Splice

Det är lätt att fånga upp Frankenstein-vibbarna i en film som Splice (2009), som har regisserats och författats av Vincenzo Natali, regissören av Cube (1997), och i det här avseendet bjuder filmen inte på några större överraskningar - åtminstone inte storymässigt sett. Men där Splice tilltalar mig, precis som i 1931 års filmatisering av Mary Shelleys klassiska roman, är inte i storyn i grova drag, utan i den tänkvärda berättarformen som bjuder på en mer komplex historia än vi skulle kunna förvänta oss. Natali använder filmen som ett forum för att formulera en rad obekväma frågor. Vad är kriterierna för att få kallas en människa? Vem är monstret - varelsen eller skaparen som spelar Gud? Om en livsform är primitiv, kan den då tillmätas ansvar för sina egna handlingar? Och kanske sist men inte minst - hur utvecklad måste en livsform vara för att få förtjäna att leva?

Det här är tunga frågor, och filmens skapare försöker inte nödvändigtvis besvara de här frågorna -. utan helt enkelt ställa dem. Regissören väcker tankar, tätt förpackade inom ramen för en sci fi-thriller, och samtidigt som händelseförloppet hottas upp av dramatiska effekter som bygger upp en välgjord suspens, går bottnen aldrig ur denna tänkvärda skildring av kunskapstörst som går för långt. För visst irriterar jag mig här och var på Elsas vägran att inse sanningen om vad hon har gjort, men samtidigt kan jag mer än väl relatera till hennes häpnad, hennes längtan, hennes berusande stolthet över att nyckeln till livet självt i sin hand.

Filmen gör genomgående flera skickliga försök att, genom att skildra karaktärernas motstridiga motivationer, erbjuda publiken mer än en krystad film om vetenskapens baksida, och samtidigt som karakteriseringen av och inblicken i framför allt Elsas traumatiserade person framstår som något ytlig av och till, så måste jag erkänna att man vinner mycket på ambitionen. Tyvärr faller Splice i viss mån på de svaga birollerna och den underväldigande inledningen, men när en film är beväpnad med så pass många scener som bjuder på både spänning, etiska dilemman och en tänkvärd emotionell inverkan är det på det stora hela inte mycket jag kan klaga på.

En helt klart godkänd film och sevärd. Orginell film verkligen och man blir förvånad själv att den faktiskt är bra.