I rymden finns inga känslor

Rätt oki film med bra skådespelare. Lite mycket att smälta bara.

Otroligt bra och pedagogisk film. Den får verkligen fram hur det är att leva med Aspergers.

Som film var den ganska välgjord och smålustig an lite kort. Gillar grundstoryn som jag tycker känns rätt genuint Asperger: att lösa problemet (ny flickvän) för att rädda sin bäste vän och sig själv, även fast uppdraget kräver stora uppoffringar.
Men filmens budskap är jag lite kluven över. För oss med Asperger kan jag känna att Simon-karaktären nästan blir lite som ett hån när den är så överdriven. Jag själv och andra Aspergare jag känner har som regel rätt "störd" humor, så jag kan sakna lite sånt med tanke på att dem ändå har valt att göra just en komedi.
Är filmen istället tänkt att beskriva för stora massan hur syndromet yttra sig, så är det ju heller inte spot on precis.
Känner för att hänvisa till extra materialet på DVDn och en av dem intervjuade som säger något i stil med: Det är vanligt att folk blir förvånade när man säger att man har Asperger. Man är nästan med i samhället, men det är som en osynlig sköld i vägen. Detta tycker jag är den kanske viktigaste biten av syndromet och den tas inte upp i filmen vad jag noterade.

Snarare ett drama än en komedi. Tycker att den kändes lite överdriven på många sätt och den kunde gott ha fått ett lite roligare slut. Man hade alltså gärna ha kunnat lägga till ytterligare en kvart på filmen eftersom den var så kort.

En riktigt bra komedi :) Får en stark 4:a

Levde inte alls upp till mina förväntningar tyvärr.

Utan tvekan är det den bästa svenska filmen!