Deadline

Det finns mycket gott att säga om en så stämningsfull thriller som Deadline (2009), som också var en av de sista filmerna Brittany Murphy gjorde innan sin död. Redan i filmens första minuter etablerar Deadline en suspensfylld, smått udda stämning som gör ett ljuvligt intryck och spär på nyfikenheten. För att uppskatta den här typen av filmer behöver vi dock ha överseende med karaktärernas skriande dumhet - utan den blir det oftast ingen film. För det är bara i ett annat universum som det över huvudtaget är logiskt att, när din våldsamme expojkvän släpps ut ur fängelset och du inte vågar vara ensam i stan, bosätta dig i ett lånat hus mitt ute i skogen utan bil. Riiiiight. Movin' on.

Bildspråket och kameravinklarna är av och till enormt effektiva i sin lågmäldhet - jag blir till och med uppjagad av en en kvinnas ryggtavla. Men Brittany Murphy är tyvärr ganska klen i huvudrollen, vilket inte hjälps av det faktum att hon tvingas bära upp praktiskt taget hela filmen på egen hand - och hon var inte en skådespelerska av tillräckligt hög kaliber för att klara den utmaningen.

Det formuleras en rad intressanta paralleller mellan Alice och Lucys öden, och mellan männen i deras liv, men i längden lyckas de här parallellerna varva mellan påfrestande långrandighet och kvävande spänning. Greppet är på det stora hela för ojämnt för att rädda filmen som helhet. Den täta, oberäkneliga skildringen kvarstår fram till en viss punkt, men efter den punkten berättas historien på ett alarmerande rakt och oengagerat sätt. Jag sitter i slutänden och rullar tummarna i väntan på en twist och fruktar att den aldrig kommer, vilket gör filmens senare hälft till en ganska ointressant färdsträcka. När vändningen väl uppenbarar sig syr den utan tvekan ihop filmupplevelsen på ett snyggt och tillfredsställande sätt, men erbjuder en bitter ironi snarare än en chock som vänder upp och ner på avrundningen. Effekten är med andra ord ganska blygsam.

Men på pluskanten, även om den här rollen är liten, gör Tammy Blanchard ett intensivt framträdande i rollen som Alices vän Rebecca. Och med tanke på hur vinnande och välformulerade filmens första krafttag är, oavsett mindre besvikelser som uppenbarar sig allteftersom filmen rullar, kan jag kosta på mig att vara generös och belöna Deadline med en tvåa. Jag tror däremot inte att jag kommer orka se om den på ett bra tag.

ingen vidare dialog i filmen utan bara små rysliga händelser samt kassetband. seg film i helhet vilket inte jag tycker om blir lätt uttråkad av sådana filmer

En delvis sevärd, delvis seg rysare. Vila i frid, Brittany.