Illusionisten

En av de bäst gjorda tecknade filmerna jag sett. Den ger så mycket tillbaka. Vackra bilder och utan att karaktärerna pratar svävar man in i en naturlig värld. Det känns som att man är där och jag fastnade för filmen från minut ett. Oavsett om filmen är datagjord är jag fast. Det känns som när man kliver in i böckerna om Findus och Pettsson :-)

En -4 som film, i sin egen genre & som underhållning.

Fantastisk animering!

Mysig och mycket välgjord film. Hade förväntat mig lite mer feelgood, men detta var mest ett vanligt drama.
Även om detta är en ganska kort film blev den lite lång mot slutet. Som Hook säger satt man och väntade på upplösningen. Men jag måste säga att det är imponerande att man lyckats göra en hel film utan någon som pratar. Det enda man kunde uppfatta var lite ord här och var.

Chomets återkomst inte lika magisk

I Sylvain Chomets "Illusionisten" så får vi bekanta hos med en äldre man som kämpar med sitt illusionist numer. Han får dock spraken från s´teatern i hemma i Frankrike och bestämmer sig att söka lyckan i England. Under sina mödosamma och nästan folktomma scen framträdanden reser den äldre mannen ut till en skotts ö där träffar han en unga flicka som blir fascinerad av hans konst att använda 'magi'. De båda reser till en storstad i England och beslutar sig för att gemensamt hitta sin lycka.

Filmen är uppdelad i fyra delar som löper av varandra väldigt smidigt. Fösta delen är om den äldre mannen som kämpar. Andra delen är hur han möter flicka och hur de båda blir vänner, eller rättare sagt mannen har inte hjärta att lämna en ung dam ensam i det okända. tredje akten handlar om hur de båda upplever stads livet, mannen söker ett arbete vad som helst för att hålla sin egen illusion om sig själv vid liv. Medan flickan lever ett fantasi liv och hjälper till i det lilla hotellrum som de delar. Fjärde och sista delen är handlar mer om mannens och flickans separation, de glider allt mer ifrån varandra och när flickan hittar en ny vän, en ung kille så blir situationen en chans för den äldre mannen att släppa taget om sitt liv som artist.

Filmen är oerhört vackert gjord, med handmålade bakgrunder och klassikt ritade figurer med rörelser som slå de allra mest påkostade 3D animerade filmerna. Sylvian Chomets tidigare film "Trion från Belleville" hade en unik touch att inga pratade, det var mest mummel och ljud. Precis så är det i "Illusionisten" fast det finns dock lite dialog, man hör enstaka franska och engelska ord då och då. Men det förstör inte charmen med filmens stämning. Men på något sätt så blir filmen lång tråkig och alla detaljer och häftiga figurer försvinner i den mängd av kreativitet. Det blir för mycket av det goda och det gör att man tröttnar och vill bara se slutet. Tyvärr så är storyn väldigt mall äten och seg. Den är skriven av Jacques Tati som även Illusionisten är baserad på, den mest komiska scenen är när den äldre mannen råkar komma in i en biograf och får se en Tati-film. Jag kan inte säga något om dialogen i filmen eftersom den knappast finns, men det är ett väldigt bra jobb som animatörerna har gjort för att föra fram kroppsspråket hos karaktärerna.

En sak är dock väldigt intressant med filmen och det är själva hotelet som huvudpersonerna lever i . i varje rum finns det en sorts underhållning som på det sena 1940-talet ansågs vara en ut-död konst, som buktalare och clowner. alla figurer i huset har en egen historia att berätta vilket gör den korta segmenten genom hotell varje natt intressant att se. De små mysiga rummen fyllda av sorg, glädje och drama har sin charm och det har den här filmen med. Stor charm genom hela strukturen som den är uppbyggd på. Magin som fanns hos illusionisten finns men precis som huvudkaraktären så tappar den sin magi mot slutet.

stoy: 5
skådespeleri/röster: 4
regi: 4-

helhet: 4+