar som både är mörka och fina.

Victor Sjötröm är enastående bra i sin roll som Isak Borg, och den här filmen är väldigt tänkvärd. Den är annorlunda och visar att även att svenska regisörer kan åstadkomma mäterverk. Filmen återfinns bland de 100 översta på IMDB, vilket är en fjäder i hatten. Det är trist att filmen har ett så löjligt lågt betyg här på filmpunkten.

Det här är en film om man bör titta på. Speciellt om man ska se en svensk film.

något torra karaktärer, vilket drar ner betyget. detta itne nödvändigtvis på grund av skådespelarna, utan snarare på självka karaktärerna, inga direkt sympatiska i hela filmen. Gillar dock starkt storyn, och hade karaktärerna utvecklats hade filmen fått toppbetyg.

En av Bergmans mest kända filmer som blivit enormt hyllad. Sjöström är mycket bra i huvudrollen men i övrigt var det överhuvudtaget ingenting jag gillade med denna filmen. Övriga skådespelare känns inte speciellt trovärdiga och dialogerna känns krystade (även med tanke på att filmen är över 50 år gammal). Det är en av de segaste filmer jag sett och handlingen fann jag varken intressant eller underhållande.