Det sjunde inseglet

Bergmans kanske allra mest kända film är en speciell sådan. Skådespelarinsatserna är mycket varierande och musiken alldeles för pampig och stämningen den ville förmedla gav motsatt effekt! Dialogerna är i många stunder mycket märkliga liksom hela manuset, men den lyckas ändå på något vis fånga en del av mitt intresse. Jag kände ett visst intresse av att se vad som skulle hända härnäst och det är den känslan som gör att filmen klarar sig från ett underkänt betyg! Det är dock på håret och kan nu efter min tredje Bergman-film säga att han är långt ifrån en personlig favorit!

Jag erkänner: jag förstår verkligen inte storheten med den här filmen. Faktum är att jag till och med finner den dålig. Skådespelarna gör usla insatser och det låter som om de läser replikerna direkt från ett papper. Och vilka löjliga dialoger dessutom (är det meningen att de skall vara djupa?), ibland hade jag svårt att hålla mig för skratt. Musiken är skränig och högljudd och det var närmast en plågsam upplevelse att ta sig igenom filmen. Sorry Bergman, det här blir underkänt.

Ett mästerverk av filmpijonären Ingmar Berman. Konstverk från skådespel till kameran. Ångesten gestaltar Bergman som vanligt bäst av alla. Bergmans bästa efter smultronstället.

Jag hade förväntat mig en väldigt mörk och dyster film. Det är den visserligen, men inte alls så mycket som jag trodde.
Skådespelet varierar en del och mycket av dialogen känns väldigt onaturlig och läst innantill. Den som spelar bäst tycker jag är väpnaren. Sedan var det bra att Nils Poppe är med. Hans blotta närvaro lättar upp stämningen rejält. En stark 3:a.

Bergmans beskrivning av livet på 1300-talet är helt klart fascinerande. Lite ojämnt är det emellanåt tex. smedens uppgörelse med fruns älskare känns som den hör hemma i en annan genre och musiken är bedrövlig, men på det hela en mycket bra film med ett antal klassiska scener filmade i spännande miljöer utom och inomhus och mycket bra fotat. Personligen gillar jag Gunnar Björnstrands rollgestaltning bäst.

Säkert 5:e gången jag genomlider den här filmen och den här gången njöt jag faktiskt lite, den har iaf. aldrig kännts bättre. Som så många andra filmer vinner den enormt på att ses med en ljusstark projektor på en större duk jämfört med att se den på en liten 40 tums TV. Intressant jämförelse med Opeth :-) btw, men jag skulle hellre haft Morricones musik i bakgrunden.

En av de absolut bästa svenska filmer som gjorts alla kategorier och tider, top 10 bland mina svenska favoritfilmer.

Poppe rädda denna film ifrån att försvinna in i ett djupt mörker av tråkighet.

Jag fattar inte Bergmans filmer. Ungefär lite som Stanley Kubrick. Det måste väl finnas något sammanband mellan döden och det faktum att pesten härjar, eller? Jätteförvirrande iallafall. Ändå en av de bättre svenska filmer men tack vare att skådespelet inte suger (på sina håll).

En jävligt bra film från Sverige, bra skådespeleri, snygga miljöer, jävligt bra manus, mycket intressant handling, men lite seg emellanåt

Jaadu, vad säger man om den här?
Regin är mycket imponerande för sin tid, liksom forot.
Manus i världsklass.
Men skådespelarna övertygar inte, de låter som de läser ur en bok.
Men tre positiva saker mot en negativ ger ändå högre betyg än en trea.
Svag fyra.

Bergman är som Opeth, ger tittarna den där sköna ångesten