I Am Sam

Wow, jag vet inte ens hur jag ska förklara mina känslor för den här filmen. Det är helt klart en av dom vackraste, bästa filmer jag har sett hittills, och alla borde se den.
Sean Penn spelar Sam otroligt bra, han förmedlar känslorna, vilja och styrka - inte minst sorg och svaghet, och man delas för att man känner så mycket för honom.
Jag kände mig så maktlös när jag såg filmen, historien är så bra berättad att det känns helt verkligt och man vill bara gå in och sätta stopp för det som hände, men det är ju bara en film, som tur är.
Den är som sagt helt otroligt bra, och värd sin femma mer än många andra filmer.

En film som väcker starka känslor, allt från skratt till (för det mesta) tårar. Alla borde se den, om inte för att njuta - för att ta lärdom av dess budskap!

Sean Penn är helt fantastisk i rollen som Sam. Däremot håller jag med om att Michelle Pfeiffer inte var ultimat som motspelare - av någon anledning ploppar Cate Blanchett upp i tankarna. En mycket rörande historia och varm humor. Men det var ändå någonting som saknades som gjorde att betyget landade på en svag fyra. Vad gäller Michelle Pfeiffer är jag ganska kluven. Hon är en bra skådespelerska - jag älskade hennes porträtt av modern i Vit Oleander (2002). Problemet är att hon så sällan får riktigt ultimata roller där hon kan uttrycka sin talang.
"You're going a little faster than everybody else. I was wondering if you noticed that."

Gud vad jag grät! denna film måste man se! Sean Penn och Dakota Fanning är helt undebara

Ett starkt, medryckande drama.
Manuset är välskrivet men kändes en smula konstruerat. Sam säger ofta rätt saker vid rätt tillfällen vilket inte känns helt troligt. Men så är dialogen å andra sidan inte överordnad vilket jag anser höjer kvalitén.
Både Sam och hans dotter porträtteras väl och det är lätt att sympatisera med båda parter. Deras kemi är också närvarande.
Budskapet är sen en stark del, för räcker det verkligen med kärlek som Beatles föreslår.

Jag har svårt att inse hela poängen med filmen men den är bra gjord från skådespelarna och det ger hopp om människan.

Väldigt bra film, men samtidigt någonting jag inte riktigt gillade med den. Framför allt att lilla 7-åringen betedde sig så vuxet, vilket gjorde dialogen så otroligt overklig. Men Sean Penn gör annars en klockren insats.

Stark 3:a.

Det här är ett vackert drama med Sean Penn som den efterblivne Sam som oväntat blir pappa. Berörande historia och Penn är skicklig i huvudrollen. Michelle Pfeiffer är sämre med sitt överspel och ger ett opassande komiskt inslag i filmen. Då är Sams vänner betydligt roligare att se och framför allt bjuder den misstänksamme krigsveteranen på flera skratt. Trots den intressanta storyn så sköts berättandet dåligt. Budskapet framförs övertydligt och rättegångsscenerna är pinsamt dåliga. Detta gör att trovärdigheten sjunker och att filmen får en sockersöt karaktär som den gott kunde varit utan.

Wow! Det är en av de bästa filmerna jag sett!! Verkligen. Så otroligt fin, vacker, fängslande, sorglig. Jag blev så berörd. Väldigt bra skådespelare. Det här är en film med ett budskap. Ett budskap värt att höras. Hela filmen är bara så bra gjord!
SE DEN!

En fin och eftertänksam film det här. Sean Penn spelar alldeles lysande som den efterblivne fadern som ensamt uppfostrar sin lille dotter. När dottern börjar skolan vill myndigheterna placera henne i en fosterfamilj, och vi får föja Sean Penns kamp om att få behålla flickan hos sig. Till sin hjälp tar han en kvinling advokat som spelas av Michelle Pfieffer.

Jag tycker inte Pfieffers insats är speciellt bra, eller möjligtvis är det hennes rollperson det är fel på. Hon känns inte helt realistiskt utan hon är överdrivet upptagen och stressad.

Det är sammanfattningsvis en väldigt bra film, men det är lite överspelat ibland och en del saker överdrivs på ett typiskt amerikanst sätt. Därför stannar mitt betyg på en 3-a för detta drama.

jag har sällan blivit så berörd in på djupet. det här är en film jag kommer bära inom mig länge. underbar.