Handling:
Estamira har tillbringat de senaste tjugo åren vid en gigantisk sophög utanför Río de Janeiro. Hennes barn har förgäves sökt att få sin mor att överge den plats där hon tycks trivas allra bäst. Sedan Estamira började behandlas för sin schizofreni i början av 2000-talet, har filmaren Marcos Prado följt henne med sin kamera och dokumenterat inte bara hennes psykiska tillstånd utan också lugnare tillfällen, då Estamira berättar om sitt liv och plågsamma erfarenheter. Ändå ger hon ett livsdugligt intryck och själva hennes kamp för överlevnad vittnar om en inre styrka som gör Estamira till ett fascinerande dokument om utanförmänniskan.